Påvens Angelus: Bevara tron och tröttna aldrig på att ropa på Herren
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Påven Franciskus fokuserade sina reflektioner på söndagens evangelium om när Jesus lugnar de starka vindarna och vågorna som hotade hans färd i båten tillsammans med sina lärjungar. De oroliga lärjungarna väckte Jesus, som sov i aktern, för att be honom att hjälpa dem.
Vår tro prövas i stormar
Påven liknade lärjungarnas upplevelse av rädsla och förvirring med prövningarna i våra egna liv, när även vi ropar till Herren och frågar varför han verkar vara tyst och inte gör någonting.
Ibland känns det som om vi sjunker när vi tampas med arbetslöshet eller hälsoproblem eller när ångestens vågor sköljer över oss utan någon säker hamn i sikte, konstaterade påven. Ibland riskerar vi att "tappa det viktigaste ur sikte": att "Jesus är där, och han tar del i allt som händer", även om han sover eller verkar utom synhåll. Det här är något som överraskar oss, men som även prövar vår tro.
Ensamma klarar vi oss inte
Påven sa att Herren alltid är där och ”väntar på att vi ska ropa på honom, och sätta honom i centrum för det vi upplever”; och vi måste inte bara tro på Gud utan också vara i hans närvaro och ”höja vår röst med honom, och ropa till honom”. Han erinrade om de tragiska bilder som vi har sett av migranter som kämpar till sjöss och ropar på hjälp för att räddas – det är en bön till Gud.
Det är bra att reflektera över våra egna liv och de vindar vi står inför och vågorna som stör vår navigering, sa påven uppmanande. Vi måste dela detta med Herren och "berätta allt för honom", eftersom han vill att vi ska hitta skydd, tröst och stöd i "livets oväntade vågor". Lärjungarnas väckte och pratade med Jesus, och deras agerande borde vi följa, sade påven. Tron hjälper oss att inse att ”ensamma kan vi inte hålla oss flytande”. Liksom sjömän navigerar genom att lyfta blicken mot stjärnorna på himlen, måste vi också lyfta blicken till Herren.
Att veta att vi är helt beroende av Herren och hans nåd är grundläggande för tron, sa påven Franciskus avslutningsvis. Vi måste se upp för frestelsen att tänka att vi kan klara oss själva, utan att behöva störa Gud. Om vi istället, ropar till Gud, ”kan Han göra under i oss”, försäkrade påven sina lyssnare om. Då kan ”bönens milda och extraordinära kraft” göra mirakel.
Varför är ni rädda?
Sammanfattningsvis upprepade påven Franciskus den fråga som Jesus ställde sina lärjungar: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro? ” och han riktade den till oss, särskilt när vi är frusna och bara fokuserade på problemet och inte omvänder våra hjärtan och sätter vår tillit till Herren. Varför inte "väcka honom i ett ögonblick av nöd". Vi måste ”be om nåden av en tro som aldrig tröttnar på att söka Herren, att knacka på hans hjärtas dörr”, sa han.
Påven Franciskus avslutade sin reflektion med bönen till Jungfru Maria vars tillit till Gud aldrig vacklade om att ”återuppväcka i oss det grundläggande behovet av att anförtro oss till Herren varje dag”.
