Sök

Vatican News

Påsknattens vaka: Kristus hjälper oss alltid att börja om

Påven firade påskaftons vaka och mässa i Peterskyrkan. I sin predikan påminde påven om hur det alltid finns en möjlighet att börja om på nytt och han uppmanade till att inte förlora Hoppet. Jesus väntar på oss i Gallillen, i vår varadag.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Mässan inleddes med processionen med påskljuset och förkunnandet av Exultet.  Alla vakors moder definierade den helige Augustinus påsknattens vaka, som innehåller flera liturgiska moment. Under årets mässa som påven Franciskus firade med endast några få deltagare, hade man dock tagit bort dopliturgin, för att undvika Coronavirusets smittrisk.

Hela påvens predikan under påsknattens mässa: 

Kvinnorna förväntade sig att hitta kroppen, som de kom för att smörja; istället hittade de en tom grav. De hade gått för att sörja en död man; istället fick de  höra ett budskap om liv. Därför säger evangeliet att kvinnorna "darrade utom sig” (Mark 16,8). Fulla av rädsla och förundran ... En blandning av rädsla och glädje som fyllde deras hjärtan av förundran när de såg att den stora stenen hade rullats bort och att inne i graven satt en ung vitklädd man. De blev mycket förvånade över hans ord: ” Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här.” (v. 6). Och även av hans uppmaning: ” ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom” (v. 7) Låt oss, även vi, acceptera denna påskinbjudan: Låt oss bege oss till Galileen, där han går före oss. Men vad betyder det "att gå till Galileen"?

Börja om

Att bege sig till Galileen betyder för det första att börja om. För lärjungarna betyder det att återvända till den plats där Herren först sökte dem och kallade dem att följa honom. Det är platsen för deras första möte och deras första kärlek. De lämnade näten och följde Jesus. De lyssnade på hans förkunnelse och såg hans under. De hade varit med honom hela tiden. Ändå förstod de honom inte helt. Ofta missförstod de hans ord, och vid korset övergav de honom. Men trots detta visar sig den uppståndna Herren än en gång och säger att han går före dem till Galileen. Han går framför dem och uppmanar dem ständigt till att följa honom. Den Uppståndne säger till dem: ”Låt oss gå tillbaka därifrån vi började. Låt oss starta igen. Jag vill ha er med mig igen, trots och bortom alla nederlag." I detta Galileen lär vi oss att förundras över Herrens oändliga kärlek, som hittar nya vägar där vi har lidit nederlag. Sådan är Herren: Han hittar nya vägar på våra misslyckandens stigar.  Han är sådan, och därför bjuder han in oss till Galileen.

Här har vi det första påskbudskapet jag vill ge er: Det är alltid möjligt att börja om igen, för trots alla våra nederlag finns det ett nytt liv som Herren kan återuppväcka i oss. Även ur våra hjärtans ruiner - var och en av oss känner till sina egna ruiner - kan Gud bygga konstverk. Ur ynkliga mänskliga kvarlevor förbereder Gud en ny historia. Han föregår oss alltid: i korsets lidande och död, liksom i härligheten av ett liv som uppstår, i en berättelse som förändras, i ett hopp som återföds. Och under dessa mörka pandemimånader hör vi den Uppståndne uppmana oss att börja på nytt och aldrig förlora hoppet.

Följ nya vägar

Att bege sig till Galileen innebär välja nya vägar, och röra sig i motsatt riktning till graven. Kvinnorna söker Jesus i graven, de vill minnas honom som nu är borta för alltid. De går för att väcka sin sorg. Detta är en bild av en tro som har blivit en åminnelse av något vackert, men som är över och bara minnesvärt. Det finns många - inklusive vi - som lever en "minnenas tro", som om Jesus var någon från det förflutna, en avlägsen barndomsvän. En tro som består av vanor, gamla seder, kära barndomsminnen, som inte längre berör mig, eller utmanar mig. Att bege sig till Galileen, innebär att lära sig att om tron ​​ska leva måste den hitta tillbaka till rätt spår. Vi måste börja om varje dag med förundran över det första mötet. Och vi måste anförtro oss, utan att tro att vi redan vet allt, för att ödmjukt låta Guds vägar överraska oss. Låt oss inte vara rädda för Guds överraskningar; vanligtvis är vi rädda för att Gud ska överraska oss. Låt oss bege oss till Galileen och upptäcka att Gud inte passar bland våra barndomsminnen, utan att han lever och överraskar oss ständigt. Den som uppstod från de döda upphör aldrig att förvåna oss.

Påskens andra budskap är detta: Tro är inte en minnesbok. Jesus bor, här och nu. Han går med dig varje dag, han är med dig i allt som händer, i alla svårigheter du går igenom, i dina innersta drömmar. Han öppnar nya vägar där du trodde att det inte var acceptabelt, han driver dig att gå mot flödet när du hör "allt var bättre innan" och "ingenting är nytt för mig". Även om du tror att allt är förlorat, öppna dig ändå och låt dig förundras över det nya han kommer med: Han kommer att överraska dig.

Nåden i ditt dagliga liv

Att bege sig till Galileen betyder också att nudda gränserna. Galileen är den mest avlägsna platsen, det är en komplex och brokig region. De som bor där är längst bort från Jerusalems rituella renhet. Men det var där Jesus började sitt uppdrag. Där förkunnade han sitt budskap till dem som kämpar, till de utsatta, de svaga och de fattiga. Han ledde dem till Guds ansikte och närvaro. Gud söker de tröstlösa och de förlorade, han rör sig vid livets yttre gränser, för i hans ögon är ingen sist, ingen utesluten.

Han ber sina lärjungar gå dit, och idag ber han oss att bege oss till Galileen, till vårt verkliga «Galileen». Galileen är platsen för vårt dagliga liv, det är vägarna vi går varje dag, det är gatorna i våra städer, där Herren går före oss. Han är inblandad i allas liv omkring oss - de vi är med, hemma, på arbetet, de som delar våra problem och förhoppningar. I Galileen lär vi oss att vi kan se den Uppståndne i våra bröder och systrar, i entusiasmen hos dem som drömmer och i uppgivelsen hos de som förlorar modet, i leendet hos dem som gläder sig och i tårarna hos dem som lider, men framför allt bland fattiga och marginaliserade. Vi kommer att förundras över hur Guds storhet avslöjas i litenhet, hur hans skönhet strålar i de enkla och fattiga människorna.

Detta är då det tredje påskbudskapet: Jesus, den Uppståndne, älskar oss gränslöst och ser på oss oavsett vår livssituation. Han har tagit sin boning bland oss ​​och uppmuntrar även oss att övervinna barriärer och fördomar, och vara nära dem runt omkring oss dagligen. Då kan vi återigen se nåden i vårt dagliga liv. Låt oss hålla ett öga på honom i vårt Galileen, i vår vardag. Med honom kommer livet att förändras. För bortom allt nederlag, bortom allt ont och våld, bortom allt lidande och död lever den Uppståndne och leder historien.

Öppna er

Bror, syster, om ni denna natt känner mörkret i ert hjärta, dagen som ännu inte har kommit, ett begravt ljus, en krossad dröm. Öppna er med förundran över påskens budskap: ”Var inte förskräckta. Han går före er till Galileen.” Dina förhoppningar kommer inte att bli besvikna, dina tårar kommer att torkas, din rädsla kommer att övervinnas av hopp. Ty Herren går alltid före dig. Och med honom börjar livet alltid på nytt.

03 april 2021, 22:00