Väx tillsammans - påvens uppmaning till äldre och unga

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Söndagen den 23 juli firades Mor- och farföräldrarnas och de äldres Dag för tredje året i rad. Vid mässan, som förrättades av påven Franciskus i Peterskyrkan, var omkring 8000 äldre personer från hela Italien närvarande.

Påven inledde sin predikan med att påpeka att Jesus använder sig av liknelser för att tala om Guds rike och att detta påminner om det språk som mor- och farföräldrar använder sig av då de talar med sina barnbarn. Utifrån tre berättelser från dagens evangelium, Matteusevangeliet 13:32, reflekterade påven över det som dessa har gemensamt.  

Tålamod med medmänniskorna

Den första liknelsen, om säden och ogräset (Matt 13:24-30), är en bild av mänsklighetens historia, sa påven, med ”en samnärvaro av ljus och mörker, kärlek och egoism” i varje människas liv. Insikten om detta, förklarade påven, hjälper oss att se historien på ett realistiskt sätt, ”utan ideologier, en steril optimism och skadlig pessimism. Han betonade:

”Den kristne, besjälad av Guds hopp, är inte en pessimist, men heller inte en naiv person som lever i sagornas värld … Nej, den kristne är realist och vet att det finns säd och ogräs i världen.”

Liknelsen ställer oss frågan hur vi ska hantera denna verklighet, sa påven och uppmanade till att lyssna till Jesus ord: “Låt den goda säden och ogräset växa tillsammans tills tröskningen” (jfr Matt 13:30). Påven förklarade att det handlar om en “barmhärtig pedagogik” för att förstå när det är tid att reagera. Det handlar om att ha “tålamod med medmänniskorna – i familjen, inom kyrkan i samhället – och välkomna sårbarhet, förseningar och begränsningar”.

Påven tänkte på äldre och mor- och farföräldrar, som har haft ett långt liv av med- och motgångar. Herren kommer till oss idag och uppmanar oss att lämna över domen åt Honom och inte leva med ånger, förklarade påven.

”Ålderdomen är en välsignad tid även på grund av detta: det är årstiden för att försonas, att ömt se på ljuset som trots skuggorna kommer fram, i det säkra hopp om att det goda säden som sås av Gud ska segra över det ogräs som den Onde vill angripa våra hjärtan med”.

Från frö till träd

Påven talade sedan om den andra liknelsen, den om senapskornet. Det minsta av alla frön ”blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna” (Matt 13:32).

”Även vårt liv är så, bröder och systrar: vi kommer till världen i det lilla, vi blir vuxna och sedan gamla” och växer tillsammans till ett gammalt träd under vilket barn och barnbarn sätter bo. Påven uppmanade så till ett nytt förbund mellan unga och gamla, för att:

”i detta fruktbara utbyte lär vi oss livets skönhet, bygger ett broderligt samhälle och i kyrkan tillåter vi oss mötet och dialogen mellan tradition och Andens förnyelse”.

Beblanda oss med andra

Den tredje liknelsen om där vi växer tillsammans är den om surdegen (Matt 13:33). Påven förklarade att Jesus använder sig av uttrycket “arbetar in” som påminner om ”en 'mystik' i att leva tillsammans, att beblanda oss med och möta andra” (Evangelii gaudium 87).

”Detta besegrar individualism och själviskhet och hjälper oss att skapa en mer mänsklig och broderlig värld. Så idag är Guds ord en uppmaning att vara vaksam så att vi i våra liv och i våra familjer inte marginaliserar de äldre. Vi måste se upp så att våra städer fulla med folk inte blir 'koncentrat av ensamhet'; att politiken, kallad att tillgodose behoven hos de mest ömtåliga, inte glömmer de äldre och låter marknaden hänvisa dem till 'improduktivt avfall'; att vi i full fart på jakt efter myterna om effektivitet och prestanda blir oförmögna att sakta ner för att följa dem som kämpar för att hänga med. Snälla låt oss beblanda oss, låt oss växa tillsammans.”

Växa tillsammans

Påven avslutade med uppmaningen att lyssna på varandra, föra en dialog och stödja varandra, att inte glömma de äldre utan gå framåt tillsammans med dem.