Beta Version

Cerca

Vatican News
Benedictus XVI Benedictus XVI  (Vatican Media)

Påven Benedictus XVI:s ord om övergrepp i Irland 2006

I september 2010 skrev påven Benedictus XVI ett herdabrev till alla katoliker i Irland, i vilket han uttryckte sin bestörtning över de sexuella övergreppen på minderåriga av medlemmar i kyrkan, och över hur överordnade irländska biskopar har agerat, eller uteblivit att agera.

Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

Brevet från 2006 är 14 punkter långt och riktar sig i första hand till katolikerna i Irland, men måste också ses som en bön om förlåtelse till alla som drabbats av dessa övergrepp och som en uppmaning till biskopar i hela den katolska kyrkan att använda de möjligheter som den kanoniska lagen ger för att bestraffa de som begått dessa övergrepp. Det är en klar och tydlig uppmaning till dem som gjort sig skyldiga till dessa ohyggliga brott att överlämna sig till både kyrkans och samhällets rättsväsen.

Felriktad oro för kyrkans rykte

I brevet uttrycker påven Benedictus XVI sin djupa sorg och förfäran över de sexuella övergrepp som unga människor har utsatts för av företrädare för Kyrkan och hur detta har hanterats av de lokala biskoparna och andra i ledande ställning i Kyrkan. Han ber att brevet ska läsas uppmärksamt och i sin helhet. 

Benedictus XVI talar i brevet om sin närhet i bön med hela den katolska gemenskapen i Irland. Han pekar på flera orsaker till problemet: bristande moralisk och andlig ledning på seminarier och av noviser, en tendens i samhället att favorisera prästerskapet och andra personer i ledande kyrklig ställning, och en felriktad oro för kyrkans rykte och viljan att undvika skandal, som resulterat i att man inte använt de möjligheter till bestraffningar som den kanoniska lagen tillhandahåller, när så har behövts. Det är bara om man beaktar dessa många olika skäl som lett fram till den här krisen, som man på ett korrekt sätt kan diagnostisera den och finna adekvata botemedel.

Kyrkans ohyggliga svek

Vid de irländska biskoparnas Ad liminia besök i Rom 2006, uppmanade Benedictus XVI dem till att "att gå till botten med vad som hänt i det förflutna, och vidta de nödvändiga steg som behövs för att hindra att det sker igen, och försäkra sig om att rättsväsendet respekteras och, mer än allt annat, hjälpa offren och alla dem som berörts av dessa ohyggliga brott att bli hela igen".

I brevet riktar han sig direkt till alla i den katolska gemenskapen på Irland i ljuset av den uppkomna situationen. I första hand vänder han sig till offren, och erkänner att de utsatts för ett ohyggligt svek och talar om hur ledsen han är över det som de har behövt utstå. Han medger att i många fall har ingen lyssnat när de funnit modet att tala om vad som hänt. Han förstår hur de som bott på institutioner måste ha känt, utan någonstans att fly från sitt lidande. Samtidigt som han förstår hur svårt det måste vara för många av dem att förlåta eller försonas med kyrkan, så vädjar han till dem att inte förlora hoppet. 

"Jesus Kristus, själv ett offer för orättfärdigt lidande, förstår djupet i er smärta och hur detta påverkat hela ert liv och era relationer." 

Stå till svar för kriminella handlingar

Benedictus XVI vädjar till offren att i Kyrkan söka möjligheten att finna helande och försoning genom att återupptäcka den gränslösa kärlek som Kristus har till var och en av dem.

Han riktar sig även till de präster och ordensmedlemmar som har utnyttjat unga människor, han uppmanar dem att stå till svars inför Gud och de institutioner som finns för de syndfulla och kriminella handlingar de begått.

De har, skriver han, förrått den heliga tillit som de anförtrotts och bringat skam och vanära över dem som anförtrott dem denna heliga tillit. De har orsakat stor skada, inte bara för offren, utan också mot allmänhetens uppfattning om prästerna och medlemmar i de olika ordnarna på Irland. Samtidigt som han manar dem att överlämna sig själva till rättsväsendet, påminner han dem om att de inte ska misströsta om Guds barmhärtighet, som också fritt omfattar de största av syndare, om att uppriktigt ångra sig, göra bot för sina handlingar och i största ödmjukhet be om förlåtelse.

Biskoparna har gjort allvarliga missbedömningar

Benedictus XVI vänder sig också till den unga generationen och vädjar dem om att bidra till en förnyelse av Kyrkan. Han manar också präster och ordensmedlemmar att inte förlora modet, utan att förnya sina löften och sin trofasthet, och arbeta i harmoni med sina överordnade för att förnya och bringa nytt liv till Kyrkan i Irland, genom att genom sitt arbete vittna och Herrens försonande verk.

Benedictus XVI kritiserar biskoparna för att gjort allvarliga missbedömningar och ha misslyckats som ledare, eftersom de inte gjort bruk av den kanoniska lagen så som hade varit möjligt.

Avslutningsvis pekar han på några steg att vidta för att förnya Kyrkan på Irland. Han föreslår att man ofta går till bikt och deltar i sakramental tillbedjan. Han aviserar även sin intention att genomföra en apostolisk visitation till vissa stift, religiösa gemenskaper och seminarier på Irland tillsammans med olika avdelningar i den påvliga kurian. Han har också formulerat en särskild bön som alla kan be för att Kyrkan på Irland ska förnyas.

Anders Arborelius kommentar

Strax efter det att herdabrevet kom kommenterade Sveriges katolska biskop, Anders Arborelius herdabrevet:

Vi är tacksamma över att påven talar till oss katoliker om dessa ohyggliga övergrepp som präster och andra i förtroendeställning gjort sig skyldiga till mot dem som i förtroende lämnats i deras vård.

Brevet är riktat till våra irländska bröder och systrar, men måste också läsas som en maning till inte minst alla oss katolska biskopar att göra vad som står i vår makt för att offren ska få upprättelse och de skyldiga straffas i enlighet med kyrkans egen lag, och, icke att förglömma, överlämnas till civila myndigheter för att dömas för de kriminella handlingar de begått.

Det är med chock och förtvivlan som vi katoliker under så många år fått ta emot den ena rapporten efter den andra om hur personer i kyrkans tjänst missbrukat sin position och kränkt barn och ungdomar genom att utnyttja dem sexuellt. Vi är också medvetna om den kränkning de har utsatts för genom att de som borde ha talat, valt att tiga, de som borde ha ingripit, valt att inte se.

Det är viktigt att det som skett kommer fram i ljuset och att de som har en verklig skuld tar sitt ansvar. Vi vet att övergrepp begåtts i andra sammanhang än i kyrkan, också här i vårt eget land. Men kyrkan måste, så som den Helige Fadern skriver, ta ansvar för det som hennes företrädare gjort sig skyldiga till. Vi kan aldrig bli fria från skuld genom att peka finger åt andra. Vi kan aldrig få försoning och en förnyelse av Kyrkan förrän vi tar ansvar för det skedda.

Min förhoppning och min förbön är att de fruktansvärda händelser som skakar vår kyrka ska vara ett reningsbad som kan leda till något positivt, på det sättet att hon ska finna vägar att bli en plats där alla kan känna sig trygga. Att det löfte om kärlek och omsorg som är Jesu Kristi budskap till hela mänskligheten ska ta gestalt överallt i Kyrkan, och att barn och ungdomar frimodigt ska kunna praktisera sin tro i en trygg och kärleksfull gemenskap.

Jag anbefaller alla som blivit offer för dessa kränkande övergrepp till vår heliga Guds Moder Marias förbön.

I Jesu Kristi namn ber jag att detta aldrig må ske igen. + Anders Arborelius OCD

25 augusti 2018, 11:07