VÄRLDEN

Rabbinen som tog påvens namn ”Allt jag ber om är dopets vatten”

Den 14 februari 1945, mitt under det Andra Världskrigets slutstrider, kom en notis i världens nyhetsbyråer, som skilde sig från krigsnyheterna. Dagen innan, den 13 februari, hade Roms översterabbin Israel Zolli, tagit emot dopets sakrament i kyrkan Sankta Maria degli Angeli e dei Martiri, och valt dopnamnet Eugenio Pio, för att hedra påven Pius XII, född Eugenio Pacelli.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Nyheten om rabbinens omvändelse mottogs med varierande reaktioner: vantro, ilska, glädje och förvåning. Man spekulerade vida över varför. Varför tog en av de mest auktoritativa rabbinerna detta steg?

Lång vandring

Många antog att orsaken var hans vänskap med påven Pius XII, medan han i sin självbiografi ”Före gryningen: autobiografiska reflektioner av Eugenio Zolli”, beskriver det som en lång vandring präglad av djupa bibliska studier av profeterna, särskilt profeten Jesaja.

”Det var en eftermiddag den fruktansvärda sommaren 1917, när pennan föll ur min hand… och ett ångestfullt rop steg ur mitt inre. Min själ ropade: ”Jesus rädda mig!” Jag hade förstått att Jahvés tjänare var Kristus - den korsfäste och uppståndne Kristus.”

Vänskapen med Pius XII

1940 blev Zollner översterabbin i Rom. Under den nazistiska ockupationen i huvudstaden arbetade Zollner hårt för att garantera de romerska judarnas säkerhet. Påven Pius XII kom till hans hjälp och många judar skyddades i romerska kloster och hem.

Zollner själv fick sin tillflykt i Vatikanen. Vänskapen som växte mellan påven och översterabbinen var en bidragande orsak till hans framtida omvändelse. Den 4 juni 1944 radiosändes en ceremoni från Roms synagoga, under vilken den judiska kommuniteten offentligt tackade påven för att ha hjälpt dem under förföljelsen.

Upptagningen i kyrkan

Jesuitpater Paolo Dezza, som 1945 var rektor för universitetet Gregoriana, deltog vid upptagningen i kyrkan. I en artikel i Civilta’ Cattolica 1981, berättar han, hur rabbinen Zolli i synagogan, under högtiden för Yom Kippur i september 1944, såg Jesus som sa talade till hans hjärta: "Du är här för sista gången".

Några veckor tidigare hade han sökt upp pater Dezza på Gregoriana med orden: ”Jag ber om dopets vatten och ingenting annat”.

”Samtidigt som min själ svämmar över av kristendom, behåller jag en oändlig kärlek för mitt folk, men jag är övertygad om att det skulle vara oärligt att fortsätta på en väg som inte längre är min.”

Vid upptagningen sex månader senare deltog både pater Dezza och påven Pius XII:s biktfader, Augustin Bea. Han döptes tillsammans med sin fru, Emma Maria, i Sankta Maria degli Angeli e dei martiri, av msgr. Luigi Traglia. Söndagen därpå tog han oh hans fru emot första kommunion.

Synagogan pekade på Kristus

Efter sin omvändelse fick Zolli i en intervju frågan om han hade gett upp synagogan för kyrkan. Zolli svarade: ”Jag har inte gett upp den. Kristendomen är synagogans fulländning eller krona, synagogan är ett löfte och kristendomen är uppfyllandet av det löftet. Synagogan pekar på kristendomen. Jag konverterade till den levande kristendomen.”

Efter att Zolli och hans fru konverterade till katolicismen anställdes han vid universitetet Sapienza i Rom och vid det Påvliga Bibliska Institutet. Varje morgon gick han till mässan och han brukade säga: "Det är så fint att vara med Herren i kapellet att det är svårt att gå därifrån”.

”Ni katoliker som tog emot Kristi tro och nåd från barndomen anar inte vilken tur ni har; men någon som jag, som har kommit till tron efter långa år, uppskattar storheten i trons gåva. Jag är så glad att vara kristen.”

Publikationer

År 1945 publicerade han på förlaget AVE i Rom boken "Antisemitism", året därpå, 1946 återigen för AVE, boken "Christus" – som han sa han skrev snarare med tårar än med bläck. "Jesus Kristus kan ensam kan leda oss till himlen. Att vända sig till Jesus innebär att stiga upp. Jesus är den mest sublima vägen och vägledning. Min Jesus, jag är glad att vara din, nu och vid min dödstund".

Bland katoliker var han en aktad och eftertraktad föreläsare: i Rom, där han ledde föredrag hos oratorianerna i Sankta Maria della Vallicella, och i Assisi.

Han fortsatte att skriva böcker och artiklar i olika tidningar. I boken "Från Eva till Maria" (1953), uttryckte han sin stora kärlek till Jungfru Maria, och anförtrodde henne sitt folk. Och i protestantiska kretsar var han en ständig försvarare av Petri ämbete.

Avled i Kristi timme

Eugeni Pio, som en dag hade sagt om Jesajas profetia: "Antingen är Jahves tjänare Han som den katolska kyrkan har erkänt och hedrad från början, och fortfarande bekänner som Guds Son, eller så är allt en enda röra och alla skrifterna faller”, avled den 2 mars 1956. Hon tog emot kommunionen på morgonen och klockan tre på eftermiddagen lämnade han jordelivet, 75 år gammal.