Påvens Angelus: Med Jesus kan vi alltid börja om på nytt
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Påven Franciskus hälsade på söndagen pilgrimer som hade samlats för Angelusbön på Petersplatsen och talade till dem om Johannes Döparens roll i evangeliet.
Johannes Döparen uppmanade till omvändelse och sa "Omvänd er, för himmelriket är nära!" Johannes. Han var en sträng och radikal troende, sade påven och kallade människor till omvändelse genom att "ropa till folk att återvända till Gud".
Allergisk mot hyckleri
Påven sa att vi kan tycka att Johannes Döparen, med tanke på hans stränghet, var en hård person som ingav rädsla, och vi kan undra varför han är vår främsta följeslagare under adventstiden. Istället, menade påven reagerade han starkt när han stötte på dubbelhet hos personer. Påven pekade på episoder när fariséerna och sadducéerna, kända för sitt hyckleri, närmade sig honom och han utmanade dem, förklarade påven. De trodde att "de visste allt och var fulländade" och inte behövde någon omvändelse, fortsatte han, och med denna förmätenhet och dubbelhet välkomnade de inte nådens stund och möjligheten att börja ett nytt liv.
"Så, Johannes Döparen säger till dem, "Bär då sådan frukt som hör till omvändelse!" Detta är ett kärleksrop, som ropet från en far som ser sin son ruinera sig själv och som säger till honom: "Släng inte bort ditt liv!"
Hyckleri utgör den största faran, sa påven, eftersom det kan förstöra även de heligaste verkligheterna. Och det är därför som Johannes Döparen, och Jesus senare, är stränga mot hycklare, de utan ödmjukhet eller någon känsla för sin egen syndighet och sina svagheter, och att endast se dessa problem hos andra.
"Därför är bravur inte viktigt, för att välkomna Gud, utan ödmjukhet. Det krävs att man kliver ner från piedestalen och blir nedsänkt i omvändelsens vatten.”
Ödmjukhetens väg
Påven sa att vi också tänka på våra egna beteenden och attityder och fundera på om vi också ibland är lite som fariséerna i evangeliet. Tror vi ibland att vi är bättre än andra, att vi har allt under kontroll eller inte behöver Gud och våra bröder och systrar i vårt dagliga liv?
”Advent är en nådens period för att ta av oss våra masker och ställa oss med dem som är ödmjuka, för att befrias från tron om självtillräcklighet, att bekänna våra synder och välkomna Guds förlåtelse, och be dem som vi har kränkt för förlåtelse."
När vi ber Gud om förlåtelse börjar vi ett nytt liv, betonade påven, och "det finns bara en väg, ödmjukhetens väg", som kan leda oss till att bli förlåtna och renade från våra svagheter, från överlägsenhet och hyckleri, att inse att vi alla är syndare. "Jesus som Frälsaren ... kommer till oss precis som vi är, med vår fattigdom, vårt elände och våra misslyckanden, men framför allt med vårt behov av att få hjälp att resa oss, bli förlåtna och frälsta."
"Låt oss komma ihåg en sak: med Jesus finns det alltid en möjlighet att börja om. Alltid!"
Jesus väntar på oss, och tröttnar aldrig på oss, betonade påven. Och advent erbjuder oss en särskild nådens tid återvända till Herren, tillade han och bad att Maria må "hjälpa oss att möta honom och våra bröder och systrar på ödmjukhetens väg."
Be om fred
Efter Angelusbönen påminde påven om att vi denna torsdag kommer att fira den Obefläckade Avlelsens högtid, och han sa: "låt oss anförtro henne vår bön om fred, särskilt för det härjade ukrainska folket."
Bland de grupper av pilgrimer som var närvarande på Petersplatsen nämnde han särskilt de från Polen, och uttryckte sin tacksamhet för dem som stödjer insamlingen av hjälp till kyrkan i Östeuropa.
