Påven: Ofattbart helvete för migranter i interneringsläger

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

För sju år sedan, 8 juli 2013, besökte påven Franciskus Lampedusa, ön i Syditalien dit många båtflyktingar går i land. För minnet av denna historiska dag firade påven mässan i Sankta Marta-kapellet på onsdag förmiddag. Enligt säkerhetsåtgärder med tanke på pandemin var endast en liten grupp närvarande vid den påvliga mässan och utgjordes av personal vid Påvliga avdelningen för integrerad mänsklig utvecklings sektion för migranter och flyktingar. Mässan strömmades på Vatican News’ kanaler.

Sök Herrens ansikte ständigt

”Dagens responsoriepsalm inbjuder oss till ett ständigt sökande efter Herrens ansikte: «Sök Herrens ansikte ständigt. Fråga efter Herren och hans makt, sök hans ansikte ständigt.» (Ps 105:2–7 (R. 4b)) 

Så inledde påven Franciskus sin predikan vid mässan 8 juli i Sankta Marta-kapellet för sjuårsminnet av sitt besök i Lampedusa. Han förklarade att "detta sökande handlar om en grundläggande livsinställning hos den troende”.

”Sökandet efter Guds ansikte är en garanti för ett framgångsrikt resultat av vår resa genom denna värld, som är en utvandring mot det verkliga förlovande landet, det himmelska hemlandet. Guds ansikte är vårt mål och är även vår polstjärna, som tillåter oss att inte förlora vägen.”

Hjärtan fyllda av falskhet och orättvisa

Israels folk hade upplevt hur välstånd och rikedom hade vänt dem bort från Herren och fyllt deras hjärtan med "falskhet och orättvisa", sa påven med hänvisning till dagens första läsning Hosea 10:1–3, 7–8, 12.

“Israels folk, som beskrivs av profeten Hosea i den första läsningen, var vid den tiden ett förlorat folk, som hade mist horisonten av det förlovande landet och irrade i fördärvets öken. Välståndet och rikedomen i överflöd hade vänt israeliternas hjärtan från Herren och hade fyllt det med falskhet och orättvisa. Det handlar om en synd som även vi, dagens kristna, inte är immuna mot.

Påven citerade här sin predikan i Lampedusa 8 juli 2013: «Välståndets kultur, som leder oss att tänka på oss själva, gör oss okänsliga för andras rop, leder oss till att leva i såpbubblor som är vackra, men som inte är någonting, utan illusioner, meningslösa illusioner, och provisorium som leder till likgiltighet mot andra och än mer, leder till en globalisering av likgiltighet».

Omvändelse

Hoseas vädjan når oss idag som en förnyad inbjudan till omvändelse att vända våra blickar mot Herren för att urskilja hans ansikte, sa påven. "Profeten säger (10:12) «Så ut åt er i rättfärdighet, skörda efter kärlekens bud, bryt er ny mark, ty det är tid att söka Herren, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över er».

”Sökandet efter Guds ansikte motiveras av en längtan efter ett personligt möte med Herren”, sa påven. Han sa att de tolv apostlarna som dagens evangelium talar om (Matt 10: 1-7), fick nåden att träffa Honom och se Hans ansikte, och förklarade att detta möte är möjligt även för oss idag. Vi kan se Herrens ansikte i de fattiga, sjuka, övergivna och i främlingar som Gud låter oss möta på vår vandring, sa påven och betonade att möte och mission är en och samma sak.

Påven Franciskus påminde om sina ord till deltagarna i mötet Befria oss från rädsla i februari 2019: «Mötet med den andra är ett möte med Kristus. Det är han som knackar på vår dörr hungrig, törstig, en främling, naken, sjuk och fängslad och ber om att bli mottagen och få hjälp. Och om vi fortfarande tvivlar, säger han klart och tydligt: «Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig» (Matt 25:40).

Dessa ord, sa påven, är mycket aktuella och vi borde ha dem som grund då vi dagligen rannsakar vårt samvete. ”Jag tänker på Libyen, interneringslägren, övergreppen och våldet som migranterna är offer för... «vad ni har gjort för någon av dessa minsta … har ni gjort för mig»”.

"Destillerad" information

Påven berättade fritt att han vid sitt besök i Lampedusa personligen mötte flera migranter och lyssnade till deras berättelser:

”En berättade förfärliga saker på sitt språk, och simultantolken verkade översätta bra, men denne talade länge och översättningen var kort. ’Jaha, tänkte jag, det här språket kräver längre varv för att uttrycka sig’. När jag kom hem på kvällen stod en kvinna i receptionen - frid åt hennes själ, hon finns inte mer - som var dotter till etiopier. Hon förstod språket och hade sett mötet på tv och berättade detta för mig: 'Vet ni, det som den etiopiska översättaren sa till er är inte ens en fjärdedel av den tortyr och det lidande som de har upplevt'. De gav mig den 'destillerade' versionen. Krig är hemskt, det vet vi, men ni kan inte föreställa er det helvete som man lever där i dessa interneringsläger. Och detta folk kom bara med hopp om att korsa havet.”

Solacium migrantium

Påven bad avslutningsvis om Jungfru Maria förböner:

”Må Jungfru Maria, Solacium migrantium [Migranternas tröst] hjälpa oss att upptäcka hennes Sons ansikte i alla de bröder och systrar som tvingas fly från deras länder på grund av många orättvisor som vår värld fortfarande plågas av.”