Påven: Nära folket i Nagorno-Karabach. Så många massakrer genom historien

Salvatore Cernuzio - Vatikanstaten översättning och redigering Katarina Agorelius

"Nu får det vara nog!" Nog med krig och massakrer som har pågått i världen sedan Första världskriget: "Det skulle bli det sista och stater bildade Nationernas förbund, förstadiet till Förenta nationerna, och tänkte att detta var tillräckligt för att bevara fredens gåva. Men hur många konflikter och massakrer har det inte ägt rum sedan dess, alltid tragiska och alltid värdelösa".

Påven Franciskus vädjade återigen om fred i sitt tal till medlemmarna i den armenisk-katolska kyrkans synod, som han tog emot på audiens i det apostoliska palatset onsdagen den 28 februari i samband med deras pilgrimsfärd till apostlarna Petrus och Paulus grav, dagen efter firandet av kyrkoläraren helige Gregorius av Narek.

På grund av en lätt förkylning lät påven sin medarbetare monsignore Filippo Ciampanelli läsa upp talet, där påven fokuserade på lidandet hos befolkningen i Nagorno-Karabach, som han sa att han står nära i ord och framför allt bön.

Vädjan om fred

I synnerhet riktade påven sina tankar till "de många fördrivna familjer som söker tillflykt!" "Så många krig, så mycket lidande", betonade han.

Låt oss alla upprepa vädjan om fred, så att det kan beröra även dem som är okänsliga för de fattigas och ödmjukas lidande. Och framför allt, låt oss be. Jag gör det för er och för Armenien....

Välj biskopar med omsorg

I sitt tal fokuserade påven sedan på biskoparna, eftersom ett av synodens stora ansvarsområden är just att förse kyrkan med morgondagens herdar. "Välj dem med omsorg, för att de ska vara hängivna flocken, trogna den pastorala vården och aldrig karriärister", uppmanade påven.

De får inte väljas utifrån personliga sympatier eller preferenser, och man måste vara mycket försiktig med män som har "näsa för affärer" eller dem som "ständigt bär på en resväska" och lämnar folket ensamt.

"Pastoralt äktenskapsbrott"

Påven myntade sedan ett nytt och starkt uttryck: "Pastoralt äktenskapsbrott". Det är vad en biskop, "som ser sitt stift som en väg till ett annat mer 'prestigefyllt' stift och glömmer att han är gift med kyrkan" riskerar att begå. Samma sak händer när "man slösar tid på att förhandla om nya destinationer eller befordringar". "Biskopar", betonade påven, "köps inte på marknaden, det är Kristus som väljer dem som efterträdare till sina apostlar och herdar för sin hjord".

I en värld full av ensamhet och avstånd måste de som har anförtrotts oss känna den Gode Herdens värme, vår faderliga uppmärksamhet, broderskapets skönhet och Guds barmhärtighet genom oss. Ert kära folks barn behöver sina biskopars närhet.

Pastoral kärlek

Påven sa att han är medveten om att många armeniska troende är "utspridda över hela världen" och ibland i mycket stora områden, "där det är svårt för dem att få besök" av biskoparna. Men, upprepade han, "kyrkan är en kärleksfull moder och kan inte annat än sträva efter att nå dem på alla möjliga sätt, så att de kan ta emot Guds kärlek i sin egen kyrkliga tradition". Det är inte så mycket en fråga om strukturer, utan framför allt om "pastoral kärlek" och viljan att "söka och främja det goda med en evangelisk blick och öppenhet".

Utstråla kristen profetia i en värld av hat och splittring

Under denna fastetid uppmanade påven också till att "betrakta korset" och "utgå från Kristus, som läker sår med förlåtelse och kärlek". "Vi är skyldiga att gå i förbön för alla, i själ och ande", sa han och påminde om den armeniske biskopen Gregorius Upplysaren, som vördas som helgon i den katolska kyrkan men även i de koptiska och ortodoxa kyrkorna.

Han "förde Kristi ljus till det armeniska folket och de var de första, att välkomna det i historien". Därför har alla präster, diakoner, gudsvigda män och kvinnor och de troende i den armeniska kyrkan, som vittnen och "förstfödda" av detta ljus, "ett stort ansvar":

Ni är en gryning som är kallad att utstråla kristen profetia i en värld som ofta föredrar mörkret av hat, splittring, våld och hämnd. Naturligtvis", kanske ni säger, "är vår kyrka inte stor till antalet. Men låt oss komma ihåg att Gud älskar att göra underverk med dem som är små.

Han uppmanar oss att inte glömma bort att "ta hand om de små och de fattiga, - betonade påven - visa dem modellen för ett evangeliskt liv, långt från rikedomens prakt och maktens arrogans; välkomna flyktingar, stödja dem i förskingringen som bröder och systrar, söner och döttrar".

Be mycket och stå nära seminarister och präster

Påven tog också upp vikten av bön. "Be mycket, också för att skydda den inre ordning som gör att ni kan arbeta i harmoni, urskilja evangeliets prioriteringar - de som är kära för Herren", rekommenderade han och la till: "Era synoder bör därför vara väl förberedda, problemen noggrant granskade och klokt utvärderade; lösningarna, alltid och endast för själarnas bästa, bör tillämpas och verifieras med försiktighet, konsekvens och kompetens, och framför allt garantera full transparens, inte minst på det ekonomiska området.

Lagar måste erkännas och tillämpas, inte av formalitet utan för att de är verktyg för en ecklesiologi som tillåter även dem utan makt att vädja till kyrkan med fullständiga reglerade rättigheter och undvika den starkares godtycke.

Slutligen en tanke om den pastorala omsorgen om kallelser: "I en sekulariserad värld behöver seminarister och de som utbildas i det gudsvigda livet, idag mer än någonsin, vara väl förankrade i ett autentiskt kristet liv, långt ifrån någon furstlig psykologi". På samma sätt behöver präster, särskilt unga, "närheten till pastorer, som främjar broderlig gemenskap mellan dem", så att "de inte blir avskräckta av svårigheterna och dag efter dag kan bli allt mer fogliga för den heliga Andens kreativitet". Allt detta "för att tjäna Guds folk med kärlekens glädje" och "inte med byråkraternas stelhet och sterila upprepning".