Exsultet - den antika förkunnelsen av påsken
Denna högtidliga förkunnelse har sina rötter i 300-talet och komponerades enligt traditionen av Ambrosius (339-397). Augustinus (354-430) sägs ha skrivit verser till den. Den nuvarande textversionen är resultatet av en omarbetning på 500-talet.
Påskljuset placeras mitt i koret och diakonen förkunnar påskens budskap, som samtidigt är en välsignelsebön över påskljuset.
Exsultet på svenska:
Höj jubelrop, ni skaror av änglar i himlen!
Sjung lovsång, ni alla Guds tjänare!
Låt frälsningens basun
förkunna den höge Konungens seger!
Må även jorden glädja sig,
bländad av denna väldiga strålglans.
Upplyst av den evige Konungens härlighet
må hela jordkretsen märka att dess mörker har skingrats.
Må även Kyrkan, vår moder, glädjas,
Smyckad av detta blixtrande ljussken!
Må denna boning bli uppfylld av de
troendes mäktiga lovsång!
Så ber jag er, älskade bröder och
systrar, samlade i skenet av denna heliga låga:
Bed med mig om den allsmäktige Gudens barmhärtighet
Att han, som utan min förtjänst har
velat uppta mig bland sina leviter,
upplyser mitt hjärta och sinne
och ger mig nåd att fullborda lovsången
till denna levande låga.
Herren vare med er.
Och med din ande.
Upplyft era hjärtan.
Vi har upplyft dem till Herren.
Låt oss tacka och lova Herren, vår Gud.
Det är tillbörligt och rätt.
Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt
att med hjärta, själ och mun frambära lovsång
till den osynlige Guden, den allsmäktige Fadern,
och till hans enfödde Son,
vår Herre Jesus Kristus.
Han har för vår räkning betalat Adams skuld till Fadern
och med sitt blod utplånat den gamla människans skuldebrev.
Denna natt är den sannskyldiga påsken,
då det sanna Lammet slaktas
och de troendes dörrposter helgas av blodet.
Detta är natten då du
en gång förde våra fäder, Israels barn,
ut ur fångenskapen i Egyptens land
och lät dem gå torrskodda över Röda havet.
Detta är natten som skingrade syndarnas
mörker genom eldpelarens sken
och lyste dem genom öknen.
Detta är natten som över hela jorden
skiljer dem som satt sin tro till
Kristus från världens ondska och
från syndens dunkel, gör dem till
Guds vänner och förenar dem
med hans heliga.
Detta är natten då Kristus sliter sönder dödens
bojor och stiger upp ur dödsriket som segrare.
Meningslöst är det att födas som människa om
vi inte blir födda på nytt till det sanna, eviga livet.
Outsäglig är din ömsinta omsorg om oss,
bottenlöst är måttet på din kärlek: för
att friköpa slaven utlämnade du
Sonen!
Nödvändig var förvisso
Adams synd, som utplånades
genom Kristi död! Lycksalig är i
sanning den skuld som blev inlöst av en sådan Återlösare!
Du saliga natt, som ensam fick veta
tiden och timman då Kristus vände åter
från de dödas rike!
Detta är natten om vilken det står skrivet:
”Natten skall bli lysande som
dagen, natten är mitt ljus och min
ljuvlighet.”
Denna högheliga natt
förjagar brottet, utplånar skulden,
ger oskulden åter till de fallna
och glädjen till de bedrövade.
Den förintar hatet, försonar de
stridande och tvingar makterna
till lydnad.
Mottag därför, helige Fader,
detta lovprisningens
aftonoffer som vi frambär under
denna nådens natt i vaxljuset som
brinner till din ära, som bina med
sin flit har berett och den heliga
kyrkan nu får ge som gåva genom sina tjänares händer.
Nu har vi sjungit eldpelarens lov,
den vars brand har tänts av glöden
från Guds härlighet.
Den elden fördelas i många små lågor
men växer till genom att delas av
många. Den får sin näring av det
smältande vaxet som moderbiet
frambragt och som förvandlas till
denna dyrbara låga.
O du i sanning lycksaliga natt,
då jord och himmel möts,
då Gud och människa förenas!
Vi ber dig därför,
Herre, att detta ljus som vi invigt
till din ära får skingra det nattliga mörkret
och aldrig någonsin försvagas.
Ta emot det som ett välluktande offer
och låt dess låga förenas med ljusen på himmelens fäste.
Låt den strålande
Morgonstjärnan finna att dess
eld brinner med oförminskad
glans, den Morgonstjärna som
inte vet någon nedgång,
han, din Son Jesus Kristus,
som har vänt åter från dödsriket
och gått upp för människosläktet i oförgänglig härlighet,
och som nu lever och råder i evigheters evighet.
Amen, amen, amen.