Sök

Påven under Regina Caeli Påven under Regina Caeli 

Regina Caeli: ”Lyssna på den Gode Herden som känner dig, och följ honom"

På den Goda Herdens söndag bad påven Franciskus Regina Caeli tillsammans med troende samlade på Petersplatsen och uppmanade till att öva på att lyssna mer, både på Herren och på sin omgivning.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Söndagens Regina Caeli kretsade kring Jesu ord i Johannesevangeliet ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig." (Joh 10:27) och påven Franciskus reflekterade över de tre verben: lyssna, känna och följa.

Nedan hela påvens Regian Caeli:

Kära bröder och systrar,

Evangeliet i dagens liturgi berättar för oss om det band som finns mellan Herren och var och en av oss (jfr Joh 10:27-30). För att göra detta använder Jesus en öm och vacker bild av herden med fåren. Och han förklarar den med tre verb: "Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig." (v. 27). Tre verb: Att lyssna, att känna, att följa. Låt oss begrunda dessa tre verb.

Lyssna

Först och främst lyssnar fåren på herdens röst. Initiativet kommer alltid från Herren. Allt utgår från hans nåd. Det är han som kallar oss till gemenskap med honom. Men denna gemenskap föds om vi öppnar oss för att lyssna. Om vi förblir döva kan han inte ge oss gemenskapen. Att öppna upp för att lyssna betyder att vara tillgänglig, foglighet, att ägna tid till dialog.

Idag är vi överväldigade av ord och brådskan att alltid behöva säga och göra något. När två personer pratar med varandra väntar ofta den ena inte på att den andra ska avsluta tanken. Man avbryter halvvägs, och börjar prata ovanpå. Men om man inte får tala, finns det inget att lyssna på. Detta är en ondska i vår tid. Idag är vi överväldigade av ord, av brådskan att alltid behöva säga något. Vi är rädda för tystnad. Det är så svårt att lyssna på varandra! Att lyssna till slutet, låta den andra uttrycka sig. Att lyssna på varandra i familjen, i skolan, på jobbet, till och med i kyrkan! Men för Herren är det först och främst nödvändigt att man lyssnar. Han är Faderns ord och den kristne är ett lyssnande barn, kallad att leva med Guds ord nära till hands.

Låt oss i dag fråga oss om vi är lyssnandes barn, om vi finner tid för Guds ord, om vi ger utrymme och uppmärksamhet åt våra bröder och systrar. Om vi ​​kan lyssna tills den andre har talat till punkt, utan att avbryta. Den som lyssnar på andra vet också hur man lyssnar på Herren, och vice versa. Och då upplever man något vacker, nämligen att Herren själv lyssnar. Han lyssnar på oss när vi ber till honom, när vi anförtror oss till honom, när vi åkallar honom.

Han känner oss

Genom att lyssna på Jesus upptäcker man att han känner oss. Här är det andra verbet, som den gode Herden använder. Han känner sina får. Men det betyder inte bara att han vet många saker om oss: att känna i biblisk mening betyder också att älska. Det betyder att Herren, medan han "läser oss inuti", älskar oss. Han fördömer oss inte. Om vi ​​lyssnar upptäcker vi att Herren älskar oss. Sättet att upptäcka Herrens kärlek på är att lyssna på honom. Då kommer relationen med honom inte längre vara opersonlig, kall eller ytlig.

Jesus söker en varm vänskap, förtroende och intimitet. Han vill ge oss en ny och underbar insikt: att veta att vi alltid är älskade av honom och därför aldrig är lämnade ensamma. När man är med den Gode Herden upplever man det som man läser i Psaltarpsalmen: " Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, för du är med mig" (Ps 23:4). Framförallt i lidandena, i prövningarna, i kriserna som är mörkret. Han stödjer oss genom att gå igenom dem med oss. Just i de svåra situationerna kan vi därför upptäcka att Herren känner oss och älskar oss.

Låt oss då fråga oss själva: tillåter jag Herren känna mig? Ger jag honom en plats i mitt liv, gör jag honom delaktig? Vilken är min uppfattning om Herren efter alla gånger som jag har upplevt hans närhet, hans medkänsla, hans ömhet? Herren är nära, Herren är en God Herde.

Följa Herren

Slutligen det tredje verbet. Fåren som lyssnar och upptäcker att de är kända följer herden: de lyssnar, de känner att Herren känner dem, och de följer honom, deras herde. Och de som följer Kristus, vad gör de? De går dit han går, samma väg, i samma riktning. De går för att leta efter dem som går vilse (jfr Luk 15:4), de är intresserade av dem som är långt borta, och dras till situationen där personer lider. Han gråter med dem som gråter, sträcker ut sin hand till sin nästa, lägger honom över sina axlar. Och jag? Låter jag mig älskas av Jesus? Och leder att älska honom till att att imitera honom?

Må Jungfru Maria hjälpa oss att lyssna på Kristus för att lära känna honom mer och mer och följa honom genom att tjäna som han. Lyssna på honom, lära känna honom och följa honom.

08 maj 2022, 21:35

Antifonen, Regina Coeli eller Regina Caeli, på svenska Himmelens drottning, är en av de fyra Maria-antifonerna. (De andra är Alma Redemptoris Mater,  Ave Regina Coelorum och Salve Regina.)

Det var Benedictus XIV som år 1742 fastställde att denna ska läsas i stället för Angelus-bönen under Påsktiden, alltså från Påskdagen till Pingstdagen, och att man gör det stående som ett tecken på segern över döden. Liksom Angelus-bönen läser man den tre gånger om dagen: i gryningen, mitt på dagen och vid skymningen, för att helga dagen åt Gud och Maria.

Denna klassiska antifon har enligt en from tradition sitt ursprung från 500- eller 900-talen, medan den dokumenterades och spreds från första hälften av 1200-talet då den infördes i Franciskanernas breviarium. Den omfattar fyra korta verser som alla avslutas med Halleluja och är de troendes bön till Maria, Himmelens drottning , för att tillsammans med henne glädjas över Kristi uppståndelse.

Just under läsningen av Regina Coeli-bönen på Annandag påsk den 6 april 2015 rekommenderade påven Franciskus sinnesstämningen då man läser denna bön:

”…vi vänder oss till Maria och ber henne att glädjas för att Han som hon har burit i sitt sköte är uppstånden, precis som Han lovade, och vi anförtror henne våra förböner. I själva verket är vår glädje en återspegling av Marias glädje, för att det är hon som med tro har vårdat händelserna i Jesu liv. Vi läser alltså denna bön som barn som är glada för att deras mor är glad”.

Läs allt >