Beta Version

Cerca

Vatican News
Katolska kineser Katolska kineser 

Dialogens huvudpersoner: Heliga Stolen och de kinesiska myndigheterna

Kyrkans tankar och påvarnas i synnerhet har, vad gäller politiska rörelser som grundar sig på kommunistisk ideologi, alltid kunnat åtskilja fördömandet av oacceptabla teoretiska ställningstaganden och praktiskt förverkligande för vilka man kan söka dialog.

Sergio Centofanti och P Bernd Hagenkord, SJ övers Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Nyligen i historien, närmare bestämt under helige Johannes Paulus II:s pontifikat, har man upprättat institutionella kontakter med de kinesiska myndigheterna. Konfidentiella möten har inletts som till en början inte har gett betydande resultat. Men Heliga Stolen har varit beslutsam att fortsätta dialogen och har uppvisat en respektfull hållning mot den kinesiska regeringen och försökt att klargöra, bortom alla slags missförstånd förr eller nu, den katolska kyrkans religiösa natur och syftet med Heliga Stolens arbete på internationell nivå.

Något liknande vad gäller skillnaden mellan teoretiska ställningstaganden och nödvändigheten av dialogen verkar ha skett i det kommunistiska partiets tänkande i Kina angående den katolska kyrkan: trots att man behåller en filosofisk fördom om religionens mening och funktion i samhället, har det långsamt gått från att rättfärdiga allvarliga förföljelsehandlingar till en viss öppning för troendes personliga övertygelser, även om förändringen inte har skett enhetligt i hela landet.

Påven Johannes Paulus II talade 2001 om nödvändigheten med dialog med de kinesiska myndigheterna: «Det är inte ett mysterium för någon att Heliga Stolen, i hela den katolska kyrkans namn och – tror jag – till nytta för hela mänskligheten, hoppas på en öppning för ett dialogutrymme med Folkrepubliken Kinas myndigheter, där man övervinner missförstånden från det förflutna och kan arbeta tillsammans för det kinesiska folket bästa och för fred i världen» (Budskap vid möte om Matteo Ricci, 24 oktober 2001). Och påven Benedictus XVI förklarade 2007 att i dialogen «har den katolska kyrkan som är i Kina missionen att inte ändra statens struktur eller administration utan att i stället förkunna Kristus för människorna» (Brev till kyrkan i Kina, 4).

Kyrkan för sin del gör alltså anspråk på rätten och friheten att förkunna evangeliet: den strikt politiska frågan ingår inte i dess mission. Skapandet av en rättvis social och statlig ordning är snarare än politiken uppgiften. Men då det samtidigt är en mänsklig uppgift och moralisk grund har kyrkan plikten att erbjuda sitt särskilda bidrag genom rening av förnuft, moralisk bildning och profetisk röst och också vara konstruktiv kritisk när det behövs.

Vid flera tillfällen bekräftar Benedictus XVI i Brevet till kyrkan i Kina, liksom hans företrädare gjorde, att Heliga Stolen är öppen för en dialog med Folkrepubliken Kinas myndigheter. Han hoppades «att snart se konkreta vägar etableras av kommunikation och samarbete mellan Heliga Stolen och Folkrepubliken Kina», så att «vänskapen närs av kontakter, att dela glädje och sorg i olika situationer genom solidaritet och ömsesidigt bistånd» (n. 4). Utan att någonsin glömma bort å ena sidan trons kompass och den pastorala klokheten och å andra sidan den ödmjuka förståelsen av dessa frågors komplexitet, bör man söka en lösning på de befintliga problemen genom att övervinna den permanenta konflikten med den legitima civila myndigheten (ibid.).

I den här kontinuerliga handlingslinjen och påvliga läroämbetet vill påven Franciskus fortsätta engagemanget för dialog. Och han ber om att envist fortsätta med den officiella förhandlingen med den kinesiska regeringen, med all nödvändig försiktighet och urskiljning men också med framsynthet och oförtröttlig tålamod som föds i tillit till Gud. Detta förklarar bland annat varför den Helige Fadern vid flera tillfällen uttryckt viljan att besöka den stora kinesiska nationen och träffa Kinas president.


 

30 juni 2018, 13:35