Påven emeritus Benedictus XVI: Dialog med judarna, inte mission
Charlotta Smeds - Vatikanstaten
Benedictus XVI bekräftade i en rättelse som skickades till den tyska månadstidskriften Herder Korrespondenz att kristna är kallade att föra "dialog" med judarna, snarare än att "missionera". Påven emeritus svarade på en artikel av teologen Michael Böhnke av Wuppertal. I septemberutgåvan av tidningen hade Böhnke uttryckt sitt ogillande mot uttalanden som enligt honom den tidigare påven gjort om förhållandet mellan judar och kristna.
En helt falsk insinuation
Judendomen och kristendomen, skriver Benedictus XVI, är ”två sätt att tolka skrifterna på". För kristna är löftena som gjordes till Israel kyrkans hopp och de som följer detta ifrågasätter inte den judiska- kristna dialogen. Anklagelsen i artikeln skriver påven emeritus är "groteskt nonsens och har ingenting att göra med det jag sa om detta. Jag förkastar därför artikeln som en helt falsk insinuation."
Böhnke hade hävdat att Benedictus XVI, i en artikel för den teologiska tidskriften Communio i juli, hade visat på en problematisk förståelse av judendomen och ignorerat det lidande som kristna hade påfört judar.
Inte "mission" utan "dialog"
I sin "rättelse" tog Benedictus XVI också upp teologiska frågor, som den känsliga frågan om "mission" till judarna; det vill säga frågan om kyrkan skulle förkunna Kristi goda nyheter till judarna. Benedictus skrev: "Mission till judarna är inte förutsett eller nödvändigt." Samtidigt är det sant att Kristus gav sina lärjungar uppdraget att förkunna för alla människor och alla kulturer. Av detta skäl bekräftar Benedictus att "missionärmandatet är universellt - med ett undantag: förkunnelse till judarna var inte förutsatt och inte nödvändigt eftersom de ensamma, bland alla folk, kände till den "okända Gud".
För Israel rörde det sig snarare om en dialog om huruvida Jesus från Nasaret var Guds Son, Logos, som, enligt Guds löften till Israels folk och hela världen, alla väntade på. Att ta upp den här dialogen på nytt, sade Benedictus XVI , är vår plikt idag.
Benedictus XVI:s rättelse kom ut i decembernumret av Herder Korrespondenz, och är undertecknat Joseph Ratzinger-Benedictus XVI.
Att reflektera över relationerna med judarna
Den ursprungliga artikeln i Communio, kritiserad av Böhnke, var avsedd som en fördjupad studie av ett dokument som publicerades 2015 av Heliga Stolens Kommission för religiösa förbindelser med judarna, med titeln "Guds kallelse och gåvor är oåterkalleliga (Rom 11:29): En reflektion om teologiska frågor om katolska-judiska relationer vid anledningen till 50-årsdagen för 'Nostra-aetat' (nr 4). "
Den sjätte rubriken i det dokumentet, ”Kyrkans mandat att evangelisera i förhållande till judendomen”, berör exakt de frågor som Böhnke ställde:
Det är lätt att förstå att den så kallade missionen till judarna är en mycket ömtålig och känslig fråga för judar, eftersom det i deras ögon innebär att det handlar om det judiska folkets existens. Denna fråga visar sig också vara besvärlig för kristna, för att de ger Jesu universella frälsning och följaktligen kyrkans universella mission en grundläggande betydelse.
Kyrkan är därför skyldig att se evangeliseringen av judar, som tror på den enda Guden, på ett annat sätt än troende i andra religioner eller världsperspektiv. I konkreta fall betyder det att den katolska kyrkan varken utför eller stöder något specifikt institutionellt missionsarbete som riktat till judar. Även om det inte finns en institutionell mission som riktar sig till judar, kallas alla kristna till att vittna om deras tro på Jesus Kristus även till judar, även om de borde göra det på ett ödmjukt och känsligt sätt och erkänna att judar är bärare av Guds Ord, och särskilt med tanke på Förintelsens stora tragedi.
