En återblick på året som gått med påven Franciskus i ljuset av Evangeliets glädje

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus återkommande budskap under årets 42 allmänna audienser, 89 predikningar i Santa Marta-kapellet, Angelus och officiella mässor är just det som han skriver i sin apostoliska uppmaning 24 november 2013 Evangelii Gaudium: ”Glädjen över evangeliet fyller alla som möter Jesus både i hjärtat och i det liv de lever. De som tar emot hans inbjudan till frälsning befrias från synd, sorg, själslig tomhet och ensamhet. Med Kristus föds glädjen ständigt på nytt.” Påven inbjuder alla troende att “börja på ett nytt kapitel i evangelisationen” (1).

Detta trots att Kyrkan under 2018 har “drabbats av stormar och orkaner” - som påven Franciskus sa i sitt jultal till kurian - för att man måste tillåta trons glädje uppväcks.

Evangeliets ursprungliga friskhet

Påven uppmanar oss först och främst att ”ta till oss evangeliets ursprungliga friskhet”, ”bryta igenom förslöade grupperingar som stänger honom [Jesus] inne” (11) och vara ”en kyrka på frammarsch” (20). Sedan att ”Kyrkan är kallad att vara Faderns hus med alltid öppna dörrar. … och sakramentens dörrar skall inte heller av något skäl vara stängda. … Eukaristin är, trots att det är det sakramentala livets fullhet, inte en belöning för de fullkomliga utan en stark och närande medicin för de svaga. (47) Dessa övertygelser har konsekvenser som vi är kallade att beakta med försiktighet och djärvhet. Vi agerar ofta som nådens skiljedomare snarare än att underlätta nådens verk. Men Kyrkan är inte ett tullhus; hon är Faderns hus där det finns plats för alla med alla deras problem” (47) ”jag föredrar hellre en Kyrka med blåmärken, som har värk och blivit smutsig, därför att den har varit ute på gatorna, än en Kyrka som mår dåligt därför att sitter instängd och hänger fast vid sin egen säkerhet. Jag vill inte ha en Kyrka som ägnar sig åt att vara i centrum men som sedan hamnar i ett nät av tvångstankar och rutiner. Om det är något som borde störa oss på riktigt och ge oss dåligt samvete så är det att så många av våra bröder och systrar lever utan kraften, ljuset och trösten som kommer ur vänskapen med Jesus Kristus” (49).

En av de starkaste stunderna under 2018 var då påven uppmanade sitt folk att be rosenkransen varje dag och enade som Guds folk be om Jungfru Marias och ärkeängeln Mikael om att skydda Kyrkan från den Onde, ”som alltid strävar efter att ta oss bort från Gud och varandra”. Med tanke på övergreppsskandaler inom Kyrkan sa påven i sin predikan 11 september, att det verkar som den Onde vill skapa osämja, skandal och tvivel bland de troende. Kyrkan ska inte smutsas ner, sa påven vid slutet av biskopssynoden om unga, och Kyrkan som Moder skyddar sig mot den Onde genom bön och bot.

Fördömande av dödsstraff

Vad gäller detta minns vi att påven Franciskus i början av augusti ändrade i artikel 2267 i Katolska kyrkans katekes för att bestämt fördöma dödsstraff, att det är ”otillåtet” och ”strider mot varje persons okränkbarhet och värde” och då Kyrkan strävar ”med bestämdhet efter att det skall avskaffas i hela världen”.

Övergreppsskandaler

2018 har varit ett år då övergreppsskandaler inom Kyrkan har kommit upp på allvar. I sitt Brev till Guds folk 20 augusti står påven fast vid nolltolerans och uppmanar Kyrkan att stå nära offren i medlidande och att enas i bön och fasta som bot för sådana avskyvärda brott. I sitt jultal till kurian sa påven till förövarna: “Omvänd er, överlämna er till den mänskliga rättvisan, och var beredda att stå inför den gudomlig rättvisan”. Han avsatte också 88-årige ärkebiskop emeritus av Washington Theodore McCarrick från sin pastorala tjänst. Nu har man stora förväntningar på toppmötet i Vatikanen som påven har kallat hela världens biskopskonferensers ordföranden till och där man ska ta upp frågan om övergreppsskandaler inom Kyrkan.

Vardagshelgon

Vid biskopssynoden i oktober om unga sände påven ut ett budskap, som han även skriver i Evangelii gaudium, om att Kyrkan inte ska lämna någon utanför och i synodens slutdokument ber han de unga, kvinnor och lekmän att ta huvudrollen. Detta att vandra tillsammans och särskilt mot helighet, tar påven upp i sin apostoliska uppmaning Gaudete et exsultate som publicerades i april. Där talar påven om “helgonen i porten bredvid” och de många som dagligen tyst vittnar om tron och påven visade genom att helgonförklara Paulus VI och Oscar Romero att helighet visas på många olika sätt.

Apostoliska resor

Evangelii gaudium uppmanar till en missionerande kyrka som står nära folket och under 2018 besökte påven Chile, där han träffade övergreppsoffer. Därefter skrev han i ett brev att han ha gjort "allvarliga missbedömningar och missförstått situationen, som främst beror på bristande sanningsenlig och balanserad information” och bad om förlåtelse. I Peru omfamnade han Amazonas befolkning och vid sin ekumeniska pilgrimsfärd till Genève sände han ut en appell till alla kristna samfund att tillsammans vittna om Kristus, bortom olikheter i lära och tjänst. I Dublin omfamnade han familjer och i de baltiska länderna talade han om nazismen och kommunismen och de många kristna martyrernas trohet.

Inom Italien har påven besökt Pietralcina och San Giovanni Rotondo, Alessano och Molfetta, Nomadelfia och Loppiano och sedan Bari för mötet med Östkyrkans ledare. Vid det sistnämnda tillfället fördömde påven våld, förstörelse, fundamentalism och tvångsmigration och att vi tittar på, men inte gör något och riskerar att Mellanöstern töms på kristna. Påvens sista resa inom Italien under 2018 gick till Piazza Armerina och Palermo där han betonade vikten av att slå ut maffian.

Mänskliga rättigheter

Vid 70-årsfirandet sedan FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna sa påven i sitt tal till den diplomatiska kåren att många mänskliga rättigheter än idag kränks: “Bland andra de om livet, friheten och varje persons orkänkbarhet”. Han nämnde ”oskyldiga barn som slängs bort redan innan de föds” “äldre som även dem många gånger slängs bort och särskilt om de är sjuka”, “kvinnor, som ofta utsätts för våld”, offer för människohandel, ofta på flykt från fattigdom och krig. Påven anmäler även nya och kontroversiella rättigheter som de rika länderna vill införa i de fattigaste, genom en ny slags ideologisk kolonisering. Tanken går till hans ord i Evangelii gaudium, där han anmäler det uteslutande ekonomiska systemet: “En sådan ekonomi dödar” och “konkurrenslagarna” råder där “de mäktiga lever på de maktlösa” (53). Påven betonar att man i många länder trampar på religions- och samvetsfriheten och upprepar att de kristna idag är de mest förföljda.

Avtal mellan Kina och Heliga Stolen

22 september undertecknades ett provisoriskt avtal mellan Peking och Heliga Stolen vad gäller biskopsnomineringar i hopp om att detta bidrar positivt till Kyrkans liv i Kina - målet är rent pastoralt och inte politiskt. Påven förklarade att man med avtalet vill främja förkunnelsen av evangeliet och uppnå enhet bland katolikerna i Kina. Påven bad om förtroende för stegen man har tagit, för att tron ändrar historien.

Reformen

Under året har det reformarbete som har inletts på påvens initiativ fortsatt framåt i missionsutvecklingens tecken. Kardinalkonciliet har överlämnat ett förslag på den apostoliska konstitutionen med titeln Praedicate evangelium om Roms kurias reform för att den ska anpassas efter behoven av en utåtriktad kyrka. Med den apostoliska konstitutionen Episcopalis communio omformar påven biskopssynodens “bearbetningsprocess” genom att man «börjar med att lyssna till Guds folk» och «fortsätter genom att lyssna på herdarna» för att slutligen lyssna på biskopen av Rom som är kallad att uttala sig som «alla kristnas herde och lärare». Med Motu proprio Lära sig att dra sig tillbaka ändrar påven vissa aspekter kring upphävande av positioner vid vissa påvliga kontor och understryker vikten av att lämna maktfaktorer åt sidan och inte se sig som oumbärlig. Påven godkände i juni en ny lag gällande Vatikanstatens regering som bygger på tre principer; rationalisering, ekonomi och förenkling, och fyra kriterier; funktionalitet, insyn, konsekvent reglering och organisatorisk flexibilitet. Heliga Stolens engagemang för större finansiell insyn fortsätter genom att ingå i det gemensamma eurobetalningsområdet Sepa.

Dialog och mottagande

För fem år sedan avslutade påven Franciskus sin första apostoliska uppmaning med att uppmuntra de troende att vara ”evangeliets förkunnare … fyllda av Anden” (259) där missionen samtidigt är lidelse för Kristus och hans folk (268) och att särskilt stå nära de mest lidande och utan att vara påtvingande, bära fram hoppet och evangeliets glädje med ett positivt språk och i dialog och mottagande. 

Vid den allmänna audiensen 21 november sa påven: "'Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket' (Matt 5:3). Ja, saliga är de som slutar tro att de kan rädda sig själva från sin svaghet utan Guds barmhärtighet, som är den enda som kan bota. Enbart Guds barmhärtighet botar hjärtat. Saliga de som erkänner sina onda begär och som med ett ångerfyllt och förödmjukat hjärta inte står som rättfärdiga inför Gud och människorna, utan som syndare (…) Det är de som förmår hysa medlidande och barmhärtighet gentemot andra, för de erfar den på sig själva.”