För en lyssnandets teologi i existentiella periferier
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
För ett år sedan inleddes ett forskningsprojekt för att främja en förnyelse av teologin, dess språk och agenda knuten till påven Franciskus lära i Evangelii Gaudium, Laudato si’ och Fratelli tutti. Projektet, som främjas av sektionen för migranter och flyktingar vid dikasteriet för hållbar mänsklig utveckling, handlar om att lyssna till den inre rösten i de troende, “sensus fidei”, som lever i de fem världsdelarnas periferier.
Onsdagen den 12 oktober, vid en konferens på temat ”Lyssna och urskilj” i det påvliga universitetet Urbaniana i Rom, presenterades projektets första resultat efter fler än 500 intervjuer utförda individuellt och i diskussionsgrupper i fyrtio städer på alla världens kontintenter. Dikasteriets prefekt kardinal Michael Czerny inleder konferensen och säger: “det är bra för teologin att ibland lämna lärosäten och böcker för att gå i periferiernas skola”.
Kardinal Czerny: Teologin är lyssnande och görs inte bara vid universitet
För att stödja påven och biskoparna i deras tjänst för en hållbar mänsklig utveckling “behöver vi huvudsakligen lyssna”, förklarar kardinalen, och här har “teologin en grundläggande roll”, men ”den kan inte göras endast göras vid universitetet, för att teologins plats är missionen”. Det finns inte teologi “utan problem, kriser eller dem som ropar efter vatten, bröd, fred, rättvisa och befrielse”, betonar Czerny. Han berättar att detta experiment ”för teologi, utgör kanske en början att tänka om mer i förhållande till de andra disciplinerna och framför allt med de utmaningar som synodalitet kräver av oss. Vad gäller dessa utmaningar har sensus fidei för dem som lever i periferin mycket att lära våra tankar och vårt uppdrag ”, betonar han och avslutar att ingen av teologerna som har gått ut i periferierna har önskat att det vore ogjort.
Kardinal Tagle: De fattiga är de första att nära sig av det glada budskapet
Även kardinal Louis Antonio Tagle, prefekt för dikasteriet för evangelisation och syster Natalie Becquart, undersekreterare för biskopssynodens sekretariat, definierar forskningens ram och bakgrund. Tagle talar om “de fattiga som våra evangelister” även om de ses som en minoritet i våra samhällen, för att de, som har hört alltför många dåliga budskap, lyssnar på det glada budskapet. ”De rika – fortsätter Tagle – talar om det glada budskapet medan de fattiga tar det till sig, när sig av det och tillgodogör sig det. Och de är alltså även vittnen av det“. Så “de fattiga är inte bara det glada budskapets främsta mottagare, utan även dess främsta bärare”. Vi måste ta exempel från deras “dolda makt, som är evangeliet i dem som frälser dem från desperation och tillåter dem att dela med sig av allt det lilla de har”.
Syster Becquart: Synoden är resonanslåda för dem som inte får sina röster hörda
Syster Becquart, talar om temat “vandra tillsammans; en kyrka som pånyttföds i utkanterna”, och påminner om att kyrkans pågående synodala vandring “blir den viktigaste kyrkliga händelsen efter det Andra Vatikankonciliet, för att för första gången på tvåtusen år lyssnar man på hela Guds folk”. Sedan den synodala vandringen inleddes förra året, förklarar Becquart, “har vi insisterat på att lyssna på de marginaliserade”. Insatsen måste vara kyrkans synodala omvändelse, genom att lyssna på de troendes sensus fidei, betonar hon och tar ett exempel från ett stift i USA som har tagit emot många migranter: ”Biskopen sa till mig att den här synoden förändrar hans syn på evangelisationen”. Synoden, säger syster Becquart, kan vara en ”resonanslåda för dem som inte får sina röster hörda, som ungdoms- och Amazonassynoderna blev”, och alltså bli ”en väg för att värdera de fattiga”.
