Humanae Vitae 50 år - Paulus VI:s encyklika om familjeplanering
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Han talade om sex, kärlek och livet. Debatten som följde förminskade rikedomen i Paulus VI:s reflektioner och slutade med ett förenklat ”nej till p-piller”. Humanae vitae var påven Giovanni Battista Montini, Paulus VI:s sjunde och sista encyklika och sågs som hans pontifikats mest politiskt inkorrekta. Den dateras 25 juli 1968 och publicerades fyra dagar senare och utmanade den tidens sexuella revolution och talade öppet, om än med finskänslighet och stor iver, om teman som fram till dess var tabu inom kyrkan.
Famiglia Cristiana låter chefen för det internationella centret för studier om familjen Cisf Francesco Belletti och journalisten och författaren Luciano Moia reflektera om betydelsen av encyklikan idag.
Naturliga metoder för familjeplanering
«För påven Montini blev denna encyklika en mycket smärtsam vändpunkt», skriver Belletti, «från en möjlig “innovatör” av kyrkan fick han etiketten och beskylldes för “konservatism” och feghet och av några även att ha förrått den revolutionära kraften i Andra Vatikankonciliet. Han själv hade säkert lidit av detta». En av de centrala punkterna i texten var indikationen för naturliga metoder för familjeplanering. Enligt Belletti är detta ett «viktigt prov på mänsklighet för paret även om det inte alltid används eller talas om på pastoralt plan. Detta håller även Luciano Moia med om: «Humanae vitae var Paulus VI:s “profetia” som är värdefull än idag», «vad gäller naturliga metoder följer 99 procent av de praktiserande troende paren inte detta. Man måste förstå motiven och agera därefter. Frågeformuläret för … familjesynoden har visat på ett världsomfattande kollektivt förnekande av problemet med preventivmedel».
Från Humanae vitae till Amoris laetitia
«För att bättre förstå vägen från Humanae vitae till påven Franciskus’ Amoris laetitia (Glädjen att älska, Veritas förlag) är det kanske viktigt att gå ut ur sakristian och kasta ett öga omkring oss», säger Francesco Belletti. «Först och främst utövandet av sexualiteten som en lek och absolut frihet fram till dagens pansexualism som ofta trampar på personens värdighet (särskilt kvinnans eller till och med barns) där samlaget ofta är “det första mötet” mellan de två och kanske i början av tonåren, i stället för fullbordan av en förenande väg mellan två friheter. …. Vi minns också de stora debatterna om den så kallade demografiska bomben på internationellt plan som dolde en mycket utbredd ekonomisk och social ojämlikhet mellan olika delar av världen … och tvingade på u-länder familjeplaneringskampanjer genom p-piller, abort och mer eller mindre obligatorisk massterilisering. Och, paradoxalt nog, står alla västländer idag inför en succesiv och dramatiskt nedgång i födelsetalen som är ett tecken på en utbredd och ännu mer dramatisk oförmåga att skapa och ta emot hoppet, framtiden och livet. Det behövs verkligen, då och nu, en profetisk röst för att, bortom hårklyveri om metoder, komma ihåg hjärtat i budskapet som är människolivets skönhet eller som Humanae Vitae inleds, «den allvarliga plikten att överföra mänskligt liv, där makarna är fria och ansvarsfulla medarbetare med Gud Skaparen».
