Sök

Kardinal Zenari Kardinal Zenari 

Kardinal Zenari: Pandemin i Syriens spillror, en otänkbar katastrof

Den apostoliska nuntien i Damaskus beskriver den dramatiska humanitära situationen i Syrien efter 9 års krig. En spridning av covid-19 skulle vara förödande för en befolkning som redan är reducerad av våldet. Han sänder ut en ny fredsappell för att tillsammans bekämpa pandemin.

Intervju av Massimiliano Menichetti – Vatikanstaten 

I Syrien har kriget som pågår sedan 9 år dödat över 380 000 personer och har resulterat i mer än 12 miljoner fördrivna människor och flyktingar. En ”omänsklig situation” som påven Franciskus vid flera tillfällen har understrukit då han har bett för ett slut på fientligheterna och hjälp till flyktingar och lidande. Landet, där fler än hälften av sjukhusen är obeboeliga, saknar vatten, mat och mediciner, fruktar nu spridningen av coronaviruset. Vi närmar oss påsken och “för första gången i Syrien är kyrkorna stängda” berättar kardinal Mario Zenari, apostolisk nuntie i Damaskus:

Det råder återigen rädsla bland det syriska folket. Officiell statistik rapporterade i slutet av mars om ett tiotal personer smittade av coronaviruset och de första offren har redan rapporterats. Men man kan fråga sig om detta inte är toppen av ett isberg. Om pandemin skulle spridas skulle det vara en otänkbar katastrof, med tanke på att fler än hälften av sjukhusen inte är i drift på grund av skador från kriget och det saknas läkar- och vårdpersonal och hundratusentals fördrivna personer lever i överfulla flyktingläger och är inte nog utrustade ur hygienisk-sanitär synvinkel. Någon säger: ”Hur ska de kunna tvätta sina händer om de knappt har vatten att dricka?”

Kardinal Zenari, vad gör kyrkan i detta dramatiska scenario?

Framförallt håller sig de kristna till de direktiv, om än drastiska, som har utfärdats av myndigheterna under de senaste veckorna. Följaktligen hålls alla kyrkor stängda. Man försöker att fortsätta med välgörenhetsorganisationernas program, om än med stor svårighet. Några av dessa humanitära initiativ som stödjs av generositeten från många kristna runt om i världen har tyvärr tvingats avbrytas redan för några månader sedan på grund av den libanesiska krisen och svårigheter med banksystemet i landet. Dessa svårigheter förvärrades ytterligare för någon vecka sedan på grund av stängningen av landsgränserna. Bland de många humanitära programmen kan nämnas den kostnadsfria läkarvården som erbjuds utan åtskillnad till alla fattiga sjuka vid tre katolska sjukhus, genom ett särskilt initiativ som kallas "Öppna sjukhus”. Likadant gör det grekisk-ortodoxa sjukhuset och några små vårdcentraler. “Men vad förslår det till så många? (Matt 14:17, Joh 6:9) vill man säga tillsammans med Jesus lärjungar inför en stor mängd behövande.

Finns risken enligt er att coronaviruset får oss att glömma bort dem som lider på grund av kriget eller att det finns dem som utnyttjar denna situation?

Redan under de senaste åren har man sett en nedgång av hjälp från privata donatorer och från det Internationella samfundet. Lite som det är överallt i dessa fall, är folket och media efter nio års krig inte längre intresserade för den tragedi som den syriska befolkningen lever i. Påven Franciskus talade om Syrien 9 januari i samband med nyårshälsningarna med de ackrediterade ambassadörerna vid Heliga Stolen och han observerade att en filt av tystnad idag riskerar täcka lidandet som den syriska befolkningen har utstått under de långa krigsåren. En syrisk journalist med pseudonymen Waad Al-Kateab, som lyckades fly tillsammans med sin dotter för tre år sedan från Aleppo till Europa, skrev: ”Vi syrier har lämnats att dö ensamma, utan att någon talar om det” (The New York Times International Edition, 2020-02-07). Det finns risk för att detta tyvärr sker även om coronaviruspandemin bryter ut.

Hur agerar det Internationella samfundet och vad skulle behövas? 

FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har mycket lämpligt de senaste dagarna sänt ut en brådskande appell för global och omedelbar vapenvila. Samma appell upprepades av påven Franciskus vid Angelus söndagen 29 mars. Även FN:s särskilda utsända i Syrien Geir Pedersen har uttryckt samma brådskande appell för en omedelbar, långvarig och utökad vapenvila för att alla tillsammans ska segra över den gemensamma fienden covid-19. Denna hemska pandemi, som orsakar stor rädsla bland folket och oro bland nationernas ansvariga, borde ge ett tillfälle att tysta vapnen en gång för alla i Syrien och bli en start för en rättvis politisk lösning. Det skulle vara oförlåtligt om man missade denna möjlighet.

Påven ledde 27 mars en historisk bönestund på podiet framför Peterskyrkan inför ett tomt torg, men tillsammans med honom bad personer av all tro i världen. Vad betydde denna stund för er?

Det var en unik, minnesvärd och mycket känsloladdad händelse i mänsklighetens och kyrkans historia. Det finns inte ord för att kommentera den. Här i Syrien minns vi en annan minnesvärd händelse den 7 september 2013 då påven Franciskus, den gången tillsammans med en till brädden fylld Petersplats, enade sig i böner för fred i Syrien i en lika oroande tid.

Syrien, har ni berättat, är enad i bönen för hela världen...

Syrien som sedan 10 år lider av en fruktansvärd konflikt känner solidaritet i denna stund med hela världens lidande på grund av coronaviruset. Många syrier uttrycker sin djupa solidaritet för italienarna och alla smittade personer.

Ers eminens, ni har alltid berättat om dramat som det medfarna syriska folket genomlever, men har ändå aldrig tappat hoppet…

Evangeliet berättar att Jesus kände djupt medlidande med det trötta och hungrande folket som han följde sedan tre dagar: “Det gör mig ont om folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem. En del är ju långväga ifrån.” (Mark 8:2-3) Likadant när alla de sjuka i staden togs till honom vid solnedgången för att han skulle bota dem (Mark 1:29-34, Luk 4:38-41 och Matt 8:16). Även inför änkan i Nains enda son som togs till sin begravning (Luk 7:11-15). Och sedan den djupa sinnesrörelsen i tårar vid vännen Lasaros begravning (Joh 11:35).

Gud glömmer inte bort Syrien och andra draman i världen ...

Det finns inget tvivel om att Herren känner djupt medlidande när han ser att lidandet nu sedan 10 år drabbar Syrien och dramat som oroar många personer som är smittade av coronaviruset i många delar av världen. Och som han sa till aposteln Filippus: “Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:8-14), ser vi i honom Guds hjärta som rörs och känner medlidande inför många oskyldiga offer i krig, våld, naturkatastrofer och coronaviruset. Lidandet för de oskyldiga, särskilt barnens, som i Syrien och inte bara här är de första offren i kriget, förblir ett mysterium för oss, som även påven Franciskus många gånger har upprepat. Men det är säkert att Guds rörelse och medlidande inte är långt borta eller overksamt, utan det agerar fast kanske inte på ett mirakulöst sätt. Ibland på sätt som vi inte kan föreställa oss.

Guds medlidande får andra att agera …

Jesus medlidande gjorde att lärjungarna agerade: ”Ge dem något att äta, ni själva.” (Mark 6:37)”. De tog tag i det: “ Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?” (Joh 6:9). Denna intelligenta och förutseende pojke stack inte iväg utan gick generöst med på att ge något som var honom kärt. Vad hette han, vems son var han och från vilken by kom han? Inte ett ord om vem han var. Kanske är det bäst så! Samma sak gäller den barmhärtige samariern. Namnlös. Kanske är det bäst så! För att denne pojke och denne barmhärtige samarier representerar hundratusentals och miljontals generösa personer som blir rörda och känner medlidande med de behövande. Den blodiga och långa syriska konflikten har uppenbarat många Veronikor som torkar många vanställda ansikten, män från Kyrene som hjälper många människor att resa sig upp, otaliga barmhärtiga samarier varav vilka och ibland volontärer som har mist sina liv då de böjer sig över dem som har hamnat i olycka. Och vad ska man säga om de många personer som hjältemodigt har riskerat och riskerar sina liv för att hjälpa de sjuka i coronaviruset?

Många personer som hjälper till, troende av alla trosinriktningar och icke troende ...

Alla folk som lånar ut sina händer till Jesus medlidsamma hjärta, inte utan att inspireras och stödjas av den Helige Anden som blåser dit han vill och rör Pietro, Antonia, Yussuf och medlemmar av institutioner och humanitära organisationers och andras hjärtan. Folk som en dag kanske utan att tidigare ha känt till dem, hör orden: “det har ni gjort för mig” (Matt 25:40). Och otaliga och många är de olika formerna av solidaritet. Just enligt det som påven helige Johannes Paulus II beskrev i det apostoliska brevet “Novo Millennio Ineunte” (n. 50) som en ’fantasi om nästankärleken’. Jag avhåller mig från att citera några i denna korta stund, även för att inte såra många andra, men en dag måste vi försöka att komma ihåg dem alla, om det är möjligt.

I denna svåra tid, hur förbereder ni påsken?

Det är en tid av en helt ny förberedelse som är otänkbar, oväntad och svår att beskriva. I alla dessa år av krig har man aldrig slutat att fira Stilla veckans riter vid passande tidpunkter och även med risker för bomber och granater. För första gången är kyrkorna i Syrien stängda. Trots allt lever man påskens högtid i enhet med världens alla kristna, bortom särdrag och den egna ritens rikedomar. Man lever kort sagt påsken med världen. Mysteriet med Herrens passion som hela mänskligheten genomlever i denna dramatiska tid. Uppståndelsen till klockornas klang och till ambulanssirenernas brus.

Vad betyder det att uppleva Kristi Uppståndelse bland spillror, förödelse och pandemins mardröm?

På Långfredagen 2012 frågade en sakrestian i Homs sin kyrkoherde: “F Fadi, var ska jag förbereda ’kalvariet’ för dagens liturgi?” Kyrkoherden svarade: “Ta ett långt rep, gå och sätt upp det runt de förstörda kvarteren och sätt en stor skylt på det där det står ’Kalvariet’.” Denna Långfredag måste detta rep efter 10 års outsägliga lidande, död och förstörelse vara mycket långt. Tusentals kilometer. Lika långt som Syriens omkrets och omfamna alla de regioner i världen som är drabbade av covid-19. Plakatet “Kalvariet” borde sättas upp över hela jorden.

Vilken är er bön för Syrien och för världen?

Ibland ber jag enligt den antika och högtidliga liturgin som reciteras vid särskilda omständigheter i kyrkan: “A peste, fame et bello libera nos Domine!” (“Befria oss o Herre från pest, hunger och krig!”). Kriget i Syrien är inte ännu slut. Dessutom lever 8 av 10 personer under fattigdomsgränsen. Och hotet från denna hemska pandemi står bakom dörren. Sedan vänder jag mig ofta till Jungfru Maria med en av de äldsta mariabönerna och som kommer just från Mellanöstern: “Sub tuum praesidium confugimus Sancta Dei Genitrix … sed a periculis cunctis libera nos semper Virgo gloriosa et benedicta” (“Under ditt beskydd tar vi vår tillflykt, heliga Guds moder ... befria oss alltid från alla faror, du ärorika och välsignade Jungfru”. Och jag bönfaller de heliga läkarbröderna Kosmas och Damianus som gratis vårdade de sjuka i norra Syrien. Enligt de antika traditionen led de martyrdöden år 303. De är läkarnas och apotekarnas skyddshelgon.

(övers. Katarina Agorelius)

04 april 2020, 16:12