Cerca

Vatican News
Möte om skydd av minderåriga i Kyrkan Möte om skydd av minderåriga i Kyrkan  (ANSA)

Skydd av minderåriga i Kyrkan: Vi står inte på ruta ett

Med mötet om “Skydd av minderåriga i Kyrkan” går vi vidare på en vandring som påvarna, Vatikanen och den lokala Kyrkan har gått i kampen mot sexuella övergrepp på minderåriga som har begåtts av präster.

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Mötet om “Skydd av minderåriga i Kyrkan” som hålls i Vatikanen 21-24 februari är det första mötet om detta på universellt plan med alla ordföranden för biskopskonferenserna och de ansvariga för de religiösa ordnarna. Det är ett kyrkomöte för herdarna av synodal karaktär som visar hur kampen mot övergrepp som har begåtts av präster är en prioritet för påven Franciskus. Målet med mötet är att lyssna på offren, öka medvetenheten och kunskapen och utveckla nya procedurer och praxis.

Inte på ruta ett

Detta är inte alls första gången Heliga Stolen och biskopskonferenserna tar upp denna fråga. Mötet är ett historiskt steg på en vandring som katolska kyrkan inledde för mer än trettio år sedan i Kanada, USA, Irland, Australien och sedan tio år i Europa. Denna vandring kommer också att fortsätta efter detta möte. Man förnyade kanoniska normer i Vatikanen för 18 år sedan gällande övergreppsfall av minderåriga som begåtts av medlemmar av prästerskapet. De senaste 20 åren har påvarna tagit upp detta i oräkneliga tal och dokument. Publikationer om normer och protokoll har inte gett omedelbara förändringar vad gäller en mentalitet som är nödvändig för att bekämpa övergrepp. Men man kan inte säga att vi står på ruta ett i Kyrkans engagemang för skyddet av minderåriga.

Direktiv

En av de första biskopskonferenserna i världen att sätta upp direktiv vad gäller sexuellt våld mot minderåriga i ett kyrkligt sammanhang var den kanadensiska, redan 1987. 1989, efter att den allmänna opinionen vid upprepade tillfällen skakades av nyheter om sexuellt våld av minderåriga från prästers sida instiftades en kommitté ad hoc vid Kyrkan i Kanada, som 1992 publicerade dokumentet “Från lidande till hopp” som omfattar femtio rekommendationer riktade till katoliker, biskopar och ansvariga för prästutbildningar. I USA behandlade man sexuellt våld mot minderåriga som begås av präster för första gången officiellt vid församlingen i juni 1992 och fastställde 5 principer. Bland dessa, “om anklagelsen stöds av tillräckliga bevis” beslutade man om snabbt avlägsnande av den "förmodade skyldige från hans ministeriums uppgifter" i väntan på "en adekvat dom och medicinskt uttalande”. Trots detta spreds fenomenet de påföljande åren och man brast i hanteringen, vilket ledde till en historisk utredning av Boston Globe och som drev Johannes Paulus II till att kalla till sig USA:s kardinaler till Rom i april 2002. I Irland upprättade Kyrkan 1994 “Irish Catholic Bishops’ Advisory Committee on Child Sexual Abuse by Priests and Religious” som följande år i december publicerade sin första slutrapport. Ett av de första protokollen i världen hur man på stiftsnivå ska behandla pedofilifall utförda av präster publicerades i Australien. December 1996 godkändes dokumentet “Towards Healing” i alla Australiens stift och trädde i kraft i mars 1997.

Påvarnas åtgärder

Från början av detta sekel har Heliga Stolen, främst genom kardinal Razingers, sedermera Benedictus XVI, åtgärder som att inleda en djupgående förnyelse av de kanoniska normerna om ingripande vid fall av övergrepp med uppdaterade straff, förfaranden och jurisdiktion. 2001 fastställde Johannes Paulus II i Motu proprio Sacramentorum sanctitatis att sexuella övergrepp mot minderåriga som begås av präster går under “allvarligare brott” vid Troskongregationen. 2010 lät Benedictus XVI denna kongregation publicera de nya normerna vad gäller allvarligare brott, som påskyndade förfarandena genom att införa detta extraordinära dekret att fördubbla preskription av fall från 10 till 20 år samt införa brott gällande barnpornografi. Samma år i Tyskland, där de första riktlinjer vad gäller detta publicerades redan 2002, kom fallet “Canisio” upp i Berlin som drev landets biskopskonferens till att förnya och öka samarbetet med myndigheter.

Sant evangeliska, rättvisa och effektiva åtgärder

2009 i Irland, efter många års arbete från särskilda regeringsuppdrag, publicerades Ryan-rapporten om övergrepp utförda i skolsystemet och Murphy-rapporten om övergrepp på minderåriga under 30 år av medlemmar vid Dublins ärkestift. De stora reaktionerna på dessa rapporter som lyfte fram brister i Kyrkans hantering av övergreppsfall drev Benedictus XVI till att sammankalla Irlands biskopar och att i mars 2010 publicera ett pastoralbrev till Irlands katoliker där han ber om att man vidtar sant evangeliska, rättvisa och effektiva åtgärder och han avlade apostoliskt besök i landet. 2008 började Benedictus regelbundet möta övergreppsoffer under sina apostoliska resor i USA, Australien, Storbritannien, Malta och Tyskland. Detta har även påven Franciskus gjort med återkommande privata möten vid hans hemvist i Sankta Marta.

Stiftsbiskoparnas ansvar

Ett annat avgörande steg på denna vandring var publikationen i maj 2011 från Troskongregationens sida i ett cirkulär där man bad alla biskopskonferenser att utarbeta riktlinjer för behandling av missbruksfall och hjälp till offren och ge vägledning i frågan. Texten framhåller att ansvaret för behandlandet av sexuella övergrepp av minderåriga som begåtts av präster först och främst ligger hos stiftsbiskoparna.

Förebyggande insatser

Heliga Stolen organiserade en konferens 2012 för biskopskonferenserna och de religiösa ordnarna för läkning och förnyelse med samma mål som mötet som nu hålls i Vatikanen. Under denna konferens startades Centrumet för skydd av minderåriga som leds av pater Zollner med målet att utbilda specialiserad personal för förebyggande av övergrepp.

Det första viktiga steget i förebyggandet och bekämpningen av missbruk under påven Franciskus pontifikat var inrättandet i december 2013 av den Påvliga kommissionen för skydd av minderåriga. Denna kommission har bland annat fastställt riktlinjer och organiserat kurser för nyutnämnda biskopar samt föreslagit Bönedag för övergreppsoffer. Påven Franciskus har även introducerat kanoniska innovationer med normer och procedurer vad gäller övergrepp. Första gången juni 2016 med
Motu proprio “Som en kärleksfull mor” om de kyrkliga myndigheternas ansvar, som fastställer fråntagandet av oaktsamma biskopars tjänst. I november 2014 upprättade påven inom Troskongregationen ett kollegium för granskning av kyrkliga överklaganden för domar rörande "allvarligare brott" och som anförtroddes ärkebiskopen Scicluna. Målet med denna är att garantera en snabbare utredning även i fall av övergrepp mot minderåriga.

Nej till övergrepp och nej till klerikalism

Vid sitt besök i Chile januari 2018 konfronterades påven Franciskus på ett direkt sätt i en skandal vad gällde uppdelning i den lokala Kyrkan om prästen Fernando Karadima, som sågs skyldig av Heliga Stolen 2011 för övergrepp. Efter en undersökning som överlämnades till msgr Schicluna skrev påven till Chiles biskopar att det hade skett ”allvarliga bedömningsfel och uppfattning om situationen på grund av brist på sanningsenlig information”. I maj samlade han Chiles biskopar i Rom för ett möte som avslutades med alla biskoparnas avskedsansökan, medan påven endast accepterade några av dem. I detta sammanhang togs de senaste pastorala dokumenten fram till påven på detta tema. I “Brevet till Guds folk i vandring i Chile” maj 2018 tackar påven Franciskus övergreppsoffren för deras mod och ber om ett engagemang från hela Guds folk för att motsätta sig klerikalism vad gäller övergrepp. Återigen i ”Brev till Guds folk” från augusti 2018 binder påven Franciskus samman sexuella övergrepp med dem gällande makt och samvete och bekräftar att vi ska säga nej till övergrepp och nej till klerikalism. Under sin resa i Irland vid Världfamiljedagen talade påven Franciskus om hur “de kyrkliga myndigheternas misslyckande att bemöta dessa brott med ogillande”“mycket riktigt har väckt ilska förblir en orsak till lidande och skam för den katolska kommuniteten”.
Slutligen, i det allra senaste herdedokumentet i frågan, “Brevet till USA:s biskopar" januari 2019, befäster påven att trovärdighetens sår, som orsakas av missbruk, kräver inte bara en ny organisation utan också "en omvändelse av vårt sinne, vårt sätt att be, i hur vi hanterar makt och pengar och att utföra uppdraget".

 

21 februari 2019, 14:47