Påven till Sydsudan: Bli återigen en blomstrande trädgård. Salva Kiir: En historisk milsten

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Den 3 februari klockan 14.45 svensk tid, efter en flygresa på drygt tre timmar från Kinshasa, landade påven Franciskus i Sydsudan, den andra etappen på hans fyrtionde apostoliska resa. Efter en välkomstceremoni på huvudstaden Jubas internationella flygplats, reste påven tillsammans med ärkebiskopen av Canterbury Justin Welby och moderator för Skottlands kyrka Ian Greenshields till presidenten Salva Kiirs palats. De avlade artighetsvisit hos presidenten och sedan hos de flera vice presidenterna och därefter mötte de landets myndigheter och diplomatiska kår i palatsets trädgård.

President Kiir: En historisk milsten

I sitt välkomsttal kallade presidenten Salva Kiir påvens besök i Repubiken Sydsudan en ”historisk milsten” och mindes den andliga reträtten 2019 i Vatikanen. Kiir meddelade att han är beredd att återuppta fredssamtalen i Rom med sydsudanesiska oppositionsgrupper.

Försoningens pilgrim

Efter ärkebiskopen Welbys och moderatorn Wallaces hälsningsord talade påven. Han uttryckte glädje över att besöka detta land, som han sa att han bär i sitt hjärta. Han betonade att han har kommit som ”försoningens pilgrim” - detta apostoliska besöks motto – med önskan om att följa med folket på dess fredsvandring, ”en krokig väg men som inte längre kan skjutas upp”.

“Jag har inte kommit hit ensam, för att i freden, liksom i livet, vandrar man tillsammans. Så här är jag tillsammans med två bröder, ärkebiskopen av Canterbury och moderatorn för Skottlands kyrka … Tillsammans sträcker vi ut en hand, presenterar oss för er och detta folk i Jesu Kristi, Fredsfurstens, namn.”

Källor till gemensamt liv

Denna ekumeniska fredsvandring gör de ”efter att ha hört ett helt folks rop som, med stor värdighet, gråter” på grund av våld, avsaknad av säkerhet, fattigdom och naturkatastrofer, förklarade påven. ”År av krig och konflikter verkar inte ha något slut” och ”fredsprocesserna verkar förlamade”. Påven uttryckte önskan om att folkets lidande inte ska vara förgäves, utan bära frukt.

Han talade om detta lands stora gåvor, dess samtid och antika historia, om upptäcktsresanden längs Vita Nilen i sökandet efter källor till världens längsta flod. ”Just från sökandet efter källorna till gemensamt liv skulle jag vilja inleda min väg tillsammans med er”, förklarade påven och uppmanade myndigheterna att vara just dessa källor, samt hänvisade till det Skriften lär: ”fridens man har efterkommande” (jfr Ps 37:37), medan det i krig, är de gamla som begraver de unga (jfr Historia av Herodotos, I,87).

«Nu räcker det» (Luk 22:51)

”För att detta land inte ska reduceras till en kyrkogård, utan åter blir en blomstrande trädgård, ber jag er av hela mitt hjärta att acceptera ett enkelt ord: inte mitt, utan Kristi ord. Han sa det just i en trädgård, i Getsemane, till en av sina lärjungar som hade tagit till svärd: «Nu räcker det» (Luk 22:51). “Nu räcker det med förstörelse, det är tid för att bygga upp! Lägg krigets tid bakom dig och låt en tid av fred komma!”

Res publica - i folkets intresse

Vad betyder då republik, frågade sig påven då han talade om att detta unga land bildades den 9 juli 2011 och belyste ordets etymologi: res publica, i folkets intresse.

”Det räcker alltså inte att kalla sig republik, utan det måste vara det”, sa påven och talade om att de gåvor som Gud har gett detta land ska fördelas rättvist. Grundläggande är också att utveckla en demokrati, sa påven och citerade helige Johannes Paulus II, utan rättvisa finns ingen fred, och helige Johannes XXIII, varje människa har rätt till försörjning, fysisk integritet, oumbärliga och tillräckliga medel för en värdig levnadsstandard.

Tillsammans mot framtiden

Påven sa att det är dags att gå från ord till handling genom ett fredsavtal och att som på floden ”navigera tillsammans mot framtiden”. Ett möte för att vandra tillsammans sa påven kräver ömsesidig respekt, att man lär känna varandra och för en dialog. Han påminde om att framtiden tillhör de unga och uppmanade till att kvinnor ska bli mer delaktiga även i politiska och beslutsfattande processer, kvinnor som vet hur man bevarar livet, samt att de ska skyddas mot våld. Påven mindes även de alla missionärer som har dött då de sådde liv i landet – låt oss inte glömma bort dem och låt oss garantera missionärer och biståndsarbetare säkerhet.

Vad gäller naturkatastrofer uppmanade påven till långsiktigt arbete för att stoppa avskogning orsakad av girighet och talade här om kampen mot korruption. Ett civilt samhälle tar hand om sina medborgare och i synnerhet de svagaste och missgynnade, betonade han:

”Jag tänker främst på de miljontals fördrivna som bor här: hur många har inte varit tvungna att lämna sina hem och blivit förvisade till livets marginaler efter sammandrabbningar och tvångsförflyttningar!”

Afrikanska lösningar

Här behövs inte vapen - betonade påven med anledning av en vapenimport som är förbjuden men som fortsätter - utan skola, hälso- och sjukvård samt infrastruktur.

Genom hela talet gjorde påven liknelser till Vita Nilen och avslutningsvis talade han om hur landets flod fortsätter ut i den Blå Nilen och vidare i havet och betonade att en utveckling kräver goda relationer med omkringliggande länder. Han citerade Johannes Paulus II:s ord då han för trettio år sedan besökte Sudan: Man måste finna afrikanska lösningar på afrikanska problem.

Påven uppmanade till bön för att Sydsudan ska försonas, ändra kurs och för fred i detta land, "som Herren älskar".