Kardinal Koch: synodalitet ur ett ekumeniskt perspektiv
Charlotta Smeds - Vatikanstaten
Kardinal Koch inleder med att notera att ”år 2025 firar vi 1700-årsdagen av det första ekumeniska konciliet i kyrkans historia, som ägde rum i Nicea år 325”, och han nämner de historiska faktorer som präglar händelsen: först och främst att det var en kejsare som kallade till det, Konstantin; att en våldsam tvist hade uppstått inom den kristna världen om hur man skulle förena tron på en Gud med tron på Jesus Kristus som Guds Son.
-Kejsaren såg hotet mot hans projekt att befästa imperiets enhet på grundval av enheten i den kristna tron. Han såg inte bara hur ett politiskt problem uppstod av kyrkans splittring, utan han förstod även hur kyrkans enhet inte kunde uppnås genom politik utan bara genom religion. Kejsaren samlade därför de motsatta sidorna i Nicea, nära Konstantinopel som han hade grundat, förklarade kardinal Koch.
Trosbekännelsen förenar kristna
Vid konciliet i Nicea motbevisades den strikt filosofiska monoteism som propagerades av Arius, och det bekräftade tron på Jesus Kristus, Guds Son, "av samma väsen som Fadern". Den niceanska trosbekännelsen har blivit grunden för den gemensamma kristna tron, eftersom konciliet i Nicea hölls vid en tidpunkt då kristendomen ännu inte hade rivits sönder av de många successiva splittringarna.
Trosbekännelsen förenar fortfarande alla kristna samfund idag, och därför är dess ekumeniska vikt stor, skriver kardinal Koch:
”Faktum är att den ekumeniska återuppbyggnaden av kyrkans enhet förutsätter en överenskommelse om det väsentliga innehållet i tron, en överenskommelse inte bara mellan kyrkan och de kristna samfunden idag utan också en överenskommelse med kyrkan i det förflutna och framför allt kyrkans apostoliska ursprung. 1700-årsjubileet av konciliet i Nicea kan vara ett fruktbart tillfälle att fira i ekumenisk gemenskap och på ett förnyat sätt reflektera över dess kristologiska trosbekännelse.”
Synodalitet som en ekumenisk utmaning
Konciliet i Nicea har även en stor ekumenisk vikt ur en annan synvinkel, skriver kardinal Koch. Det visar på hur kyrkan diskuterar och löser kontroversiella frågor synodalt i ett koncilium. Bara ordet ”synod” visar på det. Ordet bygger på de grekiska termerna hodos (väg) och syn (med) och uttrycker därför en gemensam vandring.
Kardinal Koch förklarar med hjälp av Johannes Chrysostomos att ordet kyrka ”indikerar en gemensam väg”, och är ett synonym till "synodalitet", som är lika gammalt och grundläggande som ordet "kyrka".
Konciliet i Nicea markerar början på synodaliteten som den metod som tillämpas på beslutsprocessen.
Katolsk ortodoxa dialogen
Kardinal Koch skriver i sin artikel att han välkomnar påven Franciskus beslut att låta biskopssynoden i oktober 2022 ha som tema synodalitet.
”Denna synod kommer inte bara att vara en viktig händelse i den katolska kyrkan, utan den kommer att innehålla ett betydelsefullt ekumeniskt budskap, eftersom synodalitet är något som berör ekumeniken på djupet”, förklarade han.
Han pekade på 2007 års ”Ravenna-deklaration”, där katolska och ortodoxa teologer var överens om att biskopen i Rom var ”protos”, eller först bland patriarkerna, innan öst och väst separerade. Enligt den schweiziska kardinalen var detta ett viktigt steg i den katolsk-ortodox dialogen:
”Det faktum att de två dialogpartnerna tillsammans för första gången kunde förklara att kyrkan är strukturerad synodalt på alla nivåer och därför också på universell nivå, och att kyrkan behöver en protos är en viktig milstolpe i katolsk-ortodox dialog", skriver kardinal Koch.
Synodalitet-primat
För att detta steg ska bära frukt i framtiden, hävdade Koch, att det är nödvändigt att fördjupa förhållandet mellan synodalitet och primat.
”Det handlar inte om att nå en kompromiss om den lägsta gemensamma nämnaren. Snarare bör de båda kyrkliga samfundens styrkor tas in, säger han.
Koch pekar på det en ortodox-katolsk arbetsgrupp har formulerat: att ”kyrkorna måste främst sträva efter att uppnå en bättre balans mellan synodalitet och företräde på alla nivåer i det kyrkliga livet genom att stärka synodala strukturer i den katolska kyrkan och genom att den ortodoxa kyrkan accepterar en viss typ av företräde inom kyrkornas världsgemenskap.”
Kardinal Koch betonade att "det måste finnas en vilja att lära på båda sidor”, och att den katolska kyrkan ”måste erkänna att hon i sitt liv och i sina kyrkliga strukturer ännu inte har utvecklat den grad av synodalitet som skulle vara teologiskt möjlig och nödvändig” och att ”en trovärdig länk mellan de hierarkiska och synodala samhällsprinciperna skulle gynna främjandet av ekumenisk dialog med den ortodoxa kyrkan.”
”Förstärkningen av synodalitet måste utan tvekan betraktas som det viktigaste bidraget som den katolska kyrkan kan ge till det ekumeniska erkännandet av ett primat,” skriver han.
Primat nödvändigt på universell nivå
Från den ortodoxa sidan, skriver Koch, "kan vi istället förvänta oss att de i den ekumeniska dialogen inser att primat på universell nivå inte bara är möjligt och teologiskt legitimt, utan också nödvändigt."
Kardinalen föreslog att intra-ortodoxa spänningar visar behovet av ett "enhets ämbete på kyrkans universella nivå", inte begränsad till "en enkel hedersprioritet" utan med rättslig grund.
”Vi katoliker betraktar biskopens av Roms primat som en gåva från Herren till sin kyrka och därför också till hela kristendomen på vägen att återupptäcka enheten och livet i enhet,” skriver Koch.
