PÅVEN

Påvens möte med 200 konstnärer och musiker: ”Må era verk ära Gud"

På fredagen tog påven Franciskus emot 200 konstnärer och musiker i det Sixtinska kapellet, för att markera 50-årsdagen av invigningen av Vatikanmuseernas samling av modern och samtida konst. Den yngsta samlingen invigdes av påven Paulus VI den 23 juni den 23 juni 1973.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

"Inför sann skönhet börjar vi uppleva längtan efter Gud." Påven Franciskus gjorde denna observation när han talade till omkring 200 konstnärer och musiker i Sixtinska kapellet för att markera 50-årsdagen av invigningen av Vatikanmuseernas samling av modern och samtida konst.

Under mötet uttryckte påven Franciskus sitt hopp och sin bön att deras verk "förmedlar kvinnornas och männens värdighet på denna jord och ärar Gud." Han erinrade om kyrkans långvariga "naturliga" och "särskilda" relation, eller snarare "vänskap" genom århundradena, med konstens värld.

Konstnärer, sa påven, påminner oss om att dimensionen som vi rör oss i, alltid är Andens. "Er konst är som ett segel som fylls av Andens vind och driver oss framåt. Kyrkans vänskap med konsten är därför något helt naturligt."

"Se, jag gör något nytt"

"Konstnären är som ett barn - med detta menar jag inget förminskande. Som barn som ger fritt spelrum åt originalitet, nyhet och kreativitet, och på så sätt för in något nytt och aldrig tidigare skådat.

”Med era talanger lyfter ni fram något exceptionellt; ni berikar världen med något nytt.”

Påven Franciskus sa att han tänker tillbaka på de ord som finns i profeten Jesaja, där Gud säger: "Se, jag är på väg att göra en ny sak; nu springer det fram, märker du det inte?” (Jes 43:19). I Uppenbarelseboken, mindes han också, Gud säger samma sak: "Se, jag gör allting nytt" (21:15).

"Konstnärens kreativitet", sa han, "kan man säga delar Guds egen passion för skapelsen. Ni är deltagare i Guds dröm!”, sa påven och betonade att det inte räcker att se, det finns ett behov av att kunna drömma.

Längtan efter Gud

"I sann skönhet börjar vi uppleva längtan efter Gud", sa påven till de samlade och uttryckte sitt hopp om att konsten kan återvända mer och mer till att odla skönheten. Det finns även en sorts skönhet som är meningslös, konstgjord, ytlig, till och med ohederlig och påven sa därför att det viktiga kriteriet för att urskilja skillnaden är harmoni.

"Sann skönhet återspeglar harmoni. Harmonin är skönhetens verksamma dygd, dess djupaste ande, där Guds Ande, som harmoniserar världen, är verksam."

Skönhet är Andens verk

Harmonin existerar när element som skiljer sig från varandra ändå bildar en enhet, förklarade påven. Detta är inte lätt; endast Anden kan göra det möjligt, som han gjorde på Pingstdagen.

"Skönhet är Andens verk som skapar harmoni", betonade påven och uppmanade konstnärerna att låta deras "konstnärliga geni följa denna kurs!"

Tolka de fattigas tysta vädjan

Innan påven gick sa han att han hade en sak till att säga, som ligger honom varmt om hjärtat: "Jag skulle vilja be er att inte glömma de fattiga, de särskilt nära Kristi hjärta, de som påverkas av alla dagens många former. av fattigdom."

Även de fattiga behöver konst och skönhet. "En del lever liv med stora svårigheter, och har därför ett ännu större behov av detta. Vanligtvis har de ingen röst att göra sig hörda med… Ni kan välja att tolka deras tysta vädjan."

Påven tackade de samlade konstnärerna och musikerna och sa: "Än en gång bekräftar jag min aktning för er.

"Jag hoppas och ber att era verk ska vara värdiga kvinnorna och männen på denna jord, och ge ära åt Gud som är allas Fader och som alla söker, också genom konstverkens vittnesbörd."

Påven avslutade och bad dem att "snälla, var och en på sitt sätt, be för mig."