Sök

Påven: Jubelåret ska firas i en anda av hopp

På Kristi himmelfärds dag, torsdagen den 9 maj, kungjorde påven Franciskus Jubelåret 2025 och utfärdade bullan "Spes non confundit", hoppet sviker oss inte (Rom 5:5).

Katarina Agorelius - Vatikanstaten


Spes non confundit, hoppet sviker oss inte (Rom 5:5) är titeln på bullan för Jubelåret 2025 som påven Franciskus överlämnade under en högtidlig vesper i Peterskyrkan på Kristi himmelsfärds dag, torsdagen den 9 maj, i samband med att han kungjorde detta heliga år, som bär temat Hoppets pilgrimer. Bullan, som är uppdelad i 25 punkter, innehåller böner, förslag, vädjanden för fångar, sjuka, äldre, fattiga och unga och presenterar nyheterna i jubelåret.


Gemensamt datum för påsken 

I dokumentet påminner påven Franciskus om två viktiga årsdagar: firandet 2033 av tvåtusenårsdagen av Frälsningen och 1700-årsdagen av det första stora ekumeniska konciliet i Nicaea, som bland annat också behandlade dateringen av påsken. Än idag hindrar "olika ståndpunkter" att man på samma dag firar "trons grundläggande händelse", betonar han och påminner om att ett gemensamt firande enligt försynens plan kommer att hållas just år 2025. 

Må detta tjäna som en vädjan till alla kristna, i öst och väst, att ta ett avgörande steg framåt mot enighet kring ett gemensamt datum för påsken. (17)

Den heliga porten

Påven meddelar att Peterskyrkans heliga port kommer att öppnas den 24 december 2024. Sedan öppnar påven successivt de heliga portarna i Roms påvliga basilikor: den 29 december i San Giovanni in Laterano; på högtiden för Maria, Guds moder, den 1 januari 2025, i Santa Maria Maggiore; och den 5 januari i San Paolo fuori le Mura. Dessa tre kommer att stängas senast söndagen den 28 december samma år. Jubelåret avslutas med att Peterskyrkans heliga port stängs den 6 januari 2026. (6)

“Är det för mycket begärt att drömma om att vapnen ska tystna och sluta orsaka förstörelse och död?”

Tidens tecken

Den Helige fadern hoppas att "det första tecknet på hopp" under jubelåret "kommer att översättas till fred i världen, som än en gång är nedsänkt i krigets tragedi". 

Utan hänsyn till tidigare tragedier genomgår mänskligheten en ny och svår prövning som innebär att så många befolkningar förtrycks av brutalt våld. ... Hur är det möjligt att deras desperata rop på hjälp inte får nationernas ledare att vilja sätta stopp för de alltför många regionala konflikterna, väl medvetna om de konsekvenser som de kan leda till i hela världen? Är det för mycket begärt att drömma om att vapnen ska tystna och sluta orsaka förstörelse och död? (8)

Vädjan om födelsetal

Påven Franciskus ser med oro på "sjunkande födelsetal" som registreras i olika länder av olika skäl, som "livets frenetiska rytm", "rädsla för framtiden", "brist på jobbgarantier och socialt skydd", "sociala modeller" där strävan efter vinst råder och inte relationer. Enligt påven råder ett "brådskande behov" av "säkert stöd" från troende och civilsamhället inför ungdomars "önskan" att skaffa barn. (9)

Värdiga förhållanden för intagna och avskaffande av dödsstraff

Sedan föreslår påven för regeringarna "former av amnesti eller strafflindring", samt "vägar för återintegrering i samhället" av intagna. Han efterlyser framför allt "värdiga förhållanden för de intagna, respekt för de mänskliga rättigheterna" och "avskaffande av dödsstraffet". (10) För att ge fångarna ett konkret tecken på närhet kommer påven själv att öppna en helig port i ett fängelse.

Hopp för sjuka och unga: "Vi får inte svika dem"

Tecken på hopp måste också erbjudas de sjuka, i deras hem eller på sjukhus: "Vården av dem är en lovsång till mänsklig värdighet". (11) Även unga behöver hopp, eftersom de så ofta får se "sina drömmar gå i kras". 

Drogernas illusion, risken för gränsöverskridande och strävan efter det flyktiga, skapar förvirring hos dem mer än hos andra och döljer livets skönhet och mening, får dem att glida ner i mörka avgrunder och driver dem till självdestruktiva handlingar (12)

"Vi får inte svika dem", säger Franciskus.

Nej till fördomar mot migranter

Återigen ber påven att migranternas förväntningar "inte ska motarbetas av fördomar och stängda dörrar". 

De många landsförvisade, flyktingar och fördrivna personer som på grund av omskakande internationella händelser tvingas fly för att undvika krig, våld och diskriminering, måste garanteras säkerhet och tillgång till arbete och utbildning, nödvändiga verktyg för att kunna integreras i sitt nya sociala sammanhang (13).

Antalet fattiga i världen skandalöst

Påven glömmer inte de många äldre som lever i ensamhet och övergivenhet och inte heller de "miljarder" fattiga människor som "saknar det mest livsnödvändiga" och som "lider av utanförskap och många personers likgiltighet". "Det är skandalöst", enligt påven, att de fattiga utgör majoriteten av befolkningen i en värld "som är utrustad med enorma resurser, till stor del avsedda för upprustning". (15) Han uppmanar rika länder att med de pengar som läggs på vapen och andra militära utgifter, inrätta en global fond för att få ett slut på hungern och gynna utvecklingen i de fattigaste länderna. (16)

Avskrivning av fattiga länders skulder

En annan uppmaning som riktas till de mer välmående länderna, är att "gå med på att avskriva skulderna för de länder som aldrig kan betala tillbaka dem". "Det är en fråga om rättvisa", skriver påven Franciskus och belyser en "ny form av orättvisa" som den "ekologiska skulden", särskilt mellan nord och syd. (16)

Martyrernas vittnesbörd

I bullan för jubelåret inbjuder påven oss att se martyrernas vittnesbörd, från de olika kristna traditionerna, och uttrycker en önskan om ett "ekumeniskt firande" under det heliga året. (20)

Betydelsen av bikten och barmhärtighetsmissionärernas tjänst

Påven Franciskus betonar sedan vikten av botens sakrament och meddelar att barmhärtighetsmissionärernas tjänst, som inrättades under det extraordinära jubelåret, ska fortsätta. Han ber biskoparna att sända dem till platser där "hoppet sätts på prov" eller där "människans värdighet kränks". (23)

Inbjudan till de östliga kyrkorna och de ortodoxa

Påven vänder sig till de troende i de östliga kyrkorna som "har lidit så mycket, ofta intill döden, för sin trohet till Kristus och kyrkan". Dessa bröder "måste känna sig särskilt välkomna i detta Rom som är moder också för dem". En tanke också till de ortodoxa bröder och systrar som redan lever i en "korsvägens pilgrimsfärd" och som tvingas lämna sina hemländer på grund av våld och instabilitet.

Bön i Mariahelgedomar

Det Helige fadern uppmanar slutligen pilgrimer som kommer till Rom att be i Mariahelgedomar för att be om Jungfru Marias beskydd och "uppleva närheten från den mest kärleksfulla av mödrar, som aldrig överger sina barn". (24)

10 maj 2024, 08:07