Påvens mässa för avlidna biskopar, kardinaler och Benedictus XVI

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Dagen efter Alla själars dag presiderade påven Franciskus den heliga mässan i Peterskyrkan som påven traditionellt firar varje år för de biskopar och kardinaler som avlidit det senaste året. I år firades mässan för påven emeritus Benedictus XVI och mer än 150 kardinaler, ärkebiskopar och biskopar som har avlidit under det senaste året.

I sin predikan påminde påven Franciskus om sin föregångares ord att "tro inte i första hand är en idé som ska förstås eller en moralisk föreskrift, utan en person att möta. Den personen är Jesus Kristus, vars hjärta slår av kärlek till oss, vars ögon med medlidande ser vårt lidande.”

Jesu medlidande

Påven Franciskus lyfte fram Jesu medlidande, som man ser i hans möte med änkan i Nain, vars ende son hade dött. Herren visade sitt medlidande med den sörjande modern genom att återuppliva hennes son: ”Den unge mannens uppståndelse, livets som övervinner döden, har sin källa just i Herrens medlidande, som rörs av döden, den största orsaken till vårt lidande."

Påven betonade att Jesu medlidande är konkret, vilket får honom att nå ut till dem som lider, som änkan i evangeliet. "Han har gjort våra tårar till sina egna", sa påven, "för att torka dem."

Ödmjukhet, vägen som leder till himlen

Påven Franciskus övergick sedan till att begrunda ödmjukhet och noterade att "den föräldralösa och änkan är 'ödmjuka' par excellence" just för att de har satt "allt sitt hopp till Herren och inte till sig själva". De ödmjuka, sa påven, "uppenbarar för oss den 'litenhet' som är så behaglig för Herren, vägen som leder till himlen."

Han förklarade att "Gud älskar ödmjukhet eftersom den tillåter honom att interagera med oss", och ännu mer, "eftersom han själv är ödmjuk."

Kallade att vara ödmjuka arbetare

Påven Franciskus fortsatte: "Jag vill minnas de allra första orden med vilka påven Benedictus beskrev sig själv efter sitt val: 'en ödmjuk arbetare i Herrens vingård'." Han betonade att "kristna, särskilt påven, kardinalerna och biskoparna, är kallade att vara ödmjuka arbetare: att tjäna, inte att bli betjänade, och att sätta frukterna av Herrens vingård före sig själva."

Påven avslutade sin predikan med att uppmuntra oss att be Gud "ge oss en medlidande blick och ett ödmjukt hjärta ... för det är på medlidandets och ödmjukhetens väg som Herren ger oss sitt liv, som segrar över döden."

Och han inbjöd de troende "att be till Herren för våra älskade avlidna bröder", och tillade: "I honom må de finna evig frid."