Påven till Mongoliets biskopar, präster och ordensfolk: Se och smaka Herrens godhet

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Under eftermiddagen lördagen den 2 september, mötte påven Franciskus Mongoliets biskopar, präster, missionärer och pastorala arbetare i katedralen tillägnad Petrus och Paulus, som är sätet för den apostoliska prefekturen i Ulaanbaatar.

Se och smaka Herrens godhet

Påven tackade dem alla för deras tro och vittnesbörd och utgick i sitt tal ifrån orden i psaltarpsalm 34 vers 9, ”Se och smaka Herrens godhet”.

Att ge sitt liv för evangeliet, sa påven, är ett vackert uttryck för kristnas kallelse till mission. Han mindes landets första apostoliska prefekten i nutid, biskop Wenceslao Selga Padilla, som lät bygga denna katedral men påminde att kyrkans närvaro i landet går tillbaka till 1200-talet. Franciskanmunken Johannes av Montecorvino utsågs till första biskop av Khān Bālīq kring år 1310, fortsatte påven, och tog fram den första översättningen av psaltaren och den nya testamentet till mongoliska. Påven påminde även om de första missionärerna 1992 från missionkongregationen Immaculati Cordis Mariae, (C.I.C.M.) som återupptog evangelisationen i landet tillsammans med representanter från andra institut.

Mångfald av välgörenhetsinitiativ

Påven betonade att denna lilla, men mycket aktiva, katolska församling ligger påven varmt om hjärtat och att den mångfald av välgörenhetsinitiativ som den genomför återspeglar Kristi ansikte. Han uppmuntrade dem alla att fortsätta att ge sina liv för evangeliet och uppmanade till att alltid gå tillbaka till källan, Jesus, för att inte förlora meningen med sina handlingar samt att ”smaka Herrens godhet” i tyst bön. Uppmaningen var att vårda kommunionen och att ge vittnesbörd, som påven sa är det enda som får kyrkan att växa.

Närhet, medlidande och ömhet

Han gav tre ord på vägen för att stå nära medmänniskorna: närhet, medlidande och ömhet. Sedan la han till att sekulära institutioner och regeringar inte behöver vara oroliga för en evangelisation eftersom kyrkan inte en politisk agenda, utan endast arbetar för det gemensamma goda.

Påven överlämnade dem i Guds moders beskydd och bad dem fortsätta att ständigt be, kreativt arbeta med välgörenhet, vara ståndaktiga i gemenskapen och alltid och med alla medmänniskor vara glada och ödmjuka.