Petrus och Paulus högtid. Påven: Följ Jesus och förkunna Hans ord
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
På högtiden för apostlarna s:t Petrus och s:t Paulus, den 29 juni, firade påven Franciskus den traditionella mässan i Peterskyrkan under vilken han välsignar pallium till biskopar som under det senaste året har utnämnts till metropoliter, ärkebiskopar i särskilda stift. I år var metropoliterna 32 och koncelebranter vid mässan 29. 5000 troende var närvarande.
Firandet inleddes med välsignelsen av pallierna. Fyra diakoner bar fram dem inför församlingen. Metropoliterna presenterades för påven och avlade sedan en ed om trohet och lydnad inför aposteln Petrus, den heliga apostoliska kyrkan i Rom, påven och hans efterträdare. Slutligen välsignade påven den liturgiska klädseln, som är en symbol för gemenskap med den romerska kyrkan i form av ett vitt band i lammull med sex svarta kors som värdighetstecken och som bärs vid bestämda högtider.
Följa och förkunna
Påven talade om de två apostlarna, som han kallade två pelare som bär upp kyrkans tro. Han inledde med Petrus:
"När Jesus den dagen, i Caesarea Filippi, frågade ut lärjungarna, svarade Petrus med en vacker trosbekännelse: ’Du är Messias, den levande Gudens son’. Ett oklanderligt, exakt och punktligt svar, vi skulle kunna säga ett perfekt ’katekes’-svar. Men det svaret är frukten av en resa. Först efter att ha levt det fascinerande äventyret att följa Herren, efter att ha vandrat med honom och följt honom under lång tid, uppnår Petrus den andliga mognad som av nåd, ren nåd, leder honom till en så tydlig trosbekännelse."
Den Helige Fadern beskrev de två stora apostlarnas olika svar till Kristus. Petrus följer och Paulus förkunnar. Simon Petrus, en fiskare från Galileen, lämnar allt för att följa Jesus utan beräkningar för att se om det passade honom eller alibi för att skjuta upp beslutet. Han lämnar näten och följer med Jesus och lär oss att man lär känna Gud dag för dag genom att följa Honom, inte genom doktrinella formuleringar och förutbestämda idéer. Påven betonade att man kan flytta fram andra saker i livet, men inte det att följa Jesus och varnar för ursäkter maskerade som andlighet, som ’jag är inte värd det’, ’jag kan inte’ eller ’vad kan jag göra?’, för att det är den Ondes list för att ta ifrån oss tron på Guds nåd.
Påven påpekade sedan att det i Paulus berättelse verkar som att ju mer han förkunnar evangeliet desto mer känner han Jesus, samt att förkunnelsen av Ordet tillåter honom att tränga in i djupet av Guds mysterium. På frågan ”Vem är Jesus för mig?” svarar inte Paulus med en intim religiositet, förklarade påven, utan med en iver att förkunna evangeliet.
”När vi evangeliserar evangeliseras vi … Ordet vi för vidare till andra kommer tillbaka till oss och vi får mycket mer tillbaka än det vi ger.”
Påven betonade att det idag är nödvändigt för kyrkan att sätta förkunnelsen i första rummet. Som vi behöver syre för att andas måste kyrkan känna behovet av att med ödmjukhet förkunna evangeliets glädje, underströk påven, i relationerna, kvarteren och civilsamhället men även inom politiken, i hela världen och i synnerhet där det råder fattigdom, förnedring och marginalisering.
Slutligen uppmanade påven metropoliterna som tog emot pallierna att imitera Petrus och Paulus och han tackade patriarken Bartholomeus och hans delegation från det ekumeniska patriarkatet av Konstantinopel för att de deltog i detta firande i Vatikanen, med önskan om att de tillsammans ska följa och förkunna Ordet och växa i broderskap.
