Dialog: nödvändigt alternativ för kyrkans uppdrag i Kina

Sergio Centofanti och P. Bernd Hagenkord, SJ - Vatikanstaten 

Oberoende om det rör sig om präster, lekmän eller ordensfolk: alla Kristi lärjungar har uppdraget, överallt och i alla tider, att vara ljus, salt och jäst mitt bland folket, så att när man ser deras goda gärningar, då prisar Fadern som är i himlen. Kan kyrkans uppdrag i Kina vara annorlunda?

Faktum är att vissa observatörer nyligen har lagt märke till att Kina sluter sig, särskilt mot västvärlden, snarare än att välja en fredlig konfrontation. Andra undrar hur Heliga Stolen kan fortsätta att lita på dialog och förhandlingar, istället för att anta en mer öppet kritisk inställning.

Dialog är avgörande när avstånd ökar

Vad man kan tyda av den Heliga Stolen agerande på den internationella arenan, särskilt i konflikter och kriser, är att där man är medveten om att det finns större avståndstagande och risk för missförstånd, är dialog inte bara lämpligt, utan ett nödvändigt alternativ. Förutom detta, måste man komma ihåg att Kyrkan har ett mycket speciell ansvar att ta hand om sina egna troende, särskilt när de riskerar ett större lidande. Vad andra institutioner skulle kunna tolka som ett tecken på en "eftergiftspolitik" eller till och med att man "ger efter", så är det för Kyrkan en moralisk plikt och ett tecken på en andlig styrka, som tydligt följer evangeliets krav.

För att utföra detta uppdrag i Kina behöver inte Kyrkan be om politiska privilegier: den behöver bara vara autentisk. Faktum är att även i exceptionella och extrema förhållanden, som då den nödvändiga friheten saknas, kan Kyrkan hitta ett sätt att utföra sitt evangeliska uppdrag.

Kyrkan har i alla tider, och på alla platser i världen, fått utstå svårigheter och bära kors. Även idag verkar det inte existera ideella förhållanden även i de mest demokratiska länderna.

Kyrkan är trovärdig när den är enad

Kyrkan kan dock inte vara utan tro, välgörenhet och enhet. Därför har Kyrkan detta mycket speciella ämbete, påveämbetet, för att vårda enhet i tro och kärlek, som biskopen av Rom, påven, innehar.

Kyrkans uppdrag i Kina, som omfattar hundratals miljoner människor, är framförallt att vara närvarande som en enad, och därmed trovärdig, Kyrka. Och att vara närvarande om möjligt överallt och i det kinesiska folkets liv: varje tillfälle, i varje situation, på varje plats, vid varje stund i historien, och dela dess öde med ödmjukhet, men också med det kristna hoppet,  för att göra plats för en god framtid för mänskligheten som inte kan skiljas från den framtid som Gud själv ger.

Kyrkan vill vara där folk lider

Idag, inför vår tids stora utmaningar, som globaliseringen och spridningen av välfärd, livskvalitet och miljö, fred och mänskliga rättigheter; men även sekulariseringen som bara ser till att konsumera livet och existensen; vi ser hur staterna stänger sig av egenintresse mot den andra; vi ser religiös likgiltighet, marginalisering av utsatta grupper och en växande social klyfta. Just där är Kyrkan kallad att vara närvarande, och förkunna Jesu död och uppståndelse.

Det verkar väldigt fint och enkelt. Man undrar varför de politiska myndigheterna fruktar de kristna eller lägga hinder på deras väg, eftersom det är goda avsikter som driver dem. I själva verket måste vi ta itu med de konkreta omständigheter som kyrkan lever i. I dessa omständigheter är det inte bara de kristnas fel och synder som döms, utan även deras goda gärningar uppskattas inte, åtminstone inledningsvis.

Religion en del av människan

De kinesiska myndigheter verkar ha insett mer och mer att religion inte är ett överstrukturerat fenomen som försvinner med ekonomisk utveckling och ökad social rättvisa, utan att det är en del av människan. Därför är en äkta religiös erfarenhet en vital faktor för människans och samhällets harmoniska utveckling. Även i det avancerade och komplexa samhället i det tredje årtusendet visar denna närvaro stor vitalitet och kapacitet till förnyelse.

Förrvirring och fördomar mot kyrkan

Enligt den traditionella konfucianska filosofin i Kina som undervisar värden som vänlighet, vänskap, utbildning, lydnad till auktoritet, finns också en uppfattning att staten har rätt att utöva den strängaste kontrollen över varje form av religion, med hjälp av lagar. Å andra sidan innehåller den kinesiska historien på 18- och 1900-talen ett antal uppror, av olika sociala och politiska slag, mot dagens regering. Utöver den politiska bedömningen om dessa historiska fenomen kan man se att det har lett till förvirring och fördomar mot religion i allmänhet. Detta är till nackdel för de stora religiösa traditionerna som i sig inte har något att göra med sekterismen eller politiseringen av religiositet.  

Det kinesiska samhället och kulturen uppmanas att vara alltmer medvetna om att den katolska tron inte har en fundamentalistisk och irrationell inställning till mänskligheten verklighet.