Sök

Vatican News

Påven: ”Bikten är uppståndelsens sakrament, ren barmhärtighet”

Den andra påsk söndagen, kallad ”in albis”, infaller den Gudomliga Barmhärtighetens söndag och för att fira den begav sig påven Franciskus till den närliggande Santo Spirito in Sassia, för att fira mässan där - kyrkan där bild på den Gudomliga Barmhärtigheten vördas.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Sedan år 2000 firar kyrkan den Gudomliga Barmhärtigheten den andra söndagen efter påsk. Det var påven Johannes Paul II som under jubelåret år 2000 instiftade högtiden. I kyrkan Santo Spirito in Sassia vördas bilden av den Gudomliga Barmhärtigheten som S:ta Faustina Kowalska så i en av många uppenbarelser. Det var till denna kyrka som påven Franciskus på söndagen begav sig för att fira mässan.

I sin sin predikan återvände påven till hur Jesus efter hans uppståndelse hjälper lärjungarna att resa sig: ”Han reser dem med barmhärtighet och de blir barmhärtiga. Det är mycket svårt att vara barmhärtig om man inte inser att man har blivit ’barmhärtigad’.”

Frid - för att verka

Påven sa att de tre gåvorna Jesus ger i barmhärtighet är frid, Helig Ande och såren, och han beskrev var och en av dem.

Jesu frid är inte en frid som tar bort yttre problemen, utan som skapar inre tillit, sa han:

”De missnöjda lärjungarna försonas med sig själva. Jesu frid får dem att gå från ånger till mission. Jesu frid ger ett konkret uppdrag. Det är inte lugn, det är inte tröst, det är att gå ut ur sig själv. Med Jesu frid befrias man från slutenheten som förlamar, kedjorna som håller hjärtat fängslat bryts. Lärjungarna känner sig ’barmhärtigade’: de känner att Gud inte fördömer dem, inte förnedrar dem utan tror på dem. Ja, han tror på oss mer än vi tror på oss själva. ”Han älskar oss mer än vi älskar oss själva” (jfr S. J.H. NEWMAN, Meditations and Devotions, III, 12,2). För Gud är ingen misslyckad, ingen är värdelös, ingen utesluten. Idag upprepar Jesus återigen: ”Frid åt dig, som är värdefull i mina ögon. Fred åt dig, som är viktig för mig. Fred åt dig, som har ett uppdrag. Ingen kan göra det åt dig. Du är oersättlig. Och jag tror på dig”.”

Helig Ande – i biktens förlåtelse

Påven Franciskus fortsatte att beskriva hur Jesus ger lärjungarna den Helige Ande genom syndernas förlåtelse:

”Synden plågar oss, ondskan har sitt pris... Ensamma kan vi inte bli kvitt den. Endast Gud kan eliminera den - med sin barmhärtighet lyfter han oss ur vårt djupaste elände. Liksom lärjungarna måste vi låta oss förlåtas, och från hjärtat säga: ”Förlåt mig Herre”. Öppna hjärtat för att låta oss bli förlåtna.”

Påven underströk betydelsen av Försoningens sakrament:

”I bikten är inte vi med våra synder kärnan, utan Gud med sin barmhärtighet. Vi går inte till bikt för att brytas ner, utan för att återhämta oss. Alla är vi i så stort behov av bikten. Vi behöver det som små barn, varje gång de faller måste de lyftas upp av sin pappa. Vi faller också ofta. Och Faderns hand är redo att få oss på fötter igen och få oss att fortsätta framåt. Denna säkra och pålitliga hand är bikten. Det är sakramentet som lyfter upp oss, som inte lämnar oss gråtandes på syndens hårda golv. Bikten är uppståndelsens sakrament, den är ren barmhärtighet.”

Såren – vi rör hans och Han våra

Slutligen talade påven om hur vi får Jesu sår i gåva. Såren som har läkt oss, och som vittnar om djupet på Guds kärlek.

”Men hur kan ett sår läka oss? Med barmhärtighet… Såren är öppna kanaler mellan Gud och oss, ur vilka hans barmhärtighet rinner över vårt elände. Genom såren når vi Guds ömhet och berör vem han är med våra händer. Vi tvivlar inte längre på hans barmhärtighet. Genom att älska och kyssa hans sår upptäcker vi att hans ömhet välkomnar alla våra svagheter. Detta händer i varje mässa, där Jesus erbjuder oss sin sårade och uppståndne kropp: vi rör honom och han berör våra liv. Såren får himlen att sänka sig över oss. Dess lysande sår tränger igenom mörkret som vi bär inom oss.”

Undvik en enkelspårig tro

Ur såren börjar vår kristna resa, förklarar påven vidare. ”Om vi ​​å andra sidan förlitar oss på våra förmågor, på effektiviteten i våra strukturer och våra projekt, kommer vi inte långt. Vi kommer bara kunna ge världen något nytt, om vi välkomnar Guds kärlek.”

Lärjungarna hade ’barmhärtigats’ och blev barmhärtiga. Genom att röra vid Herrens sår, försvann deras rädsla att läka de behövandes sår. De såg Jesus i de nödlidandes sår, och påven uppmanade därför avslutningsvis till att rannsaka och fråga oss om vi ”lutar oss över andras sår”:

”Jag, som har tagit emot Guds frid så många gånger, som har fått hans förlåtelse och barmhärtighet om och om igen, är jag barmhärtig mot andra? Jag, som många gånger har närt mig på Jesu kropp, gör jag något för att mata de fattiga?”

Låt oss inte förblir likgiltiga, sa påven. ”Lev inte en enkelspårig tro, som tar emot men inte ger, som välkomnar gåvan men inte gör sig själv till en gåva. Vi har ’barmhärtigats’, låt oss vara barmhärtiga. För om kärleken slutar med oss ​​själva torkar tron ​​i en steril intimitet. Utan de andra blir den kroppslös. Utan barmhärtighetsverken dör den (Jak 2,17). Idag ber vi om nåden att vara barmhärtighetens vittnen.”

Johannes Paulus II

Den helige Johannes Paulus II var mycket fäst vid denna vördnad, och det var efter den första vespern till denna söndag som han lämnade jordelivet för 16 år sedan, 2005. Det var även den dagen påven Benedictus XVI saligförklarade honom, 2011, och som påven Franciskus helgonförklarade honom 2014.

12 april 2021, 00:22