Sök

Den 21 september 1953 gick den Jorge Mario Bergoglio till bikt på väg till en fest. Denna upplevelse av barmhärtighet var ett avgörande ögonblick i hans liv. Den 21 september 1953 gick den Jorge Mario Bergoglio till bikt på väg till en fest. Denna upplevelse av barmhärtighet var ett avgörande ögonblick i hans liv.  

För 70 år sedan, på festdagen för Matteus, fick påven sin prästkallelse

Den 21 september 1953 gick den Jorge Mario Bergoglio till bikt på väg till en fest. Denna upplevelse av barmhärtighet var ett avgörande ögonblick i hans liv.

Vatican Newsöversättning och redigering Katarina Agorelius

För sjuttio år sedan, den 21 september 1953, fick påven Franciskus sin prästkallelse. Jorge Mario Bergoglio skulle fylla 17 år och i Argentina var det studentfest samtidigt som kyrkan firade festdagen för Matteus, en tullindrivare som kallades av Jesus att bli apostel. Påven själv har berättat vad som hände denna mycket särskilda dag:

Ringa men utvald

"Innan jag gick till festen gick jag förbi mitt församlingshem och mötte en präst som jag inte var bekant med och kände behov av att bikta mig. Detta var en erfarenhet av ett möte för mig: jag upptäckte att någon väntade på mig. Men jag vet inte vad som hände, jag minns inte, och jag vet inte varför den prästen som jag inte kände var där och varför jag kände behov av att bikta mig, men sanningen är att någon väntade på mig. Han hade väntat länge på mig. Efter bikten kände jag att något hade förändrats. Jag var inte densamma. Jag hade hört det just som en röst, en kallelse: jag var övertygad om att jag skulle bli präst. Denna upplevelse i tron är viktig. Vi säger att vi måste söka Gud, gå till Honom och be om förlåtelse, men när vi kommer väntar Han och är först! Vi har ett ord på spanska som förklarar detta på ett bra sätt: ’Herren föregriper oss’ (primiera’), Han är först och väntar på oss! Och detta är just en stor nåd: att finna någon som väntar på dig. Du syndare går dit och Han väntar på dig för att förlåta dig. (Pingstvakan 18 maj 2013)." 

Påvens valspråk Miserando atque eligendo, ringa men utvald, är taget från en predikan av helige Beda venerabilis, präst på 700-talet, då han talar om Jesus som kallar tullindrivaren Matteus, ser på honom kärleksfullt och utväljer honom till sin lärjunge.

“kampen mellan barmhärtigheten och synden”

Matteus kallelse

Påven har ett flertal gånger beskrivit målningen "Matteus kallelse" av Caravaggio i kyrkan San Luigi dei Francesi i Rom, och talar om hur Jesus hade helat en lam man och på väg därifrån fann Matteus, en man som såg till att Israels folk betalade tullavgifter för att ge pengarna till romarna - en föraktad landsförrädare. Denne man känner att Jesus tittar på honom och när Jesus säger: ”Följ mig” och steg upp och följde Honom. Påven förklarar detta med att Jesus säkert tittade på Matteus med stor kärlek och barmhärtighet. Matteus håller fast i pengarna men motståndskraften faller. Detta är kampen mellan barmhärtigheten och synden, förklarar påven. För att Jesus kärlek ska nå ett hjärta måste personen känna sig som syndare, eller att den är i fara eller sjuk.

Påven har berättat att han känner sig som Matteus - en syndare som Herren har kallat.

21 september 2023, 12:07