Sök

Vatican News
Allmänna audiensen 18 augusti 2021 i Paulus VIs audienshall Allmänna audiensen 18 augusti 2021 i Paulus VIs audienshall  (Vatican Media)

Hela påvens katekes - Galaterbrevet 5. Lagen som förberedelse

"Budorden finns, men de rättfärdigar oss inte. Det som rättfärdigar oss är Jesus Kristus." I sin femte katekes om Galaterbrevet, vid den allmänna audiensen den 18 augusti 2021, talade påven Franciskus om lagens roll. Här följer hela påvens katekes i översättning av Olle Brandt.

210818 Galaterbrevet 5. Lagen som förberedelse

Aposteln Paulus var förälskad i Jesus Kristus och hade förstått vad frälsning innebär, och han har lärt oss att “löftets barn” (Gal 4:28) – det väl säga vi alla, som rättfärdigats av Jesus Kristus -, inte står under lagens band utan är kallade till en engagerad livsstil i evangeliets frihet. Men lagen finns. Men den finns på ett annat sätt: samma lag, de tio budorden, men på ett annat sätt, för den kan inte rättfärdiga själv när Herren Jesus väl har kommit. Och därför skulle jag vilja förklarar detta i dagens katekes. Vad vi frågar oss är: vilken är lagens roll i Galaterbrevet? I det stycke vi hört säger Paulus att lagen har varit som en övervakare [på grekiska ”pedagog”] (3:24). Det är vacker bild, bilden av en övervakare som vi talade om på den senaste audiensen, en bild som förtjänar att förstås i sin rätta innebörd.  

Aposteln Paulus verkar råda de kristna att dela in frälsningshistorien i två delar, och också sin egen personliga historia: innan de trodde på Jesus Kristus och efter att ha mottagit tron. Mellan de bägge delarna befinner sig en händelse, Jesu död och uppståndelse, som Paulus har förkunnat för att uppväcka tro på Guds son, frälsningens källa, och i Kristus Jesus är vi rättfärdigade. Vi är rättfärdigade genom den oförtjänta gåvan av tron på Jesus Kristus. När man får tron på Kristus finns det ett ”före” och ett ”efter” också gentemot lagen, för lagen finns, budorden finns, men det finns en inställning före Jesu ankomst och en annan efter den. Historien ”före” präglas av att stå ”under lagen”. Och den som gick lagens väg räddades, blev rättfärdigad; ”efter” handlar om att gå på en väg där man följer den Heliga Anden (jfr Gal 5:25). Det är första gången som Paulus använder detta uttryck: att stå ”under lagen”. Den underförstådda innebörden är negativ, att vara som slavar: att ”stå under”. Aposteln säger det uttryckligen när han säger att när man står ”under lagen” är man ”övervakad” och ”instängd”, ett slags förebyggande fängelse. Paulus säger att denna tid har varat länge – från Mose till Jesu ankomst -, och förlängs så länge man lever i synden.

Paulus förklarar utförligare förhållandet mellan lag och synd i Romarbrevet, som skrevs några få år efter Galaterbrevet. Kort sagt leder lagen till att man definierar överträdelsen och gör människor medvetna om sin synd: “Du har gjort detta, och därför säger lagen – de tio budorden - att du befinner dig i synd”. Det är rentav en vanlig erfarenhet att föreskriften till sist stimulerar överträdelsen. Så här skriver han i Romarbrevet: “Så länge vi levde på människans villkor var de synder och lidelser som väcks av lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. Men nu har vi blivit fria från lagen, sedan vi dött bort från det som höll oss bundna” (7:5-6). Varför? Därför att Jesu Kristi rättfärdiggörelse har kommit. Så här slår Paulus fast sin syn på lagen: “Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen” (1 Kor 15:56). En dialog: du står under lagen, och du står där men en dörr öppen mot synden.

I det här sammanhanget förstår man vad han menar med att lagen fungerade som en pedagog. Men om lagen är en pedagog, vart leder den dig? I antikens skolsystem var pedagogen inte en person som undervisar en pojke eller flicka. På den tiden var pedagogen en slav som fick i uppdrag att följa med sin herres barn och sedan se till att barnet kom hem. Han skulle skydda barnet från faror, övervaka det och se till att det inte gjorde något som var fel. Han var en övervakare. När barnet blev vuxet förlorade pedagogen sin funktion. Den pedagog som Paulus talar om var inte läraren utan den som följde barnet till skolan och sedan följde det hem igen.

Genom att beskriva lagen på det sättet förklarar Paulus vilken roll den spelat i Israels historia. Torah, lagen, var en generös gåva från Gud till sitt folk. Efter att ha valt ut Abraham var den andra stora gärningen lagen: att peka ut den väg man skulle gå. Visst hade den haft en restriktiv funktion, men på samma gång hade den beskyddat folket, den hade fostrat det, gett det disciplin och stöd i dess svaghet, framför allt gentemot hedendomen; det fanns många hedniska tendenser på den tiden. Torahn säger: ”Det finns en enda Gud, och han har sänt ut oss på vår väg”. En gärning som var ett uttryck för Guds godhet. Paulus talar sedan om den ålder då man är omyndig. Så här säger han: ”Så länge en arvtagare är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, fast han är ägare till alltsammans. Han har förmyndare och förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt. På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna” (Gal 4:1-3). Paulus menar alltså att lagen har en positiv funktion – som en pedagog och ledsagare -, men för en begränsad tid. Den kan inte vara hur länge som helst, för den hänger ihop med människor som skall mogna och välja friheten. När man en gång nått fram till tron förlorar lagen sin förberedande funktion och måste vika för en annan auktoritet. Vad innebär det? Att efter lagen kan vi säga: “Vi tror på Jesus Kristus och kan göra vad vi vill?” Nej! Budorden finns, men de rättfärdigar oss inte. Det som rättfärdigar oss är Jesus Kristus. Man skall lyda budorden, men de ger oss inte rättfärdighet; det är mötet med Jesus Kristus som rättfärdigar oss fast vi inte förtjänar det. Förtjänsten i tron är att ta emot Jesus. Den enda förtjänsten: att öppna hjärtat. Och vad skall vi göra med budorden? Vi skall följa dem, men som en hjälp för att möta Jesus Kristus.

Denna undervisning om lagens värde är mycket viktig och måste uppmärksammas för att undvika missförstånd eller felsteg. Det är bra för oss att fråga oss om vi ännu lever i den tid då vi behöver lagen, eller om vi är medvetna om att vi har fått nåden att bli Guds barn för att leva i kärlek. Hur lever jag? I skräck för att om jag inte gör det ena eller det andra så hamnar jag i helvetet? Eller lever jag också med hoppet om och glädjen över den oförtjänta frälsningen i Jesus Kristus? Det är en bra fråga. Och en annan fråga: föraktar jag budorden? Nej. Jag följer dem, men de har inget absolut värde, för jag vet att det som rättfärdigar mig är Jesus Kristus.

 

21 augusti 2021, 12:42