Påven till benediktinoblaterna: ”Vittna i livet genom livet”

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus tog på fredagen den 15 september emot deltagarna i benediktinoblaternas femte världskongress och reflekterade i sitt tal över karisman hos lekmännen som lever i en benediktinsk andlighet.

Han inledde med att citera den helige Benedictus ur prologen till regel nr 49, med uppmaningen att ha ett hjärta som vidgas av kärlekens outsägliga suveränitet. Detta vidgade hjärta karaktäriserar den benediktinska andan, som har genomsyrat andligheten i västvärlden och som sedan dess har spridit sig till alla kontinenter, sa påven. ”Jag tror att detta vidgade hjärta är hemligheten bakom det stora evangelisationsarbete som det benediktinska klosterväsendet utför och som ni ägnar er åt som oblater”.

Påven utgick från tre aspekter av ett vidgat hjärta: sökandet efter Gud, kärlek till evangeliet och gästfrihet.

Sökande efter Gud

”Det benediktinska livet kännetecknas först och främst av ett ständigt sökande efter Gud”, sa påven. Först och främst ett sökande genom Ordet, men även i kontemplationen över skapelsen, vardagen och medmänniskorna.

Kärlek till evangeliet

Kärlek till evangeliet i bön och arbete är en mycket aktuell fråga för oblaterna idag, sa påven. I en globaliserad men splittrad, jäktad värld som ägnar sig åt konsumism, i ett sammanhang där familj och sociala rötter ibland nästan verkar vara upplösta, behövs det inte kristna som pekar finger utan vittnen som utstrålar evangeliet "i livet genom livet".

Gästfrihet

Helige Benedictus ägnar ett helt kapitel (53) åt gästfrihet, påminde påven, som inleds med orden: ”Alla gäster som kommer till klostret tas emot som Kristus, för att en dag säga: ’Jag var främling och ni tog emot mig’" (Matt 25:35).

”Som oblater – sa påven - är ert stora kloster världen, staden och arbetsplatsen och där är ni kallade att vara förebilder för gästfrihet i respekt för dem som knackar på er dörr och med förkärlek för de fattiga. I dag behöver vi detta lika mycket som vi behöver luft. Ja, för ibland verkar det som om vårt samhälle långsamt håller på att kvävas i själviskhetens, individualismens och likgiltighetens förseglade kassakistor.”

Påven avslutade sitt tal med att uppmuntra benediktinoblaterna att fortsätta att söka efter Gud, älska evangeliet och ta emot det i de fattigaste som de möter i sina liv.