Episcopalis Communio: biskopssynoden reformeras
Charlotta Smeds - Vatikanstaten
Den främsta förändringen som blir tydlig i introduktionen är viljan att biskopssynoden ska äga rum i ett bredare samråd med alla troende i varje livsstil i kyrkan och den allmänna andan av synodalt samarbete.
Biskoparna representerar de troende
Vi läser att ”även om det i sin sammansättning ser ut som en främst episkopal organism, lever inte synoden separerad från de övriga troende. Tvärtom är den ett redskap för hela Guds folks röst att höras, genom biskoparna, som Gud har valt till autentiska förmyndare, som tolkar och vittnar om hela kyrkans tro. Från synod till synod uttrycks den synodaliteten som är en konstitutiv dimension av kyrkan”.
Med påven Franciskus reform agerar biskoparna mer tydligt kanaler för de troendes röst i synoden.
Slutdokumentet blir ordinarie lära
Generalsekreterarens roll i synoden förefaller ha en ökad tyngd i och med den nya konstitutionen, tillsammans med generalsekreterare. Dessa utvidgade befogenheter berör speciellt synodernas förberedelser och organisation under synoden, fram till godkännandet av slutdokumenten.
Även om biskopssynoden förblir ett rådgivande organ, stärker konstitutionen slutdokumentets värde genom att göra det en del av påvens ordinarie lära, som vi läser i artikel 18 § 2: "Om det uttryckligen godkänts av den romerska påven, ingår det slutliga dokumentet i det ordinarie magisteriet för Petri efterträdare.”