Kardinal Tagle: Jag mötte trons glädje i DR Kongo
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
I början av juni besökte proprefekten för dikasteriet för evangelisationen, kardinal Luis Antonio Tagle, Demokratiska republiken Kongo som påven Franciskus utsände för att delta i landets tredje nationella eukaristiska kongress i Lubumbashi. Han besökte även Goma, huvudstaden i regionen Norra Kivu, där befolkningen har lidit I åratal av våld och väpnade konflikter mellan regeringens styrkor och rebellrörelsen M23 (Mouvement du 23-Mars).
Trons glädje
I en intervju med Vatican Media talar kardinal Tagle om styrkan i de kongolesiska kristnas vittnesbörd och deras band till påven Franciskus.
Kardinal Tagle säger att han mötte en mystisk glädje hos DR Kongos katoliker, som kommer av tron och hoppet som är just det centrala i eukaristin. Detta att inför Gud kunna omvandla lidandet till en explosion av glädje är ett vittnesbörd för hela världen, betonar han.
Påvens ord
På frågan om kardinalen ser något resultat av påven Franciskus apostoliska resa tidigare i år i landet, svarar han att han upplever att folket har tagit till sig påvens ord om hopp, försoning och fred. Kardinalen berättar att han nu uppmanade prästerna och ordensfolket om att inte låta den Helige Faderns besök i landet förbli ett minne blott, utan att låta det omvandlas till ett pastoralt och evangeliserande program.
Uppmaning till beslutsfattare: Se de fattiga i ögonen
Kardinal Tagle förklarar att han blev djupt tyngd av sitt besök i Goma och läger för fördrivna personer: ”Folket lever i en situation av stor desperation och fattigdom, som i alla andra flyktingläger”. Han hoppas att alla inblandade i konflikten på lokalt, internationellt, politiskt, militärt eller ekonomiskt plan ser detta folk i ögonen och konsekvenserna på de fattiga av deras val och hyllar projektet som påven har satt i verket genom att skänka vattentankar till lägret för rent dricksvatten.
Ung kyrka
Som proprefekt för dikasteriet för evangelisationen förklarar han att kyrkan i DR Kongo och hela Afrika är levande och på vissa håll mycket ung. Denna ungdomliga energi, med bön i sång och dans, ger energi till synoden om synodalitet och hela kyrkan, säger han. Med tanke på en synodal anda uttrycker han avslutningsvis önskan om att vi i den synodala processen, samt det internationella samfundet, hör de fattigas rop och ser på dem som bröder och systrar och förstår att våra val och handlingar var vi än befinner oss har inverkan på dem.
