Sök

Vatican News
Påven firar mässan i sankta Martas kapell Påven firar mässan i sankta Martas kapell  Ledare

Årsdagen av en påve som vägleder oss genom att följa med oss

Början på påven Franciskus åttonde år vid Petri ministerium infaller mitt i krisen som orsakas av coronaviruspandemin: “Vi är stoft, men dyrbart stoft, älskade av Gud, avsedda att leva för evigt.”

ANDREA TORNIELLI

Början av det åttonde året för påven Franciskus pontifikat infaller i ett dramatiskt ögonblick för hela mänskligheten, som är kallad att bemöta pandemin Covid-19. Kallelsen, som är stark och gäller alla, att hålla blicken fäst på det som är grundläggande, kräver att denna årsdag också firas på ett annat sätt än tidigare år. I dessa svåra dagar då var och en av oss på ett dramatiskt sätt har hamnat inför en osäker tillvaro, har påven Franciskus valt att följa med oss i bön, i Jungfru Marias vård och med dagligt firande av eukaristin vid mässan i gästhemmet Sankta Marta och som undantagsvis sänd direkt varje morgon och sprids ut i hela världen tack vare strömning.

Trots allt utgör just dessa mässor - “kyrkoherden” påvens dagliga firanden då han predikar för små grupper av troende och berättar för dem de tankar som väcks i honom i meditationen över Guds Ord som förkunnas för dagen - en av de mest betydande nyheterna med pontifikatet. Ett medföljande dag för dag som har blivit ett tröstande möte för många personer som under dessa sju år har sökt upp och läst sammanfattningen av predikan i Sankta Marta, som Vatikanens media erbjuder. Nu har detta enkla och konkreta medföljande från påvens sida - då han firar mässan i kapellet i sitt residens och erbjuder det eukaristiska offret för dem som lider, de sjuka, deras släktingar, för läkare, sjuksköterskor, volontärer, ensamma gamla, intagna och myndigheter – blivit ännu mer uppenbart och tröstande.

På Askonsdagen, då nödläget med Coronavirus inte uppfattades så tydligt, sa Petri efterträdare: “Vi börjar fastan med att ta emot askan: ’Kom ihåg att du är jord, och att du åter ska bli jord’. Askan på huvudet tar ner oss på jorden. Den påminner oss om att vi kommer från jorden och att vi ska åter till jorden. Det vill säga vi är svaga, bräckliga, dödliga. Under århundraden och årtusenden går människans väg i de enorma galaxerna - i rymden är vi mycket små. Vi är stoft i universum. Men vi är det stoft som Gud älskar. Herren älskar att samla vårt stoft i sina händer och blåsa liv i det. På det viset är vi dyrbart stoft, avsedda att leva för evigt. Vi är stoftet över vilket Gud har hällt ut sin himmel, stoftet som innehåller hans drömmar. Vi är Guds hopp, hans skatt, hans ära.” Påven avslutade sin predikan med dessa ord: “Låt oss försonas för att leva som älskade barn, som förlåtna syndare, som helade sjuka, som vandrare med ressällskap. Låt oss älskas för att älska. Låt honom hjälpa oss att resa oss och gå mot målet, påsken. Då får vi glädjen att upptäcka att Gud låter oss uppstå från vår aska.” 

Just för att vittna om denna hoppets blick och denna omfamning för alla ville påven, som visar oss vägen genom att följa med oss, tisdagen 10 mars i början av mässan i Sankta Marta särskilt be för prästerna, för att de i denna stund ska ha styrkan att följa med, trösta och stå nära den som lider. Och att de trots alla tänkbara försiktighetsåtgärder har "modet att gå ut och gå till de sjuka, för att ge dem styrkan i Guds ord och i Eukaristin och stödja vårdarbetare och volontärer” i den enastående tjänst de utför.

(övers. Katarina Agorelius)

13 mars 2020, 09:59