Påven till unga: Låt oss hjälpa flyktingar och kvinnor som behandlas som handelsvaror
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
“Vi måste öppna våra hjärtan för flyktingars liv - det är inte en person som kommit till ett annat land för turism och inte heller någon som har flytt av kommersiella skäl, utan det är någon som har flytt för att leva och som riskerar sitt liv för att leva".
Torsdag eftermiddag den 25 november talade påven Franciskus vid påvliga internationella kollegiet Maria Mater Ecclesiae i Rom inför unga som tillhör Schola occurentes, den internationella studentorganisation som syftar till att främja möteskulturen som påven själv grundade för 20 år sedan, då som ärkebiskop av Buenos Aires, och inrättade som påvlig stiftelse 2013.
Scholas världsledare José Marìa del Corral och Enrique Palmeyro deltog i mötet tillsammans med de unga mellan åldrarna 16 och 27 från ett femtiotal länder. Mötet inleddes med en kort iscensättning där de unga bar masker för att symbolisera smärtan som dagens unga bär på och följdes av vittnesbörd.
Likgiltighet
Historien om Austen, en ung rwandisk flykting som flydde med sin familj från folkmordet 1994 som hamnade i Kongo och nu har tagits emot av Scholas occurrentes nätverk, rörde påvens hjärta och han fördömde återigen dramat som utspelar sig idag inför allas ögon - dramat för flyktingar, offer för slit och släng-kulturen och likgiltighet. Det är vår egoism som gör oss likgiltiga, sa påven och förklarade hur vi reagerar med ett ”jaha” när vi läser om att 110 har drunknat för att båten välte på Medelhavet. Han påminde om att ”Medelhavet som håller på att bli världens största kyrkogård”.
Våld mot kvinnor
Samma dag, den 25 november, firades Internationella dagen mot våld mot kvinnor och påven talade om de många flickor, mammor, hustrur och systrar som hanteras som handelsvaror. "Idag är livet för en flykting väldigt svårt. Jag har studerat och sett vad som händer på den libyska kusten med dem som kommer tillbaka, med dem som sedan tas av maffian som utnyttjar och torterar dem och säljer kvinnor. Ni som är kvinnor kan föreställa er vad det innebär att säljas som en vara - detta händer idag med tjejer som ni och med unga mammor."
Bröder och systrar – inte nummer
Påven ber om att man ska se flyktingarnas situation ur ett mänskligt perspektiv och se dem som bröder och systrar, inte som nummer, som har tvingats fly. Några av dem har inte lyckats och har hamnat i koncentrationslägren på den libyska kusten, sa påven och förklarade att det är samma människohandlare som sätter flyktingarna på båtar ut på Medelhavet som tar emot dem som sänds tillbaka. ”Det är en svår tid och att vara flykting är att gå på osäker mark och inte veta vart man går”, betonade påven.
Låt er inte fängslas in
Sedan berättade han att han nyligen har läst boken “Hermanito” som handlar om en pojke som följer med sin minderåriga bror för att ta sig till Europa. "Jag har träffat många flyktingar som berättar hur lång tid det har tagit för dem att komma till Europa och det handlar om år, två tre års flykt och vandring”, sa påven och förklarade "En flyktings liv är ett liv på gatan" där den ignoreras, trampas på och behandlas som ingenting.
Påvens uppmaning till de unga är att “vara tacksamma för livet” som de lever och för att de inte tvingas fly från sina hemländer samt att vara ”uppmärksamma” så att de inte fängslas in på ett kulturellt plan. “Lär er att fly från 'fängelserna' som presenteras för er genom redan bestämda sociala vanor, socialt korrekta vanor. Ibland fängslar de er med beteenden som gör er stela och som hindrar er från att känna något. En flykting flyr för att den har känslor och känsla för frihet och rättvisa." Påven varnade sina lyssnar för att stänga in sina känslor för att de annars exploderar - det onda exploderar, som vi ser varje dag i sociala beteenden. ”Om ni låter era känslor komma ut, har ni plikten att urskilja och bemöta dem och detta gör er mogna”, förklarade påven.
Möteskultur
Som kommentar på ett vittnesbörd som två flickor gav, där de förklarade att de ser Scholas som en familj och inte en organisation, reflekterade påven över kommunitetens verklighet. ”När vi förlorar denna förmåga att möta andra, fossiliseras vi - själen och hjärtat fossilieras – och vi faller in i det som är socialt korrekt, med stela eller hårda gester utan originalitet. Och när originaliteten inte finns är det som att släcka törsten med destillerat vatten – prova det, det smakar ingenting.”
Rop på hjälp
“Kreativiteten är en risk, men en kommunitet utan kreativitet är en mask som den här”, sa påven och höll upp en av de masker de unga använde i sin iscensättning. Han talade om hur alla bär masker inte bara för ansiktet utan även i hjärtat och förlorar på så sätt sin personalitet. “När man ser en ung person som gör dumheter och går över till den andra sidan är det för att han eller hon på något sätt försöker att få uppmärksamhet (och inte alltid i ordets dåliga bemärkelse) för att be om hjälp hos ett samhälle som har ett tomt ansikte, som är vitt [som masken påven visar] och politiskt korrekt, där alla är likadana på utsidan”.
Från fem kontinenter
De unga som lyssnade på påven kommer från världens alla fem kontinenter och tillhör olika religioner och socioekonomiska sammanhang, är flyktingar eller studenter vid prestigefyllda universitet eller de som inte skulle ha fått någon utbildning utan Scholas. Fram till den 28 november delar de sina erfarenheter under pandemin och det de har lärt sig i sina kommuniteter. Femtio av dessa inleder ett års utbildning som inspireras av påvens encyklika Fratelli tutti om medmänsklighet och politik med målet att ge ett svar som är i takt med tiden och inkluderar geografiska och sociala periferier.
