"Praedicate Evangelium" -resultatet av en lång resa

Andrea Tornielli

I och med att den nya apostoliska konstitutionen "Praedicate Evangelium" trädde i kraft, den 5 juni på Pingstdagen, fullbordas en reform som varade i nästan ett decennium. En väg som har följt påven Franciskus pontifikat och som började i generalförsamlingen inför konklaven 2013.

Det rör sig om en reform av konstitutionen som fastställdes av Johannes Paulus II med Pastor Bonus, 1988, som i sin tur modifierade den som förkunnades av Paulus VI med Universi regimini Ecclesiae, 1967. Evangeliseringens prioritet och lekmännens roll är huvudpunkterna som kopplar samman påven Franciskus nya apostoliska konstitution med Andra Vatikankonciliet.

Första stegen 2014

Reformerna, som var nödvändiga ur ett juridiskt perspektiv, började inom den Heliga Stolens ekonomiska och finansiella institutioner. 2014 inrättade påven Franciskus Ekonomirådet, som har till uppgift att övervaka den ekonomiska förvaltningen och de administrativa och finansiella strukturerna och aktiviteterna i den romerska kurians dikasterier. Samtidigt inrättade påven Franciskus Ekonomisekretariatet, som är den romerska kurians avdelning för kontroll och ledning, med ansvar för att samordna Heliga Stolens och Vatikanstatens ekonomiska och administrativa angelägenheter. Personalfrågor, som hittills varit statssekretariatets ansvar, överfördes då till Ekonomisekretariatet. 2014 anförtrodde påven även e generalrevisor uppdraget att utföra revisionen av den romerska kurians dikasterier, av institutionerna som är kopplade till den, eller knutna till Heliga stolen och Vatikanstatens administration.

Kommunikation

Ett andra steg ägde rum 2015, med skapandet av Kommunikationssekretariatet, som senare blev Dikasteriet för Kommunikation, som förenade 9 olika enheter (det påvliga rådet för social kommunikation, Heliga Stolens olika medier, bokförlaget, tryckeriet, pressrummet). Det nya Dikasteriet har anförtrotts en lekmannaprefekt sedan 2018.

Lekmän, familjen och livet

2016 bildades Dikasteriet för lekmän, familjen och livet, som förenade de kompetenser och funktioner som hade tillhört det Påvliga lekmannarådet och Påvliga familjerådet. Dikasteriet arbetar med frågor som berör främjandet av de troendes lekmannaliv och apostolat, själavården för ungdomar och familjen och dess uppdrag samt skydd och stöd för mänskligt liv.

Mänsklig hållbar utveckling

2016 etablerade påven även Dikasteriet för hållbar mänsklig utveckling. Det Påvliga rådet för rättvisa och fred, det Påvliga rådet Cor Unum, det Påvliga rådet för själavård av migranter och flyktingar och det Påvliga rådet för sjukvårdsarbetare enades i det nya dikasteriet, som även ansvarar för Caritas Internationalis.

Statssekretariatet

I november 2017 gjorde påven också ändringar i statssekretariatet, som fram till dess bestod av två sektioner, den för allmänna frågor och den för relationer med stater. Påven har inrättat en tredje sektion, kallad Sektionen för diplomatisk personal vid den Heliga Stolen, som stärker det nuvarande kontoret för påvlig representation. Sektionen, som är knutet till statssekretariatet, med sin egen sekreterare, vill visa på påvens uppmärksamhet och närhet till den diplomatiska personalen. Den behandlar uteslutande frågor som rör personer som arbetar eller förbereder sig för att tjäna Heliga Stolens diplomatiska arbete.

Trosfrågor

Ytterligare ett steg togs i februari 2022 då påven Franciskus modifierade den interna strukturen av Troskongregationen med ett Motu proprio genom att tydligt dela upp den, med inrättandet av två distinkta sektioner, den gällande trosfrågor och den med disciplinära befogenheterna, var och en med en sekreterare. Dikasteriets kardinalprefekt kommer därför att ha två suppleanter. Syftet med reformen är att ge vederbörlig vikt även åt sektionen för trosfrågor och dess grundläggande roll för att främja tron, utan att låta den disciplinära verksamheten ta över, efter decennier där många ansträngningar och mänskliga resurser har lagts ner på att undersöka fall av övergrepp. Ingen av de två nya sekreterarna har vigts till biskop.

Evangelisation

Vi är framme vid den 19 mars 2022 med publiceringen av den nya konstitutionen, som inkluderar hela den väg som hittills beskrivits och introducerar andra innovationer som kompletterar reformen. Den viktigaste: kurians främsta avdelning är den för evangelisation som förenar Kongregationen för folkens evangelisering och det Påvliga rådet för den ny evangelisation. Ett val som visar på den viktigaste angelägenheten: förkunnelsen av evangeliet. Det speciella är att prefekten för detta dikasterium blir påven själv. Han kommer att få hjälp av två pro-prefekter: en för sektionen för de grundläggande frågorna om evangelisering i världen, och en för sektionen för den första evangelisationen och de nya särskilda kyrkorna.

Kultur och utbildning

Den andra förändringen gäller det nya dikasteriet för kultur och utbildning som förenar den tidigare Kongregationen för katolsk utbildning och det Påvliga kulturrådet. Dikasteriet kommer att ha en prefekt. En tredje nyhet i konstitutionen är omvandlingen av den apostoliska välgörenhetsverksamhetenr, som fram till idag var ett enkelt ämbete, och som nu blir det tredje dikasteriet i den romerska kurian – Dikasteriet för bistånd.

Lekmännens roll stärks

En fjärde nyhet är hur en organism som inte ingår i den romerska kurian benämns: det som hittills kallades "Biskopsynodens generalsekretariat" blir nu helt enkelt "synodens generalsekretariat".

Ytterligare en nyhet i konstitutionen är att de ansvariga för dikasterierna inte längre behöver vara kardinaler. Förutom kardinal Camerlengo är de enda två kardinalerna som nämns i "Praedicate Evangelium" prefekten för domstolem Signatura Apostolica och samordnaren för Ekonomirådet. Påven fastställde också att positionerna för präster och gudsvigda i kurian är på fem år och förnybara för en andra femårsperiod, med större rörlighet och utbyte mellan Rom och de lokala kyrkorna.

Slutligen finns det ett betydande inslag i den nya konstitutionen som är avsedd att stödja de lokala kyrkornas liv och strukturer. Påven Franciskus påminner i konstitutionens inledning om att "Varje kristen, i kraft av dopet, är en missionärlärjunge i den mån han har mött Guds kärlek i Kristus Jesus". Därav lekmännens engagemang i styrande och ansvar. Om "vilken troende som helst" kan presidera över ett diksterium eller en avdelning i kurian, "med tanke på dennes speciella kompetens, ledningsförmåga och särskilda funktion", och varje institution i kurian agerar i kraft av den makt som påven anförtrott den.