Övergrepp. Msgr Scicluna: Nu en universell lag – förändring i mentaliteten krävs
Salvatore Cernuzio – Vatikanstaten översättning Katarina Agorelius
Inte endast en “rättighet och plikt” att ta hand om människor som är offer för övergrepp, utan även “rättigheten och plikten” att anmäla dessa brott - från och med den 30 april gäller detta även då de har utförts av lekmän som ingår i ledningen för internationella föreningar erkända av den Heliga Stolen. Ärkebiskop av La Valletta monsignor Charles Scicluna, sedan 2018 biträdande sekreterare vid Dikasteriet för trosläran men sedan alltid engagerad i att bekämpa fenomenet övergrepp utförda av präster, illustrerar betydelsen av nyheterna påven Franciskus har infört idag, den 25 mars 2023, genom en uppdatering av Vos estis lux mundi, motu propriet som utfärdades 2019 och med vilket han införde nya regler för förfaringssätt för att bekämpa sexuella övergrepp och säkerställa att biskopar och generalföreståndare för ordnar hålls ansvariga för sina handlingar.
Ers excellens, vilken är den huvudsakliga förändringen i Vos estis lux mundi för att på bästa sätt tillämpa den, nu närmare fyra år efter att den trädde i kraft?
Det grundläggande är att påven bekräftar lagen som utfärdades 2019 och bekräftar kyrkans universell lag, inte längre ad experimentum. Det är en mycket viktig lag för att, bland annat införs några nya element i den kanoniska rättens historia, som den straffrättsliga betydelsen gällande övergrepp mot en sårbar vuxen.
Normerna gäller nu inte bara för präster och ordensfolk utan även för ordföranden för internationella sammanslutningar erkända av Heliga stolen. Berör det även kyrkliga rörelser och ‘realiteter’?
Absolut. Detta är en av de viktigaste nyheterna i denna version av Vos estis lux mundi. Vi befinner oss i en andra fas för att ge kyrkan en detaljerad procedur vad gäller anmälan och undersökning av anklagelser mot individer inom kyrkans ledning. I 2019 års dokument gäller det kardinaler, patriarker, biskopar, präster som utsetts till herdar i partikulärkyrkor, medan påven i dagens text introducerar två nya kategorier: präster som har stått i spetsen för en offentlig eller kyrklig förening, med fakulteten för inkardinera [skriva in en präst i ett stift] och sedan lekmän som har varit ordförande för internationella föreningar erkända av den Heliga Stolen.
Dokumentet specificerar att stift och eparkier ska förses med instanser och kontor - tidigare talade vi allmänt om "stabila system" - som ska vara lättillgängliga för allmänheten för att rapportera fall av övergrepp. Så även detta är ett ytterligare steg. Av vilken anledning har man tagit det?
På grund av en begäran om en utbredd närvaro som ett tecken på partikulärkyrkans uppmärksamhet, men även den universella kyrkans, som vill göra det lättare att anmäla och göra det som anges i artikel 5 om vård av personer genomförbart. Faktum är att artikeln i fråga slår fast att kyrkans ledning måste engagera sig, så att dem som påstår sig ha blivit kränkta, tillsammans med sina familjer, behandlas med värdighet och respekt och erbjuds välkomnande, lyssnande och ledsagning genom särskilda tjänster för andlig, medicinsk, terapeutisk och psykologisk hjälp, i enlighet med det specifika fallet. Det handlar alltså inte bara om centrum för anmälan, utan också platser där personer kan tas om hand.
