Afrika. Påven: Gå samman för att utbilda de unga
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
“För att uppfostra ett barn behövs en hel by” – påven utgår från det afrikanska ordspråket i sitt tal till en delegation från stiftelsen Fondation Internationale Religions et Societes då han tog emot den i Vatikanen den 1 juni.
Stiftelsen främjar den Afrikanska utbildningspakten, som är en del av den globala utbildningspakt, Global Compact of Education, som enligt påvens önskan lanserades 2019 i syftet att motverka den utbildningskris som präglar de nya generationerna över hela världen. Påven berömmer samarbetet mellan biskopar, präster, forskare och akademiker vid Fondation Internationale Religions et Societes och Kongos katolska universitet som genom ett internationellt symposium i Kinshasa i november 2022 har skapat denna afrikanska utbildningspakt med hjälp av Kongos biskopskonferens.
Utbildningspakten - en lokal verklighet
Påven säger att de, genom att sätta den globala utbildningspakten i ett lokalt sammanhang, visar att de har förstått dess syfte. Han hänvisar till Afrikas tradition att alla i byn, samhället eller gemenskapen uppfostrar barnen, och inte bara mamman och pappan.
Gå samman
Påven talar om att man i uppfostran och utbildning måste riskera mer och gå samman och han citerar ett annat känt afrikanskt talesätt: ”Jag finns för att vi finns” och lägger till trons dimension, ”Jag finns för att vi finns och tror”. Han påminner om Afrikas folks stora andlighet, att de var bland de första att ta till sig monoteismen och med entusiasm öppna sig för den kristna förkunnelsen och att man nu ser en stor ökning av antalet kristna och katoliker på kontinenten.
De unga är en rikedom
Förutom trons arv i Afrika betonar påven att här finns världens största unga befolkning: “De unga… De är er rikedom”. Påven talar om sitt zoommöte med afrikanska studenter i november 2022, som han säger är passionerade, intelligenta och vakna, och uppmanar sina gäster om att lyssna på de ungas idéer: ”Den heliga Anden talar även genom dem och jag är säker på att de kan föreslå fina och överraskande saker”.
Samarbeta med ländernas regeringar
Påven uppmanar dem vidare att samarbeta med lokala regeringar för att höja nivån på skolundervisningen och framförallt genom att väl utbilda lärare, värdesätta dem och skapa nödvändiga förhållanden för ett värdigt utövande av yrket. Han understryker: “Vi ser på Afrika med stor tillit, för att där finns allt som krävs för att leda vägen in i framtiden”. Förutom stora mineraltillgångar, ekonomiska framsteg och fredsprocesser finns utbildningsresurser, betonar påven och talar om att den traditionella fostran i Afrika med gästvänlighet, mottagande och solidaritet, går hand i hand med Utbildningspakten samt att kristendomen ”går samman med det bästa i varje kultur och hjälper till att rena det som inte är autentiskt mänskligt, och därför inte heller gudomligt".
Påven säger att man i detta arbete kan ta hjälp av afrikanska filosofers och pedagogers reflektioner, som Nelson Mandela som ansåg att utbildningen är det mest kraftfulla verktyget för att förändra världen, samt Tanzanias första president, Guds tjänare Julius Nyerere, som “lyckades skapa en utbildningspolitik för hela sitt folks tillväxt, oavsett ekonomiska eller sociala förhållanden”. Nyerere “han fann stöd i sin katolska tro och hävdade att det skulle det ha varit omöjligt för honom att utföra sitt arbete utan det eukaristiska firandet”, berättar påven.
Från Afrika kommer alltid något nytt
Påven citerar även naturfilosofen Plinius den äldre: “Ex Africa semper aliquid novi. Från Afrika kommer alltid något nytt” och förklarar att den Afrikanska utbildningspakten är beviset på detta. Pakten “är en nyhet som man utvecklar genom att utgå från två viktiga rötter: den traditionella kulturen och den kristna tron. Och, som ett annat afrikanska talesätt lyder – avslutar påven – ‘när rötterna är djupa, finns ingen anledning till rädsla för vinden’”.
