Sök

Påven Benedictus XVI vid Jungfru Marias staty vid Spanska trappan Påven Benedictus XVI vid Jungfru Marias staty vid Spanska trappan 

Benedictus XVI 6 år senare – ett aktuellt ämbete

Den 11 februari 2013 gjorde påven Benedictus XVI tillkännagivandet ingen påve någonsin före honom hade gjort, när han meddelade att han ämnade lämna ämbetet på grund av ålder, och fortsätta att leva som "emeritus" bredvid en efterträdare. Det vore ett misstag att endast minnas detta skriver Tornielli i sin ledare.

Sex år har gått sedan blixten från klar himmel slog ner, den första gången en påve avgick på grund av hälsoskäl och ålderdom. Den 11 februari 2013, efter nästan exakt ett åtta år långt pontifikat meddelar påven sin avsikt att lämna Petrusämbetet vid slutet av samma månad, eftersom han inte längre såg sig fysiskt och andligt förmögen att fortsätta sitt uppdrag. Ämbetet har förändrats under det senaste seklet på sättet det utövas, med fler offentliga högtider, åtaganden, möten och internationella resor

Så mycket har sagts och skrivits om den händelsen som markerar kyrkans historia och man riskerar att bara fokusera på den ödmjuka och störande gesten, medan påven Benedictus XVI:s personliga vittnesbörd, och framför allt lära, överskuggas.

Vad gäller vittnesbörd, med tanke på det annalkande mötet om skydd på minderåriga, då påven Franciskus samlar alla världens biskopskonferensers ordförande, är det värt att minnas att det var Benedictus XVI som började möta offer för övergrepp under varje resa och andra tillfällen. Möten långt borta från kameror, som handlade om att lyssna, be och gråta.

Naturligtvis behövs det tydligare och mer bestämda regler för att bekämpa övergreppen. Men det finns ingen tvekan om att den förändringen i mentalitet som behövs hos biskopar och överordnade, går genom förmågan att möta övergreppsoffer och deras familjer och låta sig såras av deras dramatiska berättelser och att bli medveten om ett fenomen som aldrig kan bekämpas endast med regler, koder eller praxis.

När det gäller påven Benedictus XVI:s lära tolkas den alltför ofta av begränsade prefabricerade reduktiva tolkningar och klichéer oförmögna att värdera rikedomen, komplexiteten och troheten mot Andra Vatikankonciliet. Man får inte glömma hans ord om att kyrkan "inte äger något av sig själv inför den som grundade den, för att då kunna säga: det gjorde vi väldigt bra! Kyrkans väsen är att bara ett redskap för frälsningen, att låta sig genomsyras av Guds Ord och att leda världen till en kärleksfull förening med Gud" - motsatsen till att lita på strategier och projekt.

Kyrkan, fortsatte Benedictus XVI i ett tal på Konzerthaus i Freiburg im Breisgau i september 2011 "är på riktigt sig själv, när hon är på väg, ständigt tjänande uppdraget, som hon har fått av Herren. Och därför måste hon vara öppen för världens bekymmer, som hon är en del av och ägna sig åt detta utan förbehåll och göra det heliga utbytet, som inleddes med inkarnationen, närvarande.”

11 februari 2019, 12:56