Påvens Angelus: ”Så sorgligt när kristna folk överväger att kriga mot varandra"
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
När påven Franciskus på söndagen bad Angelus tillsammans med de troende på Petersplatsen fokuserade han på Jesu uppmaning: ”Älska era fienden”. Nedan följer hela påvens Angelusreflektion:
Varför måste vi älska våra fiender?
I liturgins evangelium idag ger Jesus lärjungarna några grundläggande riktlinjer i livet. Herren hänvisar till de svåraste situationerna, våra största utmaningar, prövningarna inför dem som är våra fiender och fientliga, de som alltid försöker skada oss. I dessa lägen kallas Jesu lärjunge till att inte ge efter för hat och agera instinktivt, utan till att gå längre, mycket längre, bortom instinkten, bortom hatet. Jesus säger: "Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er" (Luk 6:27). Och ännu mer konkret: "Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra." (v. 29). När vi hör detta verkar det som om Herren ber oss om det omöjliga. Och varför måste älska våra fiender? Om man inte reagerar på översittare ger man grönt ljus för övergrepp, och det är inte rättvist. Men är det verkligen så? Ber Herren oss om omöjliga, ja, orättvisa saker? Inte sant?
Ödmjukheten starkare än slaget
Först och främst reflekterar vi över känslan av orättvisa som vi känner när vi "vänder andra kinden till". Och vi tänker på Jesus. Under hans lidande, under den orättvisa rättegången inför översteprästen, får han vid ett tillfälle ett slag i ansiktet av en av vakterna. Hur beter han sig? Förolämpar han honom, nej, nej. Han säger till vakten: "Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?” (Joh 18:23). Han ber om en redogörelse för det onda som han har mottagit. Att vända andra kinden till betyder inte att man lider i det tysta, och ger efter för orättvisor. Med sin fråga fördömer Jesus det som är orättvist. Men han gör det utan ilska, utan våld, snarare med vänlighet. Han vill inte börja bråka, utan istället släcka ilskan, detta är viktigt: utplåna hatet och orättvisan och försöka bättra den skyldige brodern. Detta är inte lätt, men Jesus gjorde det och säger till oss att göra det.
Att vända andra kinden till: Jesu ödmjukhet är ett starkare svar än slaget han fick. Att vända andra kinden till är inte att förloraren ger efter, utan ett agerande som visar på en större inre styrka – att vända andra kinden till övervinner det onda med det goda, och öppnar ett hål i fiendens hjärta och avslöjar det absurda i dennes hat. Denna inställning, detta att vända andra kinden till är inte en beräknande handling, av hat, utan av kärlek. Kära bröder och systrar, det är den villkorslösa och oförtjänta kärleken som Jesus ger oss; som skapar förmågan i hjärtat att göra som han; som avvisar all hämnd. Vi är vana vid hämnd: du gjorde det mot mig och då gör jag så mot dig; och vid att bevara aggen i hjärtat, ett agg som är destruktiv för personen.
Går det att älska sina fienden?
Vi kommer till den andra invändningen: är det möjligt för en person att älska sina fiender? Om det var upp till oss ensamma skulle det vara omöjligt. Men låt oss komma ihåg att när Herren ber om något, vill han ge det till oss. När han säger till mig att älska mina fiender vill han ge mig förmågan att göra det. Utan den förmågan kan vi inte göra det, men han säger ”älska ditt fiende” och han ger dig förmågan att älska. Den helige Augustinus bad så här: Herre, "ge mig det du ber om och be mig om det du vill ha" (Bekännelser, X, 29.40). Vad ska man be honom om? Vad vill Gud ge oss med glädje? Styrkan att älska, som inte är en sak, utan den Helige Ande. Kraften att älska är den Helige Ande och Jesu Ande kan vi svara på det onda med det goda, vi kan älska dem som skadar oss. Det gör kristna. Det är sorgligt att se när personer eller folk, som säger sig vara kristna, ser andra som fiender och överväger att kriga mot varandra! Det är mycket sorgligt.
Försöker vi älska våra fienden?
Och vi, försöker vi leva efter Jesu uppmaning? Låt oss tänka på en person som har gjort oss illa. Kanske finns det en förbittring inom oss. Vid sidan av denna ilska placerar vi bilden av Jesus, saktmodig, under rättegången, efter slaget i ansiktet. Och sedan ber vi den Helige Ande att verka i våra hjärtan. Låt oss slutligen be för den personen: be för den som har gjort oss illa (jfr Luk 6:28).
När någon har gjort oss illa går vi genast och berättar det för andra och vi känner oss som offer. Låt oss då istället stanna upp och be till Herren för den personen. Då försvinner denna känsla av förbittring. Att be för dem som har behandlat oss illa är det första vi måste göra för att förvandla det onda till det goda. Må Jungfru Maria hjälpa oss att alltid vara fredsfrämjare, särskilt mot dem som är fientliga och som vi inte tycker oss.
