I Jesus Kristus fotspår med Franciskus av Assisi

Bénédicte Cedergren - Vatikanstaten

Drömmen om ära och rikedom

Den helige Franciskus, född Giovanni di Bernardone, föddes år 1181 eller 1182 i staden Assisi i Italien. Han var son till den rike köpmannen Pietro Bernardone och hans franska hustru.

Uppvuxen i en välbärgad, rik familj hade Franciskus en bekymmersfri och trygg uppväxt, och drömde liksom många av sina jämnåriga om att vinna ära i krig och bli en riddare eller en fin adelsman. År 1202 bröt ett lokalt krig ut mellan städerna Assisi och Perugia och Franciskus såg en möjlighet att förverkliga sin dröm. Men istället blev han tillfångatagen och tillbringade ett helt år i fångenskap i Perugia. Denna erfarenhet blev en personlig omvändelse för Franciskus som då valde att lämna det världsliga livet bakom sig, skriver Thomas av Celano, en franciskanbroder i Franciskus nära krets som skrev helgonets biografi.

”Gå och återställ min Kyrka!”

I kappellet San Damiano utanför Assisi år 1206 hörde Franciskus Guds röst. Thomas av Celano återberättar att krucifixet vid detta tillfälle talade till Franciskus och sade: ”Gå och återställ min Kyrka.” I början tolkade han denna uppmaning bokstavligt. Med sina egna händer började Franciskus renovera och återuppbygga San Damiano-kyrkan och sedan också en del andra små förfallna kapell, bland annat den lilla kyrkan Santa Maria Dei Angeli som så småningom blev hans nya ordensvagga. Han sålde allt han ägde för att bekosta renoveringarna och för att ge till de fattiga. Han bytte även ut sina dyra kläder mot en brun tunika med en rep svept om midjan och inledde ett liv i total fattigdom.

År 1209 hörde Franciskus evangeliet om lärjungarnas utsände (Matt 10): ”Gå i till de förlorade fåren i Israels folk. Förkunna på er väg att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva.” (Matt 10:6-8) och förstod den andliga innebörden av Guds ord till honom. Tillsammans med sina lärjungar vandrade han i Umbrien och sedan i hela Italien, predikade evangeliet och uppmanade människor till bot och omvändelse.

År 1209 fick de påven Innocentius III:s välsignelse och godkännande av franciskanorden. 1211 eller 1212 mottog Franciskus den unga adelsflickan Clara (Chiara på italienska) Ofreduccio som, inspirerad av hans exempel drömde om att liksom han och i hans anda viga sitt liv helt åt Gud. Så småningom grundade han tillsammans med henne den så kalladeandra orden, klarissorna.

År 1224, på minnesdagen för det heliga korsets upphöjelse, blev Franciskus, enligt många samtida vittnesbörd, stigmatiseradefter att först ha fått en vision om en korsfäst seraf.Han är det första katolska helgon som blivit tecknad av Gud med dessa tecken.

Förutom dessa sår led han av svår tuberkolos och blev blind. Han dog han på kvällen den 3:e oktober 1226, 45 år gammal. Enbart två år efter sin död, den 16 juli 1228, helgonförklarades han av påven Gregorius IX. Han firas årligen den 4 oktober i den katolska Kyrkan, och den 17 september firas åminnelsen av hans stigmatisering.

Påven Franciskus skyddshelgon

Den 13 mars 2013 valde den argentinska kardinalen Jorge Mario Bergoglio den heliga Franciskus till sitt skyddshelgon när han antog det nya namnet Franciskus.

Påven berättade, strax efter att han hade valts till påve, att han under konklaven hade suttit bredvid den brasilianska kardinalen Claudio Hummes. Påven Franciskus berättade att när det stod klart att det var han som valts till den nya påven, omfamnade den brasilianska kardinalen honom och sade: ”Glöm inte de fattiga”.

”Hans ord berörde mig” berättade påven till journalisterna då han förklarade sitt val av påvenamn. ”Genast tänkte jag på den heliga Franciskus av Assisi. Den helige Franciskus var en fredens och fattigdomen man, en man som älskade och beskyddade skapelsen”. Påven förklarade även hur han längtade efter en fattig Kyrka och en Kyrka för de fattiga.

Påven har talat om helgonet från Assisi många gånger under sitt pontifikat, som den som ”hjälper till att upptäcka den djupa kopplingen mellan fattigdomen och den evangeliska vandringen” och den som låter oss förstå att endast den som följer Jesus finner sann frid.

“Helige Franciskus’ frid”, sade påven då han firade mässan i Assisi den 4:e oktober 2013, ”är Kristi frid och den finner den som tar på sig hans ok, alltså hans bud: Älska varandra som jag har älskat er”.

En ”förkroppsligad kristen perfektion”

Leo XIII skrev i sin encyklika Auspicato Concessum (1882) att Franciskus i ord och gärning förkroppsligade kristen perfektion.

Den Helige Franciskus avbildas väldigt ofta med djur, särskilt tillsammans med fåglar och ofta med lammet vid sin sida. Franciskus kärlek omfamnade nämligen inte bara alla människor, utan också hela skapelsen. Han kallar djur och fåglar, till och med eld och vatten, för sina bröder och systrar, eftersom han förmår att se en glimt av Skaparen i hela skapelsen. Före sin död skrev han även den kända solsången, där han prisar skapelsen. Precis som den helige Franciskus är också vi kallade till att ta vara och beskydda djuren och ekologin, alla Guds skapelser, stora som små.

Den helige Franciskus är även en god förebild när det kommer till att sprida evangeliet, värna om de sjuka, fattiga och mest utsatta och marginaliserade människorna i samhället. Dessutom vittnar den helige Franciskus om att ett liv utan värdefulla ägodelar går att leva, någonting som kan kännas omöjligt i vårt konsumtionssamhälle. De tre ordenslöftena, fattigdom, lydnad och kyskhet som alla franciskaner avlägger, kan även vi alla sträva efter att efterfölja.

Den helige Franciskus och hans andlighet, som satte så stor prägel på hela medeltiden, fortsätter att attrahera och inspirera även i våra dagar. Även för vår tid visar han att livets mening är Kristi efterföljd.