Påven: Låt oss inte falla in i medelmåtta och likgiltighet

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Påven Franciskus firande mässan första advent 29 november klockan 10 i Peterkyrkan med de kardinaler han kreerade igår eftermiddag.

I sin predikan utgick han från dagens läsningar (Jes 63:16b–17; 64:1–8, Mark 13:33–37), som han sa ger oss två nycklord för adventstiden: närhet och vaksamhet. ”Närhet till Gud och vår vaksamhet. Medan profeten Jesaja säger att Gud är nära oss, uppmanar Jesus oss i evangeliet att vaka i väntan på honom”, sa påven.

Närhet

Påven noterade att Jesaja börjar med att säga du till Gud: “Du, Herre, är vår fader” och ”aldrig förr hade [man] hört om ... någon annan gud än dig gripa in för dem som hoppas på honom”. Påven sa att det påminner om femte Mosebokens ord (4:7): ”Herren, vår Gud, är oss nära varje gång vi åkallar honom". Påven förklarade:

Advent är tiden för att ’minnas’ Guds närhet, att han har kommit ned till oss. Men profeten går bortom detta och ber Gud om att närma sig ännu mer: ”att du slet itu himlen och steg ner”! (Jes 64:1)). Det bad också vi om i psaltarpsalmen “kom tillbaka, besök oss, kom och hjälp oss” (jfr Ps 80 och 85). ”O Herre kom och hjälp mig” är ofta början på vår bön. Trons första steg är att säga till Herren att vi behöver honom och hans närhet.

"Kom Herre Jesus"

”Kom närmare” är även det första budskapet i advent och på det liturgiska året, sa påven. ”Han vill komma oss nära” men tvingar sig inte på, utan ”det är upp till oss att inte tröttna på att säga ”Kom!” till honom.

Låt oss bjuda in honom och göra den typiska adventsbönen “Kom Herre Jesus” till vår. Vi kan säga det varje dag och ofta upprepa det innan möten, studier, arbete och vid beslutsfattande, viktiga stunder och i prövningar: ”Kom Herre Jesus”.

Vaka

Då vi ber om Herrens närhet övar vi vår vaksamhet, fortsatte påven och talade om hur Jesus i dagens evangelium (Mark 13:33–37) samlar allt i ordet ”Vaka!”. ”Herren upprepar detta ord fyra gånger i fem verser”, påpekade påven.

Det är viktigt att vara vaksamma, för ett misstag i livet är att gå vilse i tusen saker och inte märka Gud. Augustinus sa “Timeo Iesum transeuntem” (Sermones, 88,14,13), “Jag är rädd att Jesus kommer förbi och att jag inte märker det”. Lockade av våra egenintressen och distraherade av all fåfänga, riskerar vi att förlora det väsentliga. Så idag upprepar Herren ”till alla: Håll er vakna!” (Mark 13:37).

”Men om vi måste vaka betyder det att vi befinner oss i natten”, sa påven och förklarade att vi lever i mörker och trötthet i väntan på dagen och att dagen kommer när vi är med Herren. ”Han kommer, låt oss inte tappa modet”. Vaka betyder att ”leva i hoppet”, förklarade påven.

Som vi innan vi föddes väntades av dem som älskade oss, väntas vi nu av Kärleken i egen hög person. Men varför leva i jordiska krav om vi väntas i himlen? Varför oroa oss för lite pengar, berömmelse, framgång, alla saker som passerar? Varför slösa tid med att klaga på natten medan dagens ljus väntar oss?

Medelmåttighetens sömn som korroderar tron

Men det är svårt att vara vakna för att det är naturligt att sova på natten, sa påven. Apostlarna, som han hade bett vara vaksamma på kvällen, vid midnatt och då tuppen gal på morgonen,  klarade inte av det. ”Just vid dessa tidpunkter var de inte vaksamma. På kvällen, vid den sista måltiden, förådde de Jesus, på natten slumrade de och då tuppen gol lämnade de honom att dömas till döden”, påminde påven. Även vi kan falla i dvala och i medelmåttighetens sömn, sa påven, som korroderar tron. Påven förklarade vad tron verkligen är:

[Tron] är Guds brinnande önskan, en kontinuerlig djärvhet att konvertera, mod att älska och att alltid gå framåt. Tron är inte vatten som släcker, utan eld som brinner, inte lugnande för den stressade, utan en kärlekhistoria för den förälskade! Därför hatar Jesus ljumhet mer än något annat (jfr Apg 3:16).

Det är alltså genom bönens vaksamhet som vi kan vakna ur medelmåttighetens sömn, förklarade påven. ”Att be är att tända ett ljus i natten” och låta Gud vara nära oss och befria oss från ensamhet och ge oss hopp. ”Det finns ett stort behov av kristna som vakar över dem som sover”.

Likgiltighetens sömn

Påven talade sedan om likgiltighet. När vi bara tänker på oss själva och våra egna behov stiger natten ner i våra hjärtan och vi börjar klaga över allt, sa påven och betonade: ”Idag verkar denna natt ha fallit över många, som hävdar sig själva och inte bryr sig om andra”. Han förklarade att vi genom nästankärlekens vaksamhet kan väckas ur denna likgiltighet. Nästankärleken är den kristnas hjärtslag.

Det är genom barmhärtighetsgärningar som vi närmar oss Herren. Vi har idag bett om det vid kollektbönen: “Väck i oss viljan att med goda gärningar möta din Kristus som kommer”. Jesus kommer och vägen för att möta honom är markerad: genom kärlekshandlingar.

Be och älska

Be och älska, det är detta som vaksamheten handlar om, förklarade påven avslutningsvis. ”När kyrkan älskar Gud och tjänar sin medmänniska, lever hon inte i natten. Även om hon är trött och prövad, vandrar hon mot Herren”.

Vi ber till honom: Kom Herre Jesus, vi behöver dig. Du är ljuset. Väck oss ur medelmåttighetens sömn och ur likgiltighetens mörker. Kom Herre Jesus och gör våra distraherade hjärtan vaksamma. Låt oss känna önskan att be och behov av att älska.