Kardinal Koch: Djupa relationer stödjer ekumenikens vandring

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

En stor glädje och ett ständigt engagemang för en ”oåterkallelig vandring” som påven Franciskus uttrycker det. Kardinal Kurt Koch, ordförande för Påvliga rådet för främjandet av kristen enhet, berättar i en intervju med Vatican Medias Massimiliano Menichetti om hur den ekumeniska vandringen som Heliga Stolen inledde för sextio år sedan går framåt.  

En enda kropp

Kardinalen påminner om att Sekretariatet för främjadet av kristen enhet grundades 5 juni 1960 av helige Johannes XXIII och ändrade namn 1988 till Påvliga rådet för främjandet av kristen enhet. Enligt kardinalen är det tre pelare som upprätthåller ekumeniken: nästankärlekens dialog, sanningens dialog och den djupa och alla troendes samstämmiga erkännande av Jesu bön att alla är en enda kropp.

Kardinal Koch berättar att då den ekumeniska rörelsen startade 1960 handlade det ännu om en gryning för den katolska kyrkan men att man under dessa 60 år har träffats och fört dialog som har burit frukt. Han säger dock att ”det verkliga målet med den ekumeniska rörelsen, det vill säga återställningen av kyrkans enhet, har ännu inte uppnåtts”.

Behov av samma mål i sikte

“För närvarande är en av de största utmaningarna just bristen på ett verkligt stabilt samförstånd om ekumenismens mål” berättar han, även om man är överens om nödvändigheten med en enhet. Ytterligare steg framåt kan alltså bara tas med samma mål i sikte.

Utbyte av gåvor

Den ekumeniska vandringen kallas ofta ”ett utbyte av gåvor” och kardinal Koch berättar att uttrycket kommer av övertygelsen att varje kyrka kan ge sitt särskilda bidrag för återställningen av enheten.

“Från kyrkorna och de kyrkliga församlingarna som föddes ur reformationen har katolska kyrkan framför allt lärt sig centraliteten i Guds ord i kyrkan liv, i det liturgiska firandet och i den teologiska tanken. Medvetenheten om att tron kommer från att lyssna på Guds ord och att Jesu Kristi evangelium måste stå i kyrkans centrum har förnyats i oss. Från ortodoxa kyrkor, som påven Franciskus flera gånger har understrukit, kan vi lära mycket om synodalitet i kyrkans liv och om biskoparnas kollegialitet. Katolska kyrkan kan å sin sida som särskild gåva till den ekumeniska dialogen erbjuda betoningen på kyrkans universalitet. Eftersom den katolska kyrkan lever i förhållandet mellan enhet i den universella kyrkan och mångfald i lokala kyrkor, kan den visa exempel på att enhet och mångfald inte står i motsatsförhållande ens i ekumeniken, utan att de ömsesidigt stödjer varandra.”

Herrens vilja

För att uppnå gemensamma mål talar kardinal Koch om vikten av nästankärlek mellan de olika kyrkorna för att övervinna historiska fördomar, om vikten av en sanningens dialog om teologiska analyser av historiska motsättningar i vilka det har det framkommit med växande tydlighet att det som förenar oss är större än det som skiljer oss åt, och slutligen vikten av en andlig ekumenisk där alla erkänner Jesus bön att alla är en enda kropp. ”Denna bön håller oss vakna i medvetenheten om att kyrkans enhet motsvarar Herrens vilja” betonar han.

Ut unum sint

Vi firar även 25-årsjubiléet sedan helige Johannes Paulus II:s encyklika Ut unum sint publicerades 25 maj 1995. Kardinal Koch säger att det var första gången i historien som en påve skrev en encyklika om ekumeniken och att den därför är av stor vikt. Trettio år efter Konciliets slut påminde helige Johannes Paulus II om att den katolska kyrkan på ett oåterkalleligt sätt hade åtagit sig att gå den ekumeniska vägen (jfr UUS 3) och att alla medlemmar i kyrkan är bundna av tron att delta i den ekumeniska rörelsen. Kardinalen tycker att det är särskilt viktigt att notera att Petri efterträdare själv, som utgör en av de största hindren för återställandet av enheten, inbjöd hela den ekumeniska gemenskapen att engagera sig i en broderlig och tålmodig dialog om biskopen av Roms primas. Detta med målet att finna en utövandeform som, utan att på något sätt ge upp det väsentliga i sitt uppdrag, öppnar för en ny situation och närmare bestämt förverkligar en kärlekens tjänst som erkänns av alla (jfr UUS 95-96). Kardinal Koch säger att detta enligt honom är ett mycket lovande initiativ som vid ett flertal tillfällen också har tagits upp av påven Benedictus XVI och Påven Franciskus.

Påvarnas ekumeniska engagemang

På frågan hur de olika påvarnas ekumeniska engagemang har sett ut sedan rådet för dess främjande instiftades svarar kardinal Koch att alla påvarna efter Konciliet har visat sig helt öppna för det. Påven Johannes XXIII var medveten om att ett återställande av enheten var grundläggande för den katolska kyrkans förnyelse. Påven Paulus VI bidrog på ett betydelsefullt sätt med antagandet av det konciliära dekretet om ekumeniken "Unitatis redintegratio". Han verkade mycket för ekumeniken och särskilt med ortodoxerna och den Anglikanska kyrkan och var den första påven att besöka kyrkornas ekumeniska råd. Påve Johannes Paulus II var övertygad om att man i det tredje milleniet skulle tvingas ta itu med den stora uppgiften att återställa den förlorade enheten och såg hur martyrerna som vördas av de olika kyrkorna är av avgörande hjälp och som då de skänkt sina liv redan har upplevt enheten. För påven Benedictus XVI, fortsätter kardinal Koch, ligger ekumeniken på ett djupt plan och är en trosfråga och därför en primär uppgift för Petri efterföljare. För påven Franciskus är det grundläggande att de olika kyrkliga församlingarna tillsammans går enhetens väg för att enheten växer under vandringen. Även han, förklarar kardinalen, insisterar dessutom på vikten av blodets ekumenik. (Blodets ekumenik; då kristna dödas för sin tro frågar förövarna inte till vilken kyrka de tillhör reds anm.)

Ekumeniskt vademecum

För att markera dessa två firandena i år kommer Påvliga rådet för främjandet av kristen enhet att publicera ett ekumeniskt vademecum för biskoparna. Kardinal Koch berättar att anledning till detta är att biskoparna ska leda de lokala kyrkorna på vandringen för kristen enhet. Dokumentet ska hjälpa dem att utföra denna plikt.

Acta Œcumenica

Rådet kommer även att publicera tidskriften Acta Œcumenica som följer och berikar bulletinen Information Service/Service d’Information som har publicerats i mer än 50 år. Kardinal Koch berättar att många troende har känslan av att ekumeniken har hamnat i ett stillestånd och han förklarar att detta i mångt och mycket beror på att man inte har informerat om de framsteg som har gjorts. Detta gäller framför allt ekumeniska kommissioners dokument, berättar han och påpekar att olästa dokument som bekant inte gör mycket nytta. Med Acta Oecumenica vill de förenkla detta och främst informera om påven Franciskus och det påvliga rådets ekumeniska engagemang.

Påverkar coronavirusandemin arbetet? Kardinal Koch förklarar att ekumeniken lever på dagliga och personliga möten och att pandemin därför inte har förenklat situationen, men att kyrkorna närmar sig då alla sitter i samma båt. Detta var till exempel uppenbart då påven Franciskus 25 mars bjöd in alla kristna kyrkor att tillsammans be Fader vår. De flesta svarade mycket snabbt och uttryckte tacksamhet för initiativet, berättar kardinalen. Han hoppas dock på att de snart kan träffas igen för personliga samtal.

Kardinal Kurt Koch utnämndes 1 juli 2010 av påven Benedictus XVI till ordförande för Påvliga rådet för främjandet av kristen enhet och firar jämt även han. Han berättar att åren har gått mycket fort. Han uttrycker sin tacksamhet till både påve Benedictus XVI och påven Franciskus för att ha anförtrotts denna uppgift och bekräftats i den. Han säger att han har lärt sig mycket och har erfarit att man i det ekumeniska arbetet tar emot mer än det man kan ge.

Den Helige Anden

“Jag är medveten om att det i grunden bara finns ett enda ekumeniskt sändebud, den Helige Anden, och att vi ekumeniker endast är hans mer eller mindre svaga instrument”. Kardinalen säger att detta tioårsfirande är ett tillfälle att tacka den Helige Anden och be honom om att fortsätta att följa den ekumeniska vandringen och tillåta oss att alltmer närma oss kyrkans enhet.