VATIKANEN

Påvliga kommissionen för Latinamerika: Kyrkans roll i en epokgörande kris

Professor Guzmán Carriquiry Lecour, sekreterare vid Påvliga kommissionen för Latinamerika, talade vid konferens med Latinamerikanska akademien för katolskt ledarskap om den allvarliga krisen i Sydamerika.

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

“Vad är det som händer i Latinamerika?” Professor Guzmán Carriquiry Lecour, sekreterare vid Påvliga kommissionen för Latinamerika, utgår från denna enkla fråga då han vid en konferens med Latinamerikanska akademien för katolskt ledarskap gav en fördjupade analys om den sociopolitiska och kulturella krisen som råder i denna del av världen. Han talade om att världens största ojämlikhet finns i denna region. Få personer med enormt stora rikedomar lever överdådigt samtidigt som 40% av Latinamerikas arbetande befolkning har mindre betalt än en minimilön och hälften av dessa har mycket enkla arbeten utan kontrakt.

Vilda folkliga protester på gator och torg

Carriquiry, expert på juridik och samhällsvetenskap, kommer från Uruguay och har verkat för Heliga Stolen i 40 år. Han berättade i sitt inlägg vid konferensen att Latinamerika har gått in i en fas av vilda och våldsamma folkliga protester på gator och torg främst i länderna Haiti, Portorico, Nicaragua, Colombia, Equador, Venezuela, Bolivia och Chile.

Han berättade att ländernas finansiella, politiska och intellektuella elit inte har förstått vad som sker och att de inte har en överblick av det hela. Han betonade han att kyrkan i regionen därför är kallad att urskilja och vara lyhörd för tidens tecken, något som påven Franciskus också ber om.

“Han betonade han att kyrkan i regionen därför är kallad att urskilja och vara lyhörd för tidens tecken, något som påven Franciskus också ber om.”

Det råder en stor osäkerhet och förvirring, berättade Carriquiry och förklarade att det sker en epokal förändring efter den verkliga socialismens fall, slutet på en bipolär värld och det kalla kriget, en nedgång av den marxist-leninistiska ideologin, krisen av den nya internationella ordningen som har proklamerats av den triumferande nya kapitalismen och uppkomsten av nya ekonomiska och finansiella makter. Allt detta har förvärrat klyftan mellan fattiga och rika och den sociala obalansen som orsakats av protektionism och handelskrig.

Växande oro för en framtid utan hopp

Det är alltså mycket tydligt att folkets protester i Latinamerika kommer av fattigdom och ojämlikhet och inte av några konspirationer från höger eller vänster, förklarade Carriquiry. Folkets lidande och uppoffringar har lett till en hopplöshet. Ovanpå detta är korruptionen i många av dessa länder mycket utspridd på alla styrande plan och folkets reaktioner är nu en ofta okontrollerad ilska.

Institutionella misslyckanden

Dessa institutionella misslyckanden, varnade Carriquiry, har inte bara underminerat trovärdigheten för myndigheter utan också för teknologisk elit, väpnade styrkor och bolag. Facken är dessutom försvagade och skyddar fast anställda arbetare, medan de flesta inte har kontrakt och därför utesluts. De politiska partierna genomgår identitetskriser, berättade han vidare. De konservativa och liberalerna fortsätter att satsa på nyliberal ekonomi, utan att ha lärt sig av tidigare misslyckanden. Vänstern har resignerat okritiskt accepterat konsumtionssamhällets värderingar och kultur. Man förvånas därför inte, sa Carriquiry, att de även stödjer abort, samkönade äktenskap, uthyrning av livmoder, genderideologin och vill underlätta skilsmässor. Han underströk allvaret i att man inte lyckas skapa nationella projekt för det allmänna bästa.

Han berättade att folket är mycket trött på självrefererande politik och ledarskap som inte ser till folkets behov och än mindre till de svaga och oskyddade. Därför gäller folkens protester just avsaknad av trovärdiga ledare, partier och modeller.

Kyrkans roll

Carriquiry vädjade så till politiska, kulturella, ekonomiska, sociala och religiösa samt dem för utbildningsväsendet, om att återuppliva nationella dialoger som omfattar samhällets olika nivåer. Vad gäller detta är kyrkan kallad att bilda och främja en autentisk försoning och demokratisering, betonade han.

“nödvändigt att högre värdera folken och folkrörelserna som uttrycker sin vitalitet, historia och äkta kamp.”

Han inbjöd sina lyssnare att inte förlora målet och utopin med ett “stort fosterland” som påven Franciskus håller högt, för att uppnå värdigare livsförhållanden för hela det latinamerikanska folket. Nu 200 år sedan latinamerikanska länder blev självständiga, sa han, måste vi komma ihåg att denna integration är en nödvändig förutsättning för att bekräfta oberoendet från nya former av ekonomisk, kulturell och ideologisk kolonisering som hotar folkens bästa.

Katolsk närvaro inom politiken

Därför är det nödvändigt med en ny katolsk närvaro inom politiken, som påven sa till de över 3000 unga ekonomer, företagare och socialarbetare som hade samlats i Assisi i mars 2019. Carriquiry avslutade med att betona det som också påven har sagt, att en ny närvaro inte bara innebär nya personer i valkampanjerna, utan framförallt nya metoder som gör det möjligt att skapa både kritiska och konstruktiva alternativ för allas bästa. Det handlar om flexibla alternativ, men med en tydlig kristen social identitet, sa han och att det därför är nödvändigt att högre värdera folken och folkrörelserna som uttrycker sin vitalitet, historia och äkta kamp.