Intervju. John Kerry om klimatkrisen: Påvens röst viktigare än någonsin
Christopher Wells - Vatican News sammanfattning Katarina Agorelius
John Kerry, USA:s särskilda sändebud för klimatfrågor, mötte påven Franciskus lördagen 15 maj vid privat audiens i Vatikanen. Kerry är för närvarande i Europa för möten i Rom, London och Berlin med myndigheter och företagsledare för att stärka samarbetet i hanteringen av klimatförändringarna inför COP26.
Efter audiensen hos påven och möten med Vatikanens ämbetsmän gav John Kerry en exklusiv intervju. Han berättar för Vatican News' Christopher Wells om USA:s åtagande i klimatfrågan och uttrycker stor uppskattning för påvens auktoritet i frågan om klimatkrisen
Varför är det viktigt för dig att besöka påven under denna resa i Europa?
Påven är en av de starka rösterna vad gäller förnuft och övertygande moraliska auktoritet i frågan om klimatkrisen. Han har varit steget före. Han har varit en ledare. Hans encyklika Laudato si’ är verkligen ett mycket kraftfullt, vältaligt och moraliskt övertygande dokument. Jag tror att hans röst kommer att vara mycket viktig inför och vid konferensen i Glasgow, där jag tror att han har för avsikt att närvara. Alla behövs i denna kamp och alla världens ledare behöver gå samman och varje land måste delta. Jag tycker att Hans helighet talar med en alldeles särskild moralisk auktoritet. Det är unikt och vi behöver all kraft vi kan vid sammanträdena.
Påven Franciskus har talat just om vikten av att samla alla kring ett bord och föra dialog för att nå samstämmighet, särskilt vad gäller konkreta handlingar för att gå framåt. Samtidigt står många intressen på spel. Vi har mycket stora och mycket små länder. Vi har ekonomiskt mycket kraftfulla länder som USA, men också utvecklingsländer. Hur kan man rent praktiskt gå framåt i dialogen och vad är USA beredd att göra?
Du har rätt. Det finns skillnader mellan länder, mellan vad de kan göra och vad de gör idag. Dessa skillnader införlivades i Parisavtalet i begreppet "tillsammans, men med olika ansvar". Vi har alla ett gemensamt ansvar, detta är nyckeln. Inget land är undantaget från behovet av att vidta åtgärder för att hantera denna kris. Å andra sidan väntar vi oss inte att en mycket liten ekonomi, ett litet land och som står för mycket litet utsläpp av växthusgaser, ska göra det som vi ska göra. Vi erkänner att vi har världens näst största utsläpp. Kina ligger först och efter oss ligger Indien och sedan har vi Ryssland och andra länder följer. Men i grund och botten kan inget land kan ensamt lösa detta problem. Vi måste alla ta steg framåt och se vad folk rimligen kan förväntas och kan göra. USA måste tillföra en skälig andel av finansieringen för anpassning för motståndskraft. Vi måste styra för att hjälpa till att minska våra utsläpp - och det gör vi! President Biden har satt ett mål att minska våra utsläpp under det kommande decenniet med 50 till 52%. Men andra stora utsläppsländer behöver stiga fram och även dem erbjuda vissa minskningar. Man kan inte bara fortsätta med ett koleldat kraftverk och vara den del av den lösning vi behöver. Vi har alla samma plikt. Inget land kan ensamt få detta gjort. Om USA i morgon uppnår nollutsläpp skulle vi fortfarande vara i kris. Vi står endast för 11% av alla världens utsläpp. 89% gäller andra länder. 20 länder ansvarar för omkring 73,75% av utsläppen. Så dessa 20 länderna, som är de mest utvecklade i världen, har ett särskilt ansvar. Men alla har ansvaret att vara en del av lösningen. Jag tycker att Hans helighet påven Franciskus talar med en unik auktoritet, en oemotståndlig moralisk auktoritet som förhoppningsvis kan hjälpa till att driva människor till ökad ambition att få detta gjort.
Är det möjligt att uppnå detta mål?
Vi kan klara av detta och folk behöver veta att det är möjligt. Genom att göra det kan vi skapa miljontals arbeten. Vi kan få en bättre luft, en bättre hälsa och färre cancerfall. Vi kan få färre problem relaterade till förorenad luft, där människor kvävs och barn åker till sjukhus på sommaren på grund av miljöinducerad astma. Vi kan vara säkrare i våra länder genom att använda egen förnybar, alternativ och hållbar energi. Genom dessa alternativa energier, kan man också skapa stort välstånd.
Hur kan USA och Heliga Stolen samarbeta för en positiv global ekonomi och i kampen mot klimatförändringar?
Påvens röst är kanske den kraftfullaste i världen och han har varit utomordentligt vältalig i sin uppmaning att agera och som människor på ett rimligt sätt ta ansvaret och vårda Guds skapelse. Budskapet är att vi alla måste förvalta skapelsen. Men eftersom han står över politik och utanför nationella konflikter tror jag att han kan ruska om personer litegrand och få dem att föra dialog med en bättre känsla för vår gemensamma plikt. Vatikanstaten är liten men ”flocken” är enormt stor globalt och Hans helighet påven Franciskus har förmågan att sporra länderna att agera. Han har förmågan att få många länders befolkningar att be sina regeringar att vara ansvarsfulla och göra det som krävs för att bevara planeten. Jag tror att världen har en särskild respekt för påven Franciskus i denna strävan. Vi förväntar oss att han fortsätter att vägleda oss vidare mot att nå målet.
Länder kommer att ge olika stort bidrag till denna insats. Det finns väldigt små nationer som inte står för stora utsläpp, som de skandinaviska länderna Norge, Sverige och Danmark. Det är små länder, men kraften i deras budskap är enormt stor just nu eftersom de är effektiva och övertygande. Stora, mäktiga nationer som USA har haft förmågan att under åratal stå för stora utsläpp och har vuxit ekonomiskt, men räkenskapens dag är inne vad gäller konsekvenserna av vårt sätt att växa. Jag tycker att påven talar med särskild auktoritet till vår pliktkänsla för att, med tanke på uppdelningar i världen som polarisering, ideologi och konflikter, tillsammans ta ett steg framåt. Hans röst är viktigare än någonsin.
