Påvens Regina Coeli: ”Jesus visar oss vägen till himlen”
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Vid 12-slaget på söndagen bad påven Francskus årets sista Regina Coeli bön, som tar Angelus plats under påsktiden. I sin reflektion denna morgon talade påven om Kristi Himmelsfärd, eftersom firandet av högtiden, som inföll i torsdags, i många länder flyttas fram till söndagen och firas idag.
Varför firar vi att Jesus lämnar jorden? Och vad gör Jesus i himlen? Med hjälp av dessa två frågor förklarade påven innebörden i denna högtid.
Hela påvens Angelus:
Kära bröder och systrar,
Idag firas Kristi himmelsfärd i Italien och i många andra länder. Det är ett firande som vi känner till, men som kan väcka några frågor, åtminstone två. Den första: varför fira att Jesus lämnar jorden? Hans avresa borde ju vara en sorglig händelse, inte något att glädjas över! Och nästa fråga: vad gör Jesus i himlen? Varför är det viktigt att han är där? Varför firar vi och vad gör Jesus nu: dessa två frågor hjälper oss att förstå dagens firande.
Varför firar vi?
Varför vi firar. Med Kristi himmelsfärd hände något nytt och vackert: Jesus förde vår mänsklighet till himlen, det vill säga till Gud. Den mänsklighet, som han hade tagit på jorden, blev inte kvar här, den steg upp till Gud och kommer att vara där för alltid. Sedan himmelsfärdsdagen har Gud själv, kan vi säga, "förändrats". Sedan dess är han inte längre bara ande, utan lika mycket som han älskar oss, bär han inom sig vårt eget kött, vår mänsklighet! Platsen som tillhör oss är därför indikerad, vårt öde är där.
En tidig kyrkofader skrev: «Fantastiska nyhet! Han som blev människa för oss [...], för att göra oss till sina syskon, presenterar sig själv som människa inför Fadern, för att föra med sig alla som är släkt med honom" (Gregoeius av Nyssa, Tal om Kristi uppståndelse, 1 ). Idag firar vi "himlens erövring"; idag "rör vi inte bara vid himlen med ett finger", som man säger i glädjerika stunder, utan med hela vårt kött. Himlen är inte längre avlägsen, den är vårt hem, det är platsen som Jesus gick för att förbereda åt oss. Han öppnade vägen för oss och vi kan följa honom och leva för evigt i himlen som Faderns barn.
Vad gör Jesus i himlen?
Den andra frågan: vad gör Jesus i himlen? Han står inför Fadern för vår skull, han visar honom ständigt vår mänsklighet, de sår han led för oss; han verkar, så att säga, som vår förespråkare hos Fadern (jfr 1 Joh 2:1). Så han övergav oss inte. Sannerligen, innan han steg upp sa han, som vi hör i dagens evangelium: "Jag är med er alltid intill tidens slut" (Mt 28:20).
Han är alltid med oss, han "alltid lever och kan vädja för oss" (Heb 7:25) å våra vägnar. Med ett ord medlar han; han är på den bästa "platsen", inför sin och vår Fader, för att medla å våra vägnar. Och därför väntar han på att vi ska presentera våra livssituationer, problem, människor, men också eländet och synderna, för att få ta emot förlåtelsen och barmhärtigheten, och sända oss hans, Faderns, och den helige Andens kärlek över oss.
Förbön
Förbönen är väsentlig. Därför ber Jesus även oss i dagens evangelium att vara sysselsatta, att vara flitiga, att "döpa i Faderns och Sonens och den helige Andens namn" (jfr Mt 28:19). Att döpa betyder ordagrant "sänka ner". Förutom den sakramentala betydelsen kan vi se det som att vi är kallade att "sänka ner" allt i Gud, vad vi lever och vem vi möter. Så låt oss fråga oss själva: ber jag för andra, "fördjupar" jag i Gud de människor jag känner, de som anförtror mig sina problem, de som går igenom svåra tider? Ber jag för dem till Jesus, som väntar på min bön om att ge sin Ande till dem jag presenterar för honom? Lägger jag mina svårigheter till Herren, men även kyrkans och världens? Må himmelens drottning hjälpa oss att agera med hjälp av bönens kraft.
