Synoden: Kyrkan mot illegal immigration och människohandel

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Under morgonens möten 11 oktober talade synodsfäderna om kyrkans fördömande av illegal immigration och människohandel. De talade om vikten av att de mest industrialiserade länderna investerar i de fattigaste och särskilt inom områden som teknologi och erbjuda användbara färdigheter och kunskaper så att alla unga kan bidra till sitt eget hemlands utveckling och inte behöva migrera.

Vikten av en samvetsrannsakan

Synoden reflekterade sedan över försoningens sakrament och bekräfta att förlåtelsen måste frigöras från varje tyngd och återupptäckas som gåva. Vad gäller detta är det grundläggande att evangelisera och utbilda de unga om samvetsrannsakan för att hjälpa dem att förstå vad som är syndigt och överflödigt och lära dem känna igen tecknen på Guds närvaro i livet. De unga – sa synodsfäderna - är kallade att bli vuxna men för alltid förbli unga och bidra till byggandet av Kyrkan. Det spelar ingen roll om de gör det som präster, yrkesverksamma, föräldrar eller ensamstående för att svara på Guds kallelse och vara heliga i alla livsval. Det pastorala arbetet vad gäller kallelser måste stärkas så att varje ung person förstår sin kallelse i livet.

De unga behöver en inre frihet som hjälper dem att inte dras med av massan och manipuleras. Om man med gott samvete följer Jesus och hans bud är man däremot fri. Men för att fostra de unga i frihet krävs sanning, för att ungdomarna söker äkthet hos lärarna och de vill att herdarna är konsekventa när de predikar och att herdarna lever enligt Ordet och engagerar sig i de fattiga tack vare en inre omvändelse och en passionerad tro. 

Öppet hjärta och konkret intresse

För att Kyrkan på ett riktigt sätt ska gå vid de troendes sida krävs det att man med öppet hjärta lyssnar och intresserar sig så man tar hand om personen i alla utvecklingsfaser. Hat, våld, korruption, orättvisa och krig som är så utbrett i världen försvagas de ungas självförtroende och tillit. Kyrkans utmaning är att erbjuda de unga ett bättre alternativ och erbjuda dem en konkret tro och en auktoritet som får dem att mogna på riktigt.

Kyrkan ska dessutom vara tålmodig och hoppfull även med de förlorade och borttappade så att de inte känner sig övergivna i sina svårigheter och inte klerikalt tvinga på dem valen. Endast så kan medföljandet bli förlösande så att de unga förstår skönheten i att följa Kristus.

Synodsfäderna sa även att det krävs en enad glädjefylld kristen gemenskap som kan återupptäcka missionen och som kan leda till att förälska sig i Evangeliet. Ett instängt och fördomsfullt klimat hjälper inte de unga att känna sig emottagna och broderligt leva i ömsesidig värme och uppskattande. Församlingarna ska alltså vara konkreta, enkla, fattiga och genomskinliga. Om herdarna kan drömma kan även de unga det.

Temat om övergrepp är återkommande under synoden. De unga förväntar sig att kyrkan sätter offren i centrum och att biskoparna ska undersökas i processer.

De talar även om den sekulariserade världen och synodsfäderna inbjuder till att ha modet att välja sin tro då man önskar den.