Sök

Vatican News
muslimer i bön muslimer i bön  (AFP or licensors)

Påvliga interreligiösa rådets hälsning med anledning av ramadan

Det Påvliga interreligiösa rådet har skrivit en hälsing till muslimerna med anledning av ramadan. Årets budskap har hoppet som tema: "Kristna och muslimer: Hoppets vittnen"

Översättning: Kaj Engelhart

Det är andra gången som Ramadan infaller i pandemitid. Mellan den 13 april och den 12 maj ber och fastar alla välrdens muslimer. Med anledning av ramadan har det Påvliga Interreligiösa rådet skrivit en hälsning som i år har hoppet om tema: 

Kristna och muslimer: Hoppets vittnen

Budskap till månaden Ramadan och ’Id al-Fitr 1441 H./ 2021 A.D.

Kära muslimska bröder och systrar, 

I egenskap av Påvliga rådet för interreligiös dialog gläder vi oss att få sända er våra broderliga önskningar om en månad rik på gudomlig välsignelse och andligt berikande. Att  fasta tillsammans med bön, allmosor och andra fromma gärningar för oss närmare Gud, vår  Skapare, och alla dem vi lever och arbetar tillsammans med, och hjälper oss att fortsätta vår  vandring på broderlighetens väg.  Under dessa långa månader av lidande, rädsla och sorg, och särskilt under perioderna av  lock‐down, har vi känt vårt behovet av Guds hjälp, men också av uttryck för och gester av  broderlig solidaritet: ett telefonsamtal, ett meddelande som ger stöd och tröst, en bön, hjälp  att handla medicin eller mat, goda råd och, för att säga det enkelt, en känsla av säkerhet i att  veta att det alltid finns någon för oss när vi behöver det. 

Den gudomliga hjälp som vi behöver och söker, särskilt i situationer som denna under en  pandemi, är av många slag: Guds förbarmande, förlåtelse, försyn och andra andliga och  materiella gåvor. Och det vi allra mest behöver i denna tid är hopp. Just nu tycker vi därför  att det lämpar sig att med er dela några tankar om denna dygd. 

Som vi vet innebär hoppet givetvis optimism. Men det når längre. Optimism är ett mänskligt  förhållningssätt, men hoppet har sin grund i något religiöst: Gud älskar oss och bär därför  omsorg om oss genom sin försyn. Han gör det på sitt eget hemlighetsfulla sätt som inte alltid  är begripligt för oss. I sådana situationer är vi som barn som litar på sina föräldrars  kärleksfulla omsorg, men ändå inte ännu förstår hela dess vidd.

Hoppet spirar ur vår tro på att alla problem och prövningar har en mening, ett värde och ett  syfte, hur svårt eller omöjligt det än kan vara för oss att förstå orsaken till dem eller att finna  en utväg.  Hoppet medför också tron på den godhet som finns i varje människas hjärta. I svåra och  förtvivlade situationer kan många gånger hjälpen, och med den hoppet, komma från helt  oväntat håll.  Mänsklig broderlighet i alla dess olika yttringar blir på så sätt en källa till hopp, särskilt för  dem som befinner sig i all sorts nöd. Gud vår Skapare och våra medmänniskor, män och  kvinnor, vare tack för den snabba responsen och generösa solidariteten från de troende, och  också från människor av god vilja utan religiös tillhörighet, i tider av katastrofer, naturliga  såväl som av människor framkallade, som konflikter och krig. Alla dessa personer och deras  godhet påminner oss troende om att andan av broderlighet är universell och överskrider alla  gränser: etniska, religiösa, sociala och ekonomiska. Tar vi till oss den andan efterliknar vi  Gud, som ser med välvilja på den mänsklighet Han skapade, på alla andra skapade varelser  och på hela universum. Därför är den växande omsorgen om och intresset för vår planet,  vårt ”gemensamma hem” enligt påve Franciskus, ännu ett tecken på hopp. 

Vi är också medvetna om att hoppet har sina fiender: bristande tro på Guds kärlek och  omsorg, brist på tillit till våra bröder och systrar, pessimism, förtvivlan och dess motsats:  ogrundade förväntningar, orättvisa generaliseringar utifrån ens egna negativa upplevelser,  och så vidare. Sådana skadliga tankar, attityder och reaktioner måste motverkas effektivt för  att den vägen stärka hoppet på Gud och tillit hos alla våra bröder och systrar. 

I sin senaste encyklika Fratelli tutti talar påve Franciskus ofta om hopp. Han uppmanar oss:  ”Jag inbjuder alla till ett förnyat hopp, ’för hoppet talar till oss om något som är djupt rotat i  varje människohjärta, oberoende av våra omständigheter och historiska erfarenheter.  Hoppet talar till oss om en törst, en förväntan, en längtan efter ett liv i fulländning, en  önskan att uppnå stora ting, sådant som fyller vårt hjärta och lyfter vår ande till höga  realiteter som sanning, godhet och skönhet, rättvisa och kärlek… och det kan öppna upp oss  för höga ideal som gör livet vackrare och mera värdefullt’ (jfr  Gaudium et spes, 1). 

Låt oss  därför fortsätta vår vandring på hoppets väg” (nr. 55).   Vi kristna och muslimer är kallade att vara hoppets bärare, på detta liv och för kommande  liv, och att vittna om, återställa och bygga detta hopp, särskilt för dem som upplever  svårigheter och förtvivlan.  Som ett tecken på vår andliga broderlighet försäkrar vi er om vår förbön och sänder våra  bästa önskningar om en fridfull och fruktbar Ramadan och en glädjefylld ’Id al‐Fitr. 

Vatikanen, 29 mars 2021 

Miguel Ángel Cardinal Ayuso Guixot, MCCJ  Ordförande 

Msgr. Indunil Kodithuwakku Janakaratne Kankanamalage  Sekreterare 

19 april 2021, 12:08