Påven minns explosionen i hamnen i Beirut: "Sanningen får inte förbli dold"

Charlotta Smeds  - Vatikanstaten

Det sårade Libanon, som den 4 augusti mindes tvåårsdagen av den dramatiska explosionen i hamnen i Beirut som orsakade över 200 dödsfall och mer än 6 000 skadade, är i påven Franciskus tankar. I slutet av den allmänna audiensen, riktade påven en tanke till familjerna till offren för "den där katastrofala händelsen" och till det "kära libanesiska folket". Ett folk som han alltid har ägnat särskild uppmärksamhet och för vilket han den 1 juli förra året anordnade en dag för bön och eftertanke i Vatikanen med östkyrkornas ledare.

Jag ber att var och en finner tröst i tron, tröst i rättvisan och i sanningen som aldrig får döljas.

Att vara fredens land

I Paulus VI:s audienshall uttrycker påven Franciskus en särskild önskan om att "Cederträdens land", som Johannes Paulus II:s kallade Libanon som bär ett viktigt budskap:

”Jag hoppas att Libanon, med hjälp av det internationella samfundet, kommer att fortsätta på återfödelsens väg samtidigt som de förblir trogna kallelsen att vara ett land av fred och pluralism där gemenskaper av olika religioner kan leva i broderskap.”

Den 4 augusti, två år sedan en enorm explosion slet genom den libanesiska huvudstaden Beirut, firade kardinal Bechara Boutros al-Rai en mässan för att minnas offren.

Explosionen orsakades av tonvis av ammoniumnitrat, som rev genom Beiruts hamn och lämnade ett spår av förödelse. Kemikalien används i gödningsmedel och bomber hade legat i lager i flera år utan säkerhetsåtgärder. Det uppskattas att explosionen orsakade upp till 15 miljarder dollar i skador samt dödade över 200 människor, 5 000 skadade och 300 000 hemlösa. Explosionen var så hög att den tydligt hördes över Medelhavet på ön Cypern, över 100 kilometer bort.

Fördjupande kris

Redan före incidenten led Libanon av en djup ekonomisk kris och kämpade för att ta itu med coronavirus-pandemin. Landet noterade rekordhöga arbetslöshetsnivåer, slö tillväxt och hade en av de högsta skuldkvoterna i Mellanöstern.

Anmärkningsvärt nog har en utredning av orsaken till explosionen hindrats av politisk inblandning och ingen statlig tjänsteman har ännu hållits ansvarig för tragedin. Förra veckan kollapsade flera av de skadade spannmålssilorna som hade blivit en dyster symbol för katastrofen, och fler är nära att gå sönder.

Under torsdagen ägde flera minnesstunder rum, förutom en demonstration över regeringens passivitet i frågan.