Påven till de nya kardinalerna: Korset och världen, två oförenliga vägar
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Det allmänna ordinarie konsistoriet 28 november 2020 präglades av säkerhetsåtgärder med tanke på pandemin. Ett hundratal personer var närvarande i Peterskyrkan. Två av de nya kardinalerna var inte närvarande på grund av att de inte kunde ta sig till Rom, men dessa kommer ändå kreeras till kardinaler. Flera medlemmar av kardinalskollegiet följde konsistoriet online.
En ceremoni med munskydd
Av de 13 nya kardinalerna som kreerades av påven är 9 valbara och 4 ej valbara, på grund av att de är över 80 år. Vid ceremonien som hölls vid Cathedra Petri i Peterskyrkans absid hoppade man över den traditionella fredsomfamningen kardinalerna emellan, men påven satte traditionsenligt på berrettan på kardinalernas huvuden, gav dem ringen och tilldelade dem sedvanligt titeln.
Evangeliet visar de nya kardinalerna vägen
Efter biskopssynodens generalsekreterare msgr Mario Grechs hälsningar till påven å alla de nya kardinalernas vägnar, talade påven.
Påven kommenterade Markusevangeliet som hade valts till detta konsistorium (13:33-37), där Jesus är med lärjungarna och för tredje gången tillkännager sin kommande död och uppståndelse (jfr Mark 10:32-34). De går upp mot Jerusalem och det är längs vägen som samtalet mellan dem äger rum. Jesus har just slutat prata då Jakob och Johannes går fram till honom och ber om att få sitta vid hans sida. ”Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill”, svarar Jesus. “
Kyrkans vandring
Vägen “är plats där kyrkans vandring alltid sker”, sa påven i sin predikan. ”Jerusalem är alltid framför oss. Korset och uppståndelsen tillhör vår historia”. Påven konstaterade:
Detta evangeliska ord har ofta följt konsistorium för kreerandet av nya kardinaler. Det är inte en “bakgrundsbild” utan en “vägvisare” för oss som idag är på vandring tillsammans med Jesus, som fortsätter på vägen framför oss. Han är styrkan och meningen med vårt liv och vårt ämbete.
Jesus förstår de sinas rädsla och lämnar dem inte
Idag är det upp till dem som vill följa Jesus att mäta sig med detta ord, fortsatte påven. Lärjungarna var rädda för Jesus ord och tänkte på vad som väntade i Jerusalem. Jesus förstår dem:
Herren känner till sinnestillståndet hos dem som följer honom och detta lämnar honom inte likgiltig. Jesus överger aldrig sina vänner och försummar dem aldrig. Även när han verkar gå sin väg gör han det alltid för oss. Allt han gör, gör han för oss och för vår frälsning. Och i det specifika fallet med lärjungarna, gör han det för att förbereda dem för prövningen.
Jesu väg en enda
Jesus vill att de sina “alltid ska vara med Honom på vägen”. Det är “Herrens tjänares väg. Jesus identifierar sig med denna väg”. Han säger just ”Jag är vägen”. Påven underströk: ”Denna väg och inte en annan”. I detta sammanhang, noterade påven, uttrycker de två bröderna sin önskan om att få sitta på platserna till höger och vänster om Jesus:
Detta är en annan väg. Det är inte Jesus väg, utan en annan. Det är vägen för den, som kanske utan att ens vara medveten om det, ”använder” Herren för att främja sig själv. Den, som Paulus säger, tänker bara på sitt och inte på Jesu Kristi sak.
Det är nödvändigt att alltid vara vaksamma
Jesus blir inte upprörd av Jakob och Johannes fråga, men säger till dem att de är på ’fel väg’. Det är en frestelse, sa påven, som alla kan falla för:
Kära bröder! Vi vill alla Jesus väl och vi vill alla följa honom, men vi måste vara vakna för att bli kvar på hans väg. För att med fötterna och kroppen kan vi vara med honom, men vårt hjärta kan vara långt bort och kan ta oss på fel väg. Vi tänker på olika slag av korruption i det prästerliga livet. Så kan till exempel den röda kardinalklädseln, som är av blodröd färg, i en värdslig anda bli en eminent åtskillnad. Och du blir aldrig mer herde nära folket. Du känner bara att du är eminent. När du känner det, är du på fel väg.
Guds ord
Påven underströk skillnaden mellan Jesus och lärjungarna. Han är på den rätta vägen och de på fel väg. ”Två oförenliga vägar”. Han lider och uppstår för sina lärjungar och för alla, sa påven. “Han kommer slutligen att ta dem på sin väg”. Berättelsen om detta samtal, som vi inte bara finner i Markusevangeliet, “är ett frälsande ord som är nödvändigt för kyrkan i alla tider” sa påven och avslutade:
Även om de tolv gör ett dåligt intryck på er, har denna text kommit in i den heliga skriften för att visa sanningen om Jesus och om oss. Det är ett nyttigt ord även för oss idag. Även vi, påve och kardinaler, måste alltid spegla oss i detta sanningens ord. Det är ett skarpt svärd som skär oss och är smärtsamt, men som samtidigt läker oss, befriar oss och omvänder oss. Omvändelsen är just detta: från fel väg till Guds väg. Må den Helige Anden idag och alltid ge oss denna nåd.
