Påvens Angelus: Öppna dina ögon och överraskas av Guds gåvor

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påve Franciskus välkomnade pilgrimer på Petersplatsen vid söndagens Angelusbön och reflekterade över dagens evangelium innan han ledde bönen. Han erinrade om hur Jesus återger synen till en man som är blind från födseln, och beskrev hur detta mirakel orsakade en mängd olika reaktioner hos människor.

Påven betonade att vi alla bör läsa det här avsnittet i Johannesevangeliet - en kort och vacker berättelse om hur mycket Herren älskar oss. Vi läser hur människor reagerar på olika sätt på Herrens gåva till den blinde mannen, vare sig det är med ett välkommet hjärta, ett ljummet hjärta, ett upprört hjärta eller ett modigt hjärta.

Blind för förundran

Jesu lärjungar letar efter en skyldig till blindheten och frågar om den blinde mannen eller hans föräldrar hade syndat och därigenom orsakat det.

Andra tror inte att han verkligen var blind och hans föräldrar talar inte om den fantastiska sanningen av rädsla för att uppröra de religiösa myndigheterna.

Dessa reaktioner vittnar om hur "hjärtat är stängda inför Jesu tecken: de söker en skyldig, de inte vet hur man ska låta sig överraskas, de vill inte förändras, eller de är blockerade av rädsla."

"Jag var blind, nu ser jag"

Den blinde reagerar istället bra på det som har hänt genom att helt enkelt vittna om det med överraskning, tacksamhet och glädje när han säger: "Jag var blind, nu ser jag." Han är nu fri till kropp och ande och bär öppet vittnesbörd om Jesus utan rädsla, sa påven, orädd för vad andra kommer att säga eller göra, efter att ha levt ett svårt liv.

”När han nu är botad fruktar han inte längre föraktfulla attityder eftersom Jesus har gett honom sin fulla värdighet – på sabbaten inför alla, befriade Jesus honom och gav honom synen utan att be honom om något i gengäld, inte ens ett tack, och han vittnar om detta."

Hur skulle du reagera?

Sammanfattningsvis sa påven att vi skulle sätta oss i huvudpersonernas skor i detta avsnitt av evangeliet och fundera på hur vi skulle ha reagerat då, och vad vi skulle göra idag. Kan vi se och vara tacksamma för de gåvor vi får från Gud?, frågade han. Vittnar vi om Jesu kärlek och barmhärtighet, eller sprider vi kritik och negativitet utifrån våra rädslor och svagheter? Är vi öppna för att dela med oss till andra av vår glädje över de gåvor som Gud ger oss dagligen, eller håller vi reaktionen inom oss, instängd av våra rädslor? Och slutligen, ser vi andras fysiska eller sociala utmaningar som ett besvär, eller som tillfällen att närma sig dem med tröst och kärlek?

"Låt oss be om nåden att varje dag bli överraskad av Guds gåvor och se livets olika omständigheter, även de svåraste att acceptera, som tillfällen att göra gott, som Jesus gjorde med den blinde mannen. Må Vår Fru hjälpa oss i detta, tillsammans med den helige Josef, hennes rättfärdiga och trogna man.”