Exsultet - den antika förkunnelsen av påsken

Denna högtidliga förkunnelse har sina rötter i 300-talet och komponerades enligt traditionen av Ambrosius (339-397). Augustinus (354-430) sägs ha skrivit verser till den. Den nuvarande textversionen är resultatet av en omarbetning på 500-talet.

Påskljuset placeras mitt i koret och diakonen förkunnar påskens budskap, som samtidigt är en välsignelsebön över påskljuset.

Exsultet på svenska:

Höj jubelrop, ni skaror av änglar i himlen!

Sjung lovsång, ni alla Guds tjänare!

Låt frälsningens basun

förkunna den höge Konungens seger!

Må även jorden glädja sig,

bländad av denna väldiga strålglans.

Upplyst av den evige Konungens härlighet

må hela jordkretsen märka att dess mörker har skingrats.

Må även Kyrkan, vår moder, glädjas,

Smyckad av detta blixtrande ljussken!

Må denna boning bli uppfylld av de

troendes mäktiga lovsång!

Så ber jag er, älskade bröder och

systrar, samlade i skenet av denna heliga låga:

Bed med mig om den allsmäktige Gudens barmhärtighet

Att han, som utan min förtjänst har

velat uppta mig bland sina leviter,

upplyser mitt hjärta och sinne

och ger mig nåd att fullborda lovsången

till denna levande låga.

Herren vare med er.

Och med din ande.

Upplyft era hjärtan.

Vi har upplyft dem till Herren.

Låt oss tacka och lova Herren, vår Gud.

Det är tillbörligt och rätt.

Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt

att med hjärta, själ och mun frambära lovsång

till den osynlige Guden, den allsmäktige Fadern,

och till hans enfödde Son,

vår Herre Jesus Kristus.

Han har för vår räkning betalat Adams skuld till Fadern

och med sitt blod utplånat den gamla människans skuldebrev.

Denna natt är den sannskyldiga påsken,

då det sanna Lammet slaktas

och de troendes dörrposter helgas av blodet.

Detta är natten då du

en gång förde våra fäder, Israels barn,

ut ur fångenskapen i Egyptens land

och lät dem gå torrskodda över Röda havet.

Detta är natten som skingrade syndarnas

mörker genom eldpelarens sken

och lyste dem genom öknen.

Detta är natten som över hela jorden

skiljer dem som satt sin tro till

Kristus från världens ondska och

från syndens dunkel, gör dem till

Guds vänner och förenar dem

med hans heliga.

Detta är natten då Kristus sliter sönder dödens

bojor och stiger upp ur dödsriket som segrare.

Meningslöst är det att födas som människa om

vi inte blir födda på nytt till det sanna, eviga livet.

Outsäglig är din ömsinta omsorg om oss,

bottenlöst är måttet på din kärlek: för

att friköpa slaven utlämnade du

Sonen!

Nödvändig var förvisso

Adams synd, som utplånades

genom Kristi död! Lycksalig är i

sanning den skuld som blev inlöst av en sådan Återlösare!

Du saliga natt, som ensam fick veta

tiden och timman då Kristus vände åter

från de dödas rike!

Detta är natten om vilken det står skrivet:

”Natten skall bli lysande som

dagen, natten är mitt ljus och min

ljuvlighet.”

Denna högheliga natt

förjagar brottet, utplånar skulden,

ger oskulden åter till de fallna

och glädjen till de bedrövade.

Den förintar hatet, försonar de

stridande och tvingar makterna

till lydnad.

Mottag därför, helige Fader,

detta lovprisningens

aftonoffer som vi frambär under

denna nådens natt i vaxljuset som

brinner till din ära, som bina med

sin flit har berett och den heliga

kyrkan nu får ge som gåva genom sina tjänares händer.

Nu har vi sjungit eldpelarens lov,

den vars brand har tänts av glöden

från Guds härlighet.

Den elden fördelas i många små lågor

men växer till genom att delas av

många. Den får sin näring av det

smältande vaxet som moderbiet

frambragt och som förvandlas till

denna dyrbara låga.

O du i sanning lycksaliga natt,

då jord och himmel möts,

då Gud och människa förenas!

Vi ber dig därför,

Herre, att detta ljus som vi invigt

till din ära får skingra det nattliga mörkret

och aldrig någonsin försvagas.

Ta emot det som ett välluktande offer

och låt dess låga förenas med ljusen på himmelens fäste.

Låt den strålande

Morgonstjärnan finna att dess

eld brinner med oförminskad

glans, den Morgonstjärna som

inte vet någon nedgång,

han, din Son Jesus Kristus,

som har vänt åter från dödsriket

och gått upp för människosläktet i oförgänglig härlighet,

och som nu lever och råder i evigheters evighet.

Amen, amen, amen.