Påven: De fattiga är alltid hos oss, som Jesus, den fattigaste av fattiga

Temat för den femte Fattigas världslag är " De fattiga har ni alltid hos er” hämtat ur Markusevangeliet. Påven Franciskus släppte meddelandet på måndagen inför dagen som i år är planerad till den 14 november, den trettiotre söndagen i ordinarie tid i kyrkans liturgiska kalender.

Två tolkningar

Inspirerad av orden i Mark 14,7 konstaterar påven Franciskus att Jesus uttalade de orden vid en måltid i Betania hemma hos Simon, den spetälske, några dagar före påsk. En kvinna kom in med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam som hon hällde ut över Jesus huvud. Detta var anledning till förvåning och gav upphov till två tolkningar.

Den första var förargelse. Med tanke på balsamens värde ansåg några, inklusive lärjungarna, att det borde ha sålts och att intäkterna borde ha gått till de fattiga. Judas var särskilt högljudd, "inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv" och ville ta det som fanns i kassan.

Den andra tolkningen ger Jesus oss. Han får oss att uppskatta kvinnans handling. Han ber dem att lämna henne i fred eftersom han i hennes handling såg hur hon i "förväg har sörjt för att hans kropp blev smord till begravningen”.

”Jesus påminde dem om att han är den första av de fattiga, de fattigaste av de fattiga, eftersom han representerar dem alla. Det var också för de fattiga, ensamma, marginaliserade och offren för diskriminering, som Guds Son accepterade kvinnans gest, konstaterade påven Franciskus.

Han tillade att den namnlösa kvinnan var tänkt att representera alla kvinnor genom århundradena "som skulle komma att tystas mer och drabbas av våld." Jesus fortsatte sedan med att associera henne till evangelisationens stora uppdrag: ”Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”(Mk 14: 9) ).

Den empati som upprättades mellan Jesus och kvinnan, hans tolkning av hennes smörjelse i motsats till Judas och de andra lärjungarnas förargelse, ”kan leda till en fruktbar reflektion över den oskiljaktiga länken mellan Jesus, de fattiga och evangeliets förkunnelse”, sa påven.

Oro över de fattiga

”Guds ansikte som Jesus avslöjar är ansiktet på en Fader som är bekymrad över och nära de fattiga”, påpekade Franciskus. "I allt lär Jesus oss att fattigdom inte är ett resultat av ödet, utan ett konkret tecken på hans närvaro bland oss."

Därför ”evangeliserar de fattiga oss alltid, överallt, för de gör det möjligt för oss att återupptäcka Faderns sanna ansikte.” Påven manar till att upptäcka Kristus i dem, låna dem våra röster för att föra deras talan, lyssna på och förstå dem och välkomna dem för att "Jesus inte bara är på de fattigas sida, utan även delar deras lott.”

Påven Franciskus varnar för att bli likgiltiga av de fattiga ständiga närvaro, och insisterade på att vårt åtagande som "inte enbart består av aktiviteter eller program för omsorg och välgörenhet; för den Helige Ande mobiliserar inte en orolig aktivism - utan på att uppmärksamt betrakta den andra, i viss mening, som ett med oss ​​själva. ”

Genom att skilja på välgörenhet och att ömsesidigt dela med sig, skriver påven att välgörenhetshandlingar förutsätter en givare och en mottagare, medan att ömsesidigt dela med sig skapar syskonskap. I detta avseende är allmosor något man ger någon gång ibland, medan att ömsesidigt dela med sig varar. Det förstnämnda riskerar att glädja dem som utför det och kan visa sig vara förnedrande för dem som tar emot; den senare stärker solidariteten och lägger de nödvändiga grunderna för att uppnå rättvisa.

Omvändelse

Påven fortsätter sitt budskap med att betona behovet av att vi följer Herrens uppmaning att ”omvända oss och tro på evangeliet” (Mark 1,15). Han tillägger att denna omvändelse består i att ”öppna våra hjärtan för att känna igen de många olika formerna av fattigdom och att manifestera Guds rike genom en livsstil som överensstämmer med den tro vi bekänner.”

Han förklarar att kristet lärjungaskap innebär att man beslutar sig för att inte samla jordiska skatter som ger en illusion av säkerhet utan snarare söker viljan "att bli befriad från allt som hindrar oss från att uppnå sann glädje och salighet, genom att inse vad som är varaktigt, vad som inte kan förstöras av någon eller något. ”

I detta avseende kallar ”Kristi evangelium oss att visa särskild omtanke om de fattiga och att uppmärksamma de olika och överdrivna formerna av moralisk och social oordning som genererar nya former av fattigdom", påpekar påven och tillägger att vi ser hur nya fällor för fattigdom och uteslutning gillras ”av skrupelfria ekonomiska och finansiella aktörer som saknar en humanitär känsla och socialt ansvar."

Covid-19 pandemi

Med tanke på svårigheterna som orsakats av Covid-19-pandemin - en del ”ger sig uttryck i fattigdom ”- och som fortsätter att drabba miljontals människor, särskilt de fattiga på ett oproportionerligt sätt, betonar påven Franciskus det ”tydliga behovet av att hitta det mest lämpliga lösningarna på att bekämpa viruset på global nivå utan att främja egenintressen.”

"Det är särskilt angeläget att ge konkreta svar till dem som är arbetslösa, vilket omfattar många fäder, mödrar och ungdomar", sa påven och påpekade att i vissa länder är konsekvenser av pandemin extremt allvarliga.  De mest utsatta i befolkningarna saknar grundläggande nödvändigheter och "de växande köerna framför soppköken är ett påtagligt tecken på denna försämring."

Konkreta svar

”Hur kan vi ge ett konkret svar till de miljoner fattiga som ofta bara stöter på likgiltighet, om inte förbittring? frågar påven: "Vilken rättvis väg måste man välja för att övervinna sociala ojämlikheter och återställa den mänskliga värdigheten, som så ofta trampas på?"

Påven föreslår konkreta steg och skriver att det är nödvändigt att generera ”utvecklingsprocesser där alla förmågor värderas så att färdigheter och roller komplimenterar varandra som en gemensam resurs för ömsesidigt deltagande” eftersom ”fattigdom inte är resultatet av ett öde utan resultatet av själviskhet” och ”individualistiska livsstilar är delaktiga i att skapa fattigdom och sadlar ofta de fattiga med ansvar för deras tillstånd.”

Påven Franciskus understryker behovet av nya motiverande tillvägagångssätt som "kreativ planering, med syftet att främja varje människas nödvändiga frihet för att kunna uppfylla sina förmågor", istället för att prata om de fattiga som abstrakt statistik.

"Vi måste vara öppna för att tyda tidens tecken som manar oss att hitta nya sätt att vara evangelister på i den samtida världen", skriver påven Franciskus och varnade för att omedelbar hjälp till de fattiga inte får hindra oss från att vara framsynta vad gäller att jitta nya tecken på kristen kärlek och välgörenhet som ett svar på de nya former av fattigdom som mänskligheten upplever idag.

Påven uttrycker avslutningsvis sitt hopp om att de Fattigas världsdag ska uppmärksammas i de lokala kyrkorna och ”inspirera till evangelisering i ett personligt möte med de fattiga var de än befinner sig.” Han uppmanar alla att inte vänta på att de fattiga ska banka på våra dörrar utan snarare nå dem i sina hem, sjukhus och på gatorna.