Påvliga interreligiösa rådets hälsning med anledning av ramadan
Översättning: Kaj Engelhart
Det är andra gången som Ramadan infaller i pandemitid. Mellan den 13 april och den 12 maj ber och fastar alla välrdens muslimer. Med anledning av ramadan har det Påvliga Interreligiösa rådet skrivit en hälsning som i år har hoppet om tema:
Kristna och muslimer: Hoppets vittnen
Budskap till månaden Ramadan och ’Id al-Fitr 1441 H./ 2021 A.D.
Kära muslimska bröder och systrar,
I egenskap av Påvliga rådet för interreligiös dialog gläder vi oss att få sända er våra broderliga önskningar om en månad rik på gudomlig välsignelse och andligt berikande. Att fasta tillsammans med bön, allmosor och andra fromma gärningar för oss närmare Gud, vår Skapare, och alla dem vi lever och arbetar tillsammans med, och hjälper oss att fortsätta vår vandring på broderlighetens väg. Under dessa långa månader av lidande, rädsla och sorg, och särskilt under perioderna av lock‐down, har vi känt vårt behovet av Guds hjälp, men också av uttryck för och gester av broderlig solidaritet: ett telefonsamtal, ett meddelande som ger stöd och tröst, en bön, hjälp att handla medicin eller mat, goda råd och, för att säga det enkelt, en känsla av säkerhet i att veta att det alltid finns någon för oss när vi behöver det.
Den gudomliga hjälp som vi behöver och söker, särskilt i situationer som denna under en pandemi, är av många slag: Guds förbarmande, förlåtelse, försyn och andra andliga och materiella gåvor. Och det vi allra mest behöver i denna tid är hopp. Just nu tycker vi därför att det lämpar sig att med er dela några tankar om denna dygd.
Som vi vet innebär hoppet givetvis optimism. Men det når längre. Optimism är ett mänskligt förhållningssätt, men hoppet har sin grund i något religiöst: Gud älskar oss och bär därför omsorg om oss genom sin försyn. Han gör det på sitt eget hemlighetsfulla sätt som inte alltid är begripligt för oss. I sådana situationer är vi som barn som litar på sina föräldrars kärleksfulla omsorg, men ändå inte ännu förstår hela dess vidd.
Hoppet spirar ur vår tro på att alla problem och prövningar har en mening, ett värde och ett syfte, hur svårt eller omöjligt det än kan vara för oss att förstå orsaken till dem eller att finna en utväg. Hoppet medför också tron på den godhet som finns i varje människas hjärta. I svåra och förtvivlade situationer kan många gånger hjälpen, och med den hoppet, komma från helt oväntat håll. Mänsklig broderlighet i alla dess olika yttringar blir på så sätt en källa till hopp, särskilt för dem som befinner sig i all sorts nöd. Gud vår Skapare och våra medmänniskor, män och kvinnor, vare tack för den snabba responsen och generösa solidariteten från de troende, och också från människor av god vilja utan religiös tillhörighet, i tider av katastrofer, naturliga såväl som av människor framkallade, som konflikter och krig. Alla dessa personer och deras godhet påminner oss troende om att andan av broderlighet är universell och överskrider alla gränser: etniska, religiösa, sociala och ekonomiska. Tar vi till oss den andan efterliknar vi Gud, som ser med välvilja på den mänsklighet Han skapade, på alla andra skapade varelser och på hela universum. Därför är den växande omsorgen om och intresset för vår planet, vårt ”gemensamma hem” enligt påve Franciskus, ännu ett tecken på hopp.
Vi är också medvetna om att hoppet har sina fiender: bristande tro på Guds kärlek och omsorg, brist på tillit till våra bröder och systrar, pessimism, förtvivlan och dess motsats: ogrundade förväntningar, orättvisa generaliseringar utifrån ens egna negativa upplevelser, och så vidare. Sådana skadliga tankar, attityder och reaktioner måste motverkas effektivt för att den vägen stärka hoppet på Gud och tillit hos alla våra bröder och systrar.
I sin senaste encyklika Fratelli tutti talar påve Franciskus ofta om hopp. Han uppmanar oss: ”Jag inbjuder alla till ett förnyat hopp, ’för hoppet talar till oss om något som är djupt rotat i varje människohjärta, oberoende av våra omständigheter och historiska erfarenheter. Hoppet talar till oss om en törst, en förväntan, en längtan efter ett liv i fulländning, en önskan att uppnå stora ting, sådant som fyller vårt hjärta och lyfter vår ande till höga realiteter som sanning, godhet och skönhet, rättvisa och kärlek… och det kan öppna upp oss för höga ideal som gör livet vackrare och mera värdefullt’ (jfr Gaudium et spes, 1).
Låt oss därför fortsätta vår vandring på hoppets väg” (nr. 55). Vi kristna och muslimer är kallade att vara hoppets bärare, på detta liv och för kommande liv, och att vittna om, återställa och bygga detta hopp, särskilt för dem som upplever svårigheter och förtvivlan. Som ett tecken på vår andliga broderlighet försäkrar vi er om vår förbön och sänder våra bästa önskningar om en fridfull och fruktbar Ramadan och en glädjefylld ’Id al‐Fitr.
Vatikanen, 29 mars 2021
Miguel Ángel Cardinal Ayuso Guixot, MCCJ Ordförande
Msgr. Indunil Kodithuwakku Janakaratne Kankanamalage Sekreterare
